Turnépermis

Snart kommer min man hem!
Han har varit borta i åtta dagar, haft världens hemlängtan och vi har saknat honom en massa, men nu sitter han i bilen bara någon timme bort.
På onsdag kväll åker han igen, men "bara" över helgen, hemma på måndag igen. Jag är himla glad över att den här veckan utan honom har gått så bra. Jag gick in i den med tankar om att det skulle bli väldigt jobbigt och svårt, att jag skulle tappa orken och bara vara ledsen.
Men jag har mått toppen, dagis har funkat klockrent (Valdemar går på dagis from idag), vi har umgåtts med min familj, kusiner och vänner, jag och Valdemar har lagat god mat ihop och haft många mysiga stunder. Jag hoppas jag kan tänka på det när Jakob åker på onsdag.
Nä, nu ska skolpapperna sorteras och Arbetsrättböcker fixas. Laddad för skola om en vecka!

Cred till ljusdesignern

Jakob jobbar ju som ljusdesigner och när vi fixar hemma så är alltid ljuset viktigt för honom. Såklart det är det för mig också, men jag har inte samma förmåga att se framför mig hur ljus kommer se ut och göra för inredningen på samma sätt som han har.
Han har verkligen gjort ett superbra jobb och all belysning ute har är superfint!

Över matbordet så hänger det sex stycken koltrådslampor i taket. Bara svarta kablar med svarta socklar som de hänger i, i ojämn höjd och bredd. Väldigt snyggt och himla mysigt, det blir lite samma sken som det blir från stearinljus. Och så går de att dimra.

Vid solsängarna så står en enkel golvlampa i rostfritt stål med frostad skärm. Riktigt snygg!

 

På fasaden sitter svarta lampor som smälter in i väggen. De lyser med ett skarpare kallt ljus, neråt i ett bredare sken och uppåt i en smal stråle som träffar brädan som ligger under taket och som är målad i färgen bärnsten. Brädan är så fin i den färgen för det blir inte så markerat utan man kan se den mer eller mindre från olika vinklar och på kvällen när ljuset studsar på färgen så blir det väldigt effektfullt. Tyvärr var det himla svårt att fota den bra.

Tillbaka till verkligheten

Imorgon kl 14 åker Jakob på jobb.

Då är vi tillbaka till verkligheten igen. Han ska åka på turné med Robert Wells till slutet på september tror jag. Första etappen börjar imorgon och han kommer inte hem förrens nästa måndag. Jag får sån ångest bara jag tänker på det. Tidigare har jag mest känt att det kommer bli praktiskt jobbigt när han åker. Denna gång är jag faktiskt rädd. Jag är rädd för att jag inte kommer klara av att ta hand om oss, att jag kommer må dåligt och bara vara ledsen.
Ibland när saker blir för mycket så tappar jag all ork, all kämparglöd och bara ger upp. Så har det varit senaste veckorna och denna veckan har jag varit otroligt nere och gråtit mycket. Jag är rädd att det kommer vara så nu när Jakob åker igen och det funkar inte att ha det så.
Jag måste försöka se ljust på höstterminen och tänka på att det faktiskt inte kommer vara lika kämpigt som vårterminen varit. Det borde bli väldigt mycket enklare i höst faktiskt.
Och försöka tänka på att min syster flyttar hem till Karlstad på fredag. Det ser jag verkligen fram emot. Måste försöka bli duktigare på att be om hjälp från alla dessa fina människor jag runt mig. 

Jakob

Min sambo. Min fina man.

