Idag var det bara jag och vilda bäbin vid frukostbordet. Han hade fullt sjå med att hälsa på alla i personen och hämta ketchup och senap. Vid ett tillfälle när jag sa till honom så slängde han sig på golvet och sparkade och slog med händer och fötter medan han skrek. Ena servitören gick precis förbi då och tittade på honom och sa leende till mig: - Oj då, här var det dramatiskt! - Ja, suckade jag till svar. - Men det är bra det, svarade han, det är dom tysta man ska vara oroliga för. Är dom sådär som din då vet man att man gjort rätt.
En sån där kommentar som jag blir glad av och ska försöka minnas när det trilskas. Fram med mer pepp! Ganska ofta känns det som när jag beklagar mig över trots så får jag höra att det kommer bara bli värre. Det är knappast något som hjälper mig. Det får mig inte att tänka på det som pågår just nu som lättare. Man måste väl få klaga även om det kommer komma tuffare tider?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar