Min mamma fick bröstcancer när hon var 40 år, det var för 16 år sedan.
Idag drabbas kvinnor i yngre åldrar än tidigare, men redan för 16 år sedan så var det väldigt ungt att drabbas av bröstcancer när man bara är 40 år. När man har en mamma eller syster (kanske tom moster) som fått bröstcancer som ung, så avråds man att använda sig av vissa preventivmedel då det finns ett samband mellan bröstcancer och preventivmedel med hormoner i. Detta gjorde min mamma mig uppmärksam på. Hon hade hela sitt vuxna liv ätit p-piller.
Jag har varit ett flertal gånger på preventivmedelsrådgivning och berättat om min bakgrund, berättat om min rädsla för att drabbas av samma sak som min mamma och betonat att jag inte vill använda mig av något preventivmedel som kan ha samband med bröstcancer. Innan Valdemar så använde jag, på rekommendation, p-spruta och tyckte det var superbra: bara att komma ihåg var tredje månad och mensen försvinner (halleluja!). Men sen kände jag att jag inte ville ta sprutorna mer, jag tyckte det kändes olustigt att spruta in något i kroppen som rubbar hela systemet så det tar ibland flera år för kroppen att "återhämta" sig. Så jag slutade, kroppen behövde 1,5 år att hitta sig själv och sen blev jag gravid. Men det är en annan historia.
För ca två veckor sedan så var jag kallad till cellprovtagning (den vanliga varianten som man blir kallad till var femte år eller vad det nu är) och passade då på att prata med barnmorskan om preventivmedel.
Eftersom vi flyttat så har vi även bytt vårdcentral och därmed har jag aldrig varit hos denna barnmorska och hon bad mig då berätta om vem jag är och allt det där. Så jag drog ytterligare en gång historien om min mamma och vad jag själv fasar för. Hon var mycket förstående och vi diskuterade olika alternativ fram och tillbaka. Hon berättade för mig att hon hade två alternativ jag kunde använda; kopparspiral eller hormonspiral. Och berättade även att p-spruta är precis lika illa för mig att använda som p-piller och som har den högsta dosen av hormoner. Jag har alltså flera gånger förut berättat om min bakgrund och varför jag inte vill äta p-piller och de har då rekommenderat mig p-spruta istället, som är p-piller fast i sprutform. Tycker det är så jävla illa!
Barnmorskan berättade att det enda som hon inte kan avråda mig från att använda är alltså dessa två olika former av spiral och väljer jag hormonspruta (som har en mycket låg dos hormoner) så är hon tvungen att rådfråga sin läkare om jag trots allt kan ha det. Jag satt där med glansiga ögon och funderade och samtidigt som jag tänkte tanken så tittade hon på mig och sa: - Men Anna, när du berättar vilken ångest du har över det här, tror du då att du kan sätta in en hormonspiral och inte längre oroa dig? Och det var ju precis det jag tänkte, att jag kommer fortsätta ligga på kvällarna och oroa mig för den där jävla cancern.
Så jag bestämde mig där och då för vanlig kopparspiral.
När jag ska dit i slutet på månaden så har jag också bestämt mig för att berätta för henne att jag tyckte hon gjorde ett sånt himla bra jobb, att hon var så bra att prata med och att jag verkligen uppskattade att få klarhet i det här och att hon lugnat mig så otroligt mycket.
Jag känner mig väldigt besviken på de andra gynmottagningar som jag varit hos som tydligen inte alls lyssnat på mig eller tagit min oro på allvar. Man måste kunna lite på experterna när man kommer med frågor om såna här viktiga saker. Det är för mig en självklarhet.
Vi pratade också mycket om mammografi, som jag varit på flera gånger. Jag har från chefsläkaren fått hans godkännande att ringa dom direkt när jag behöver göra en mammografi, istället för att gå genom vårdcentralen för att sen behöva vänta på en remiss. Hon berättade då att nu när de byggt om Centralsjukhuset här i stan så har de satsat mycket på just den biten och har en speciell avdelning för bröstcancer och att de jobbar på samma sätt som chefsläkaren. Mycket bra!