Man blir ibland så överrumplad av hur man känner. Trots att vi levt ihop i över 7 år så kan jag fortfarande drunkna i de där otroligt vackra ögonen, hjärtat hoppar fortfarande över ett slag när jag ser honom, jag älskar fortfarande saker hos honom som jag absolut inte klarar av hos andra och jag kan erkänna att jag inombords på riktigt ibland skrattar åt hans torra vitsar trots att jag gör till och överdriver mitt skratt när han drar dom. Jag känner honom utan och innan men ändå kan jag slås av saker hos honom som gör mig väldigt stolt, glad och känner mig lyckligt lottad som får vara hans. Jag vet såklart dessa saker men ibland är det som att jag ser dom på nytt.
Jakob är en väldigt ambitiös människa och det märker man så fort man träffar honom. Han brinner för sitt jobb och lägger ner sin själ i sitt företag. Han gör alltid sitt bästa och ger sig inte förens han är nöjd med sitt uppdrag och han går alltid in helhjärtat i det han gör. Jag kan ibland tycka att han är tråkig som inte kan rucka på en simpel kontorstid (som han enbart bestämt med sig själv) för en sovmorgon med mig. Men har han bestämt sig så har han och då åker han till kontoret och betar av sin todolista. Han har en enorm självdisciplin. Och han jobbar väldigt, väldigt mycket.
Senaste veckan har jag tänkt och sett honom ur ett nygammalt perspektiv. Sett att det inte bara är med jobbet som han är sådär helhjärtad och ambitiös med ett driv som få, utan även med vårt hem och vårt välbefinnande. Han har slitigt som ett djur. På sin första riktiga semester. Han har aldrig haft såhär mycket semester förut och nu "slösar" han bort den på panelriv, målning, massa resor till tippen, hämta och lämna släp som han fyller med brädor och gamla fönster och andra husfixarsaker. Och han ger sig inte. Han sätter sig sällan för att vila. Jag står bredvid (jag är jättehöjdrädd, så jag vågar inte fixar så mycket med huset som är 6 m högt) och känner mig otillräcklig, som att jag inte gör något och bara känner mig lat och slö. Skäms lite.
Jag fattar inte hur han orkar. Jag vill att han ska ta det lite lugnare. Hinna njuta av sin semester. Vila. Göra inget alls. Men det verkar inte vara hans melodi den här sommaren. Eller någon sommar.
Han är helt otrolig.

Mina snickare

Igår kom snickaren (han borde börjat med fönsterna i mitten på juni, enligt uppgjort) med byggställningarna och vi satte ihop dom och rev alla gamla äckliga markiser.
Idag har vi rivit massa panel, valt ut två färger och två accentfärger till huset, haft fina vänner på fika och barnen har lekt så fint och sen har vi grillat mindre god kyckling. Nu är Jakob på inflyttningsfest med 80-tals tema och ser inte riktigt klok ut.

Hövdingen var också med och spikade och hamrade och skruvade. Med farmors nagellack på stortårna.

Själv ska jag ska ta ett glas vin och försöka styra upp min klänning till helgen bröllop. Sist så blev jag alldeles för trött och det blev fel och mitt huvud klarade absolut inte att tänka det rätt igen. Jag syr oftast helt efter mitt huvud och sällan efter mönster. Kan bli sådär ibland då och då är det lika bra att lägga ner för stunden.

Klassikern

Idag kom jag på och utnyttjade ännu en fördel med att Valdemars nya säng är bred: jag la mig bredvid honom när han först inte ville somna. Där låg jag under hans lilla täcke och klappade honom på kinden, upp på pannan, genom luggen och ner på pannan igen, mot ögonen så han blundar tungt. Så som jag brukar göra när han är sömnig men inte själv klarar av att somna.
Efter ca 10-15 min så kom Jakob upp och väckte mig. Jag hade somnat där bredvid Valdemar, som nu också sov. Jag fick en släng av lyckorus när jag vaknade till och insåg att jag somnat bredvid världens vackraste barn och väckte mig gjorde världens vackraste man. Nere framför tvn så hade Jakob dukat upp oststavar, champinjoner, korvbitar, guacamole och Wilmas knäckebröd. Så nu har vi haft myskväll och kollat på The tourist. Den var okey, blir lite störd på såna slut bara.

VABpappa och jobbmamma

Nu kör vi ombytta roller i det Tholin-Larssonska hemmet. Jakob har VABat sedan i tisdags och jag har gått till mina arbetspass enligt jobbschemat.

Valdemar har sedan i måndags eftermiddag haft feber och utslag. Vi har trott att det är den förväntade bieffekten av vaccinationssprutan han fick för drygt en vecka sedan och avvaktat. Men feber i tre dagar har man inte av vaccination. Han sover helt bedrövligt och är mycket gnällig. Slog mig då att när jag sist ringde rådgivningen så frågade dom om just sömnen och pratade om öronen, att det hör ofta ihop.
Så igår ringde vi dom igen och fick rådet att ge smärtstillande och natta honom i vagnen. Liggande läge gör tydligen att det spränger mer i öronen. Ringde i morse och bokade tid hos läkaren och just nu är mina killar där och tar blodprov, halsprov och kollar öronen. Hoppas det leder till något som gör att älskade Valdemar snart mår bättre. Han har redan varit på vårdcentralen två gånger denna vecka för att lägga om brännskadan han fått på låret. Nu verkar det som att det börjar läka som det ska. Till välförtjänte Valdemars stora glädje så delar sköterskorna ut Bamseklistermärken hej vilt.
Nu ska jag koka kaffe till en hel armé.
Ha en trevlig dag!

