Vi handlade bullgrejer så efter middagen drog jag och Valdemar igång ett bullbak. Dubbel sats var precis vad som fick plats i assistensen och nu ligger det 82 st bullar på galler och svalnar. Valdemar tycker assistenten är himla skojig och står gärna och säger till mig vad vi ska hälla i och när. Idag högg han in på jästpaketet innan jag hann hejda honom och han fick i sig ett bett. Han tyckte det var så äckligt att han började stortjuta.
Det är inte värst mycket mig i den där lilla killen. Jag tycker att de där stumparna som blir i slutet på bulldegsrullen är ett måste att äta (ogräddade alltså, medan man bakar). Han tyckte absolut inte det var ett dugg gott och vägrade smaka igen när jag frågade om han ville ha. Tur jag haft honom i magen så man vet med säkerhet att han är min ;)
Min bagarkollega ballade ur efter halva utbakandet och ville gå och lägga sig. Minns när jag var liten att man alltid var så på när mamma ville baka, eller utan att hon frågat så tjatade man om att få baka och sen när man väl kommit en bit in i bakandet så tröttnade man. Man ville liksom bara äta då.
Nu blev det inte så i Valdemars fall, bakandet blev ju mitt i hans normala sovtid. Så han fick hoppa i säng. Och då va han naturligtvis inte alls sugen på att sova, precis som de flesta kvällar senaste tiden. Gnäll, gråt och vägra att sova är det tydligen som gäller nu för tiden.
Och nu sitter jag här med nybakade bullar och ingen som helst ork att ta tag i det här:
Pärlsocker och mjöl över hela köksön. Disk över hela bänken. Och sen ska bullarna frysas in. Nu vill jag hoppa av och bara sätta mig och plugga och äta nybakade bullar och dricka mjölk.
Kan man lämna det här till sambon? Han fick ju faktiskt lov att gå ut och ta en öl efter jobbgrejen...
Åh känner igen det där! Hatar att städa kök, som tur är så är Andree köksansvarig hemma :) Min klassiska bull-tabbe är annars att nästan ALLTID lyckas pricka in bullbak när fryspåsarna är slut hemma...
SvaraRaderaJag var faktiskt duktig på att tänka på fryspåsarna och tom pärlsockret den här gången. Min sambo har dille på att alltid köpa fryspåsar, så det är faktiskt sällan vi aldrig har hemma.
SvaraRaderaMen gör din sambo någonsin något hemma? Varför var inte han och handlade på vägen hem och lagade sedan mat till er för att kompensera för jobb+öl? lämna disken till honom ffs!
SvaraRaderaJa, Helena, min sambo gör saker hemma. Jag gör nog mer, men han gör saker även han. Jag skulle nog vilja påstå att vi drar lika stora lass till vår familj.
SvaraRaderaVarför skulle han handla och laga mat åt oss? Och varför ska han kompensera för att han jobbar? Han är egen företagare och det funkar liksom inte om han inte jobbar, det ska han väl inte kompensera för? Ska jag kompensera för att jag måste plugga?
Och vad det gäller disken så var det skrivet lite på skoj, men jag glömde visst skriva *skoj* eller göra en glad gubbe eller nåt.
Glömde även skriva att under våra 7 år tillsammans så skulle jag gissa på att han tagit disken 75% av alla gånger. Och ja, då har väl jag vikt strumpor eller nåt då.
ja diska verkar onekligen vara mäns favoritsyssla... Bilden som framträder i bloggen är att du gör ca 99% av allt hemarbete+ arbete kring er son, vilket du själv påpekat i några inlägg. Varför han skulle handla och laga mat åt er? ja det har du nog svaret på själv, eller varför åkte du och gjorde det efteråt? Varför skulle Du handla åt er?
SvaraRaderaDet är du som skriver att jag ffs ska lämna disken till honom och då svarar jag att han ofta brukar ta disken. Sen hur det är för andra och deras män har jag inte en aning om. Jag vet bara att min sambo tycker det är viktigt att det är fint i köket och därmed är det oftare han som tar städning i köket.
SvaraRaderaIlla om jag får min sambo att framstå som en mansgris som aldrig gör något hemma, för så är det verkligen inte. Men naturligtvis så blir det så att jag gör mer hemma eftersom jag är mer hemma. Kan ju inte vänta med att diska och städa tills han kommer hem från tex jobbresa som varar i 5 dar. Så visst jag gör mer än honom både när det gäller hemmet och vår son. Och det är ett tungt lass. Han drar det tunga lasset att försörja oss just nu. Kräver ännu lite mer jobb. Så inte så att han bara glider runt inte, utan han jobbar väldigt mycket och ofta borta.
I en perfekt värld så hade vi delat lika på allt: hushållsarbete, ekonomi och skötsel av vår son (där har ju jag trots allt i dag en väldig fördel som får spendera mer tid med vår son än vad min sambo får). Men just idag så funkar det inte att dela lika, men vi strävar efter att få till det så.
Just denna dag så hade jag suttit och pluggat hela dagen och då är det skönt att komma ut, Valdemar tycker det är kul att åka på cykelturer, jag hade inte sett honom på några timmar och varken jag eller Jakob hade tänkt på mat förens han väl var hemma. Så förklaras det varför jag åkte och handlade och inte han.
Även när det gäller handling så är det oftast Jakob som handlar med sig mat hem på hemvägen från jobbet. Han planerar även sina arbetstider, när han jobbar hemma, efter Valdemars dagisschema så han kan lämna och hämta Valdemar - dvs han vill avlasta mig och vill att jag ska lägga tid på skolan istället för resor till och från dagis. Och mat lagar vi ofta ihop.
Eftersom jag hänger bra mycket mer med Valdemar än vad Jakob gör så kan jag även "byta" saker som ska göras, tex hundpromenad, dammsugning eller matlagning mot att Jakob istället för att tex då laga mat så tar han Valdemar. Vet inte om du har barn själv, men jag kan uppleva det som skönt att ibland få paus från Valdemar även om det innebär att jag dammsuger hela huset.
Visst att dela lika på precis allt är det ultimata, men som sagt så funkar det inte just nu och då kan jag tycka att det är rättvist att har jag inte något att komma med inom ett område så kan jag bidra i ett annat område.
Hur gör ni hos dig?