Sjukstuga igen

Valdemar är sjuk igen. Han har feber och utslag. Frågan är om det är från vaccinationen förra veckan eller om det är vattkopporna (som en annan förälder berättade går på dagis)? Tiden får utvisa det.
Jakob är hemma och vabbar. Han har ju semester från gig och hej och hå och ska egentligen sitta på kontoret men får nu vara hemma med Valle. ombytta roller. Själv jobbar jag denna vecka.
Efter natten, som var katastrof, så bestämde jag mig för att lägga mig i tid och försöka läsa lite i körkortsboken. Men Valdemar har inte alls varit intresserad av att sova. Nu verkar han dock slumrat till. Ska försöka bära över honom till hans säng, så vi alla tre kanske får en bättre sömn i natt än natten som var. Har laddat med Alvedon (Panodilsprutan är bästa medicinsprutan!), våt tvättlapp, blöja, temp och lotion. Hoppas slippa använda det.

Väldigt tråkigt nu när jag har en nya bra mobil som tar superfina bilder, så vill inte Bloggerappen lägga upp de så skarpa som dom är utan suddar till dom och trixar med färgerna.

Packar

Imorgon bitti tar jag, Valdemar och Tage tåget till Göteborg. Där på perrongen kommer Jakob att stå och vänta på oss. Han landade ikväll i Göteborg efter att ha varit i Monaco och jobbat i en vecka. Vi åker då vidare till Onsala för att spendera helgen med vänner.
From imorgon så trappar Jakob ner på jobb och tar en välförtjänt semester. Några få jobb har han bokat upp sig på, men resten av tiden så ska han umgås med sin son och fixa med huset. Jag tänker att gladast för det är jag, men faktiskt så är det Jakob och Valdemar som är gladast. Dom behöver tiden ihop och detta kommer bli en så mysig sommar så vi sent kommer glömma den. Jag är glad över att inte behöva vara ensam om så mycket i hemmet och med Valdemar och så är jag självklart otroligt glad över att mina fina killar får så mycket kvalitetstid ihop.

Valdemars Mini Kånken är packad inför tågresan. Tågresan som jag är nervös för.
Sist vi åkte tåg så var Valdemar 3 månader och vi åkte då till min pappa i Malmö. Pga Sj och deras vanliga strul så var mer än halva resan ett rent helvete. Jag hade bokat platsbiljett just för att kunna mata Valdemar och för att slippa stressen med att hoppa runt och bara kunna sitta tryggt hela resan. I Göteborg var min vagn bortkopplad och ersättningsvagnar var inkopplade och därmed fanns inte längre min platsbokning. Jag fick sitta i en sån där vagn för pendlare där resenärerna oftast står upp eller sitter på såna stolar som jag fick sitta på; en i trä som man fäller ut från väggen. Riktigt obekvämt i 3 timmar. Omöjligt att amma där när man hade fullt upp med att värja sig för armbågar och med Valdemar i famnen försöka behålla balansen och sitta kvar med hjälp av fötterna. Sj-personalen kunde inte ens erbjuda mig sin personalkupé så jag fick amma lilla ledsna bebisen. Han skrek nästan konstant i 3 timmar och jag hade dåligt samvete för min bebis och kände mig väldigt störande för de andra resenärerna som fick sitta och lyssna på hans vrål.
Nu kommer det ju inte bli så imorgon eftersom han kan gå och vi behöver inte sitta stilla. Men det är krångligt med hunden. Han går man inte gärna runt med på ett tåg sådär. Och finns inte en chans i världen att Valdemar kommer vilja sitta still i strax under 3 timmar.
Funderade lite på det där. Vad är det som får honom fokuserad och att stanna upp i härjet? Jo, små lappar och etiketter att sticka in fingret i. Så jag satte mig och slängde ihop en trasa med olika band i olika längder och material den ligger i väskan, på vänster sidan). Hoppas den kan få honom att lugna sig lite och sitta i mitt knä och mysa.
Lägger man till en femma så får man egen biljett och egen stol till barnet. Har även bokat så att vi inte sitter vid ett bord utan vi sitter bredvid varandra. Jobbigt att sitta vid ett fyrastols bord och ha hunden på golvet. han kommer vilja ligga och lukta på allas byxor. Nu är istället min förhoppning att han kommer inse att resan kommer ta ett tag och då lägger sig på golvet, under våra fötter, så som han gör på bussen. Då blir jag glad på min duktiga lilla vovve. Packar nu ner hundgodiset.

Woho!

Jakob har beställt en ny mobil åt mig. Det behövdes. Har en Htc Hero nu, men den är helt slut, fuktskadad, seg och sliten. Och så tycker jag att skärmen är för liten. Sitter så ofta och surfar på mobilen istället för datorn och irriterar mig på att Heron har för liten skärm.
Men snart kommer det en ny mobil till mig, en riktig pärla :) Woho!

Födelsedag

Idag fyller min fina Jakob år och jag och grabbarna har firat med frukost och paket på sängen.
Slutade med att även Valdemar och Tage åt äggmacka.
Jag tycker det är lika roligt att fira som att bli firad och i morse var det inga problem att gå upp kl 06 då Valdemar kom och väckte mig. Vi myste i soffan med välling och sen förberedde vi frukosten till Jakob.
Lite ledsamt är att Valdemar verkar vilja sitta bredvid i soffan när han dricker välling och inte längre i knät som han alltid gjort. Kommer av att han härmar det mesta man gör och vi sitter sällan i knä så varför ska han göra det? Han bullar istället upp kuddar bakom ryggen och lutar sig tillbaka med vällingflaskan i högsta hugg. Hoppas inte det håller i sig, utan att han hittar tillbaka till våra knän för det är en av höjdpunkterna på dagen när man sitter och myser i soffan och dricker välling. Kanske ska låta honom sitta utan byxor, då blir det kallt om rumpan i vår skinnsoffa. Haha! Närå...

Nu är Jakob och lämnar på dagis, hämtar solsängarna vi köpte igår och sen ska det städas. Ikväll kommer nämligen våra nära och kära och firar. Vi har förberett för att göra hemmagjord pizza, en med skaldjur och en med salami, champinjoner, ruccola, olivolja och havssalt. Gott!

Vi är igång!

I helgen satte vi upp första av tre staket. Och det blev superfint och vi är både väldigt nöjda och väldigt stolta, eftersom ingen av oss byggt staket förut. Vi brukar be papporna om hjälp annars, men denna gången har vi gjort allt själva. Efter jobbet idag så åker Jakob till ByggMax och köper ännu mer virke till staket 2 och 3. Och under dagen så har han beställt våra gräsrullar som ska bli nya fina gräsmattan. Sen är vi nog klara med trädgården.
"Bara" panel och fönster som ska bytas och idag kommer en snickare och lämnar offert på fönsterbyte.

Jakob har hela tiden pratat om att han gillar det där amerikanska bakgårdsstuket och vårt hus och trädgård är perfekt till det. Jag har väl varit lite tveksam och känt att ett högt staket kommer göra att det känns instängt, men hängt på hans idé. Man kan ju inte få bestämma allt själv. Tur va väl det ännu en gång, för det kommer bli så himla snyggt med de liggande ribborna till vår långa husvägg och vår önskan om en lite stilren och enkel trädgård. Ser fram emot sommaren! (Och hu va kallt det varit i helgen!)

Valdemar är som vanligt med på ett hörn och är oftast nöjd bara han får hålla i något verktyg. Så kul att se hur han snappar upp allt vi gör. tex så ritar han streck så som vi gör på virket, ställer sig på plankan när jag sågar och mäter med måttbandet. Gulligt!

A little bit heartbreaking

När Jakob är bortrest på jobb och Valdemar vaknar på morgonen och inte ser sin pappa. Då tror han att han gått ner på nedervåningen och Valdemar ställer sig vid trappan och ropar efter honom.

- Pappa. Paaaappa. Pappaaa. Pappa! Pappa!

Vällingstunden är en av dagens mysigaste stunder

Operation Fin trädgård påbörjad

Så kom Jakob hem och drog igång makeover'n i trädgården. Den gamla yviga och skruttiga häcken är nedsågad och på väg att bli Majbrasa. Sen ska det upp ett lite högre staket med liggande ribbor, rabatter ska bort och gräsmatta ska planteras, eller säger man läggas?

Bra idé från Jakob, för redan nu ser trädgården större ut. Men t.o.m jag som inte bryr mig så mycket om insyn, tycker att det nu är lite väl öppet att glo in hos oss. Men till helgen ska vi bygga staketet.

Valdemar håller på att kepstränas. Han tycker inte att han ska ha keps och inte ens hot om små solhattar som bebisar har hjälper :)

Kanelbullar

Jag tog en paus från pluggandet när min sambo kom från jobbet och hade med sig vår son hem från dagis. Jag packade sonen på cykeln och åkte och handlade lite mat och sen åt vi middag ihop innan Jakob drog iväg på ytterligare jobbgrejer.
Vi handlade bullgrejer så efter middagen drog jag och Valdemar igång ett bullbak. Dubbel sats var precis vad som fick plats i assistensen och nu ligger det 82 st bullar på galler och svalnar. Valdemar tycker assistenten är himla skojig och står gärna och säger till mig vad vi ska hälla i och när. Idag högg han in på jästpaketet innan jag hann hejda honom och han fick i sig ett bett. Han tyckte det var så äckligt att han började stortjuta.
Det är inte värst mycket mig i den där lilla killen. Jag tycker att de där stumparna som blir i slutet på bulldegsrullen är ett måste att äta (ogräddade alltså, medan man bakar). Han tyckte absolut inte det var ett dugg gott och vägrade smaka igen när jag frågade om han ville ha. Tur jag haft honom i magen så man vet med säkerhet att han är min ;)

Min bagarkollega ballade ur efter halva utbakandet och ville gå och lägga sig. Minns när jag var liten att man alltid var så på när mamma ville baka, eller utan att hon frågat så tjatade man om att få baka och sen när man väl kommit en bit in i bakandet så tröttnade man. Man ville liksom bara äta då.
Nu blev det inte så i Valdemars fall, bakandet blev ju mitt i hans normala sovtid. Så han fick hoppa i säng. Och då va han naturligtvis inte alls sugen på att sova, precis som de flesta kvällar senaste tiden. Gnäll, gråt och vägra att sova är det tydligen som gäller nu för tiden.
Och nu sitter jag här med nybakade bullar och ingen som helst ork att ta tag i det här:

Pärlsocker och mjöl över hela köksön. Disk över hela bänken. Och sen ska bullarna frysas in. Nu vill jag hoppa av och bara sätta mig och plugga och äta nybakade bullar och dricka mjölk.
Kan man lämna det här till sambon? Han fick ju faktiskt lov att gå ut och ta en öl efter jobbgrejen...

Middag hos svärmor

Vi tar bussen till Jakobs mamma och det betyder att det kommer drickas lite rödvin till maten. Jag kan ju i och för sig alltid dricka vin eftersom jag inte har körkort,men ikväll kan även Jakob dricka vin.
Plus med att åka till Jakobs mamma på middag är att hon är utbildad kock dvs det är garanterat god mat och att världens vackraste vovve alltid är välkommen och därmed har vi ingen direkt tid att passa.

Pyssla om

Igår kväll när min fina sambo kom hem efter jobb hela dagen så var han trött och hungrig.
Han tog en dusch och jag gräddade våfflor åt honom. Han satt i soffan framför tvn och åt våfflor med grädde och blåbärssylt och sen somnade han som en stock under en filt med huvudet på en kudde på Tages rumpa.
Himla gulligt! Och det känns så himla bra att ibland få ta hand om honom. Oftast känns det som han bara tar hand om mig.
Jakob är en väldigt omtänksam person och är väldigt bra på att överraska och glädja en med såna där små gulliga saker som man inte väntar sig och som alltid är saker som man verkligen blir riktigt, riktigt glad för och alldeles varm i hjärtat av. Eller så handlar det bara om att det är mannen i mitt liv som gör de där små fina sakerna... Hur som helst så är det väldigt härligt att få pyssla och ta hand om honom tillbaka, även om det bara är såna där små saker som att grädda våfflor och servera dom ända fram till soffan.

Jag lånade receptet från UnderbaraClaras blogg (jag lånade samtidigt våffelbilden också) och det var super gott. Nästa gång ska jag nog prova att byta ut 1 dl mjöl till grahamsmjöl. Jag gillar dom lite grövre.

Förövrigt så har jag och Clara inte alls samma stil vad det gäller inredning, men hon lägger upp så otroligt vackra bilder på sin blogg. Man blir glad av dom för det är så mycket ljus och härliga färger. Hon har verkligen känslan för det där.

Romantiskt middag för två?

Näe...inte när ens middagsdate dricker upp sina klyftpotatisar med glas, kastar tzatziki eller tuggar kycklingen och sen spottar ut. Han vill gärna sitta och bara skåla och vägrar dricka innan man fyller på i hans glas. Middagarna numera är kladdiga och röriga.
Fast maten var väldigt god. Vi gjorde tzatziki och marinerade kycklingklubbor och åt klyftpotatis och mozzarellasallad till. Riktigt gott! Nu väntar surdegsbrödet i skåpet över kylen, där ska det jäsa till sig och sen in i ugnen.
Jakob säger idag att jag är precis som en hemmafru. Själv kallar jag mig för Housewife extended version.

För övrigt så hade jag igår på jobbet en gubbe som beställde en sallad med extra mozzarelli i. Gulligt!

På jobbet igen

Som inte bara är mitt jobb utan även ett paradis för orkidéer. Finns inte en orkidée som inte älskar att stå i restaurangens fönster och gassa och dom blommar hela tiden. Dom är jättefina och jag är jätteavis. Innan vi flyttade så hade jag 10-15 st men tyvärr överlevde bara tre av dom. Nu hoppas jag på att kunna få till dom jag har hemma och förhoppningsvis bli ägare till några fler.
Apropå växter så ser jag fram emot att snart få fixa till hemma i trädgården. Vi ska riva massa buskar, bygga nya staket och skaffa ny gräsmatta. Och om man får drömma lite så kommer det även införskaffas en sån där härlig loveseat som man kan buda hem på Lauritz. Drömmer vidare om att sitta där med mina älskade killar, läsa böcker, mysa, fika och käka glass. När Valdemar hoppat i säng så kommer jag och min man sitta där under en filt med ett varsitt glas Rosé i handen och njuta av lugnet efter stormen Valdemar.
Drömma får man...

Nya Anna

Eller Mamma Anna kanske är bättre namn på mig, längtar tills 9:e april. Då har jag bokat svärmor att vara barnvakt och Valdemar ska sova över till söndagen och jag, jag ska...vårstäda! Nya Anna/Mamma Anna hon längtar efter såna saker; att få städa, dammsuga huset i fred är lyx, handla mat, laga mat, få tvätten gjord osv. Kul liv liksom. Och snäll som jag är så bad jag Jakob bestämma vilken helg jag skulle göra det utifrån när han är borta på jobb. Närå, jag tycker bara det är tråkigt att lämna bort Valdemar en helg om Jakob är hemma. Då finns det så mycket annat vi kan göra istället. Och jag har inget emot att själv fixa allt som ska fixas här hemma. Börjar redan nu fila på en riktigt saftig ToDo-list.
Jag ser fram emot att röja förrådet, lägga upp gardinerna i sovrummet (som hängt för långa sedan juli), göra i ordning en gång för alla i arbetsrummet, rensa och mest av allt: ställa upp fönster och dörrar och ordentligt vädra ur huset. Det vill man ju gärna inte göra än när lillen är hemma. Jag ska spela musik och på kvällen dricka lite gott vin och äta något gott.
Jag städar nästan jämt känns det som. Och jag plockar grejer. Jag plockar tvätt. Jag tvättar tvätten och lägger in den. Jag diskar och röjer undan rena disken. När jag vänder mig om så har "någon" dragit ut det jag just städat till...
Jag tycker att jag håller på hela tiden. Jag sitter väldigt sällan på arslet och gör ingenting och om jag skulle göra det så får jag dåligt samvete, för jag skulle ju kunna spendera den där timmen mellan 23 och 24 på kvällen då Valdemar sover, med att göra något vettigare än att tex blogga, Facebooka eller bara äta och se på tv. Väldigt sällan jag tillåter mig själv att lägga mig tidigt också, just för att jag vill passa på att fixa saker här hemma utan Valdemars "hjälp". Och det är himla synd, för jag behöver (nog mer än någonsin) sitta ner och bara vara, lägga mig i tid och få de där viktiga timmarna av sömn. För jag är så himla less på allt just nu.
I natt vaknade Valdemar 04.45 och var klarvaken och sedan dess har jag och Jakob halvslumrat i kapp tills det var dags att gå upp, 2,5 timme senare. Så nu ska jag faktiskt gå med vovven och sen natta mig själv.

Godnatt!