torsdag 31 mars 2011

Kvalitetstid eller diska?

En sak jag ser fram emot med att få dagis bara några hundra meter bort, istället för på andra sidan stan som vi nu har, det är all vardagstid vi har möjligheten att få ihop.
Nu känns det som vi bara går upp, avklarar frukosten, åker till dagis och sen hem för att plugga. Sen hämtar jag och tar skrikig unge hem på bussen för att sen raffsa ihop middag till honom, plocka i ordning lite och sen startar läggningen. Inte mycket skoj som händer de dagarna utan man får göra skojiga saker den där dagen (måndag eller fredag) som han har helledigt från dagis.
Nu börjar Valdemar dagis 9.30 och slutar kl 15.30. Detta beror på att om jag är själv hemma och måste ta bussen så tar det sån tid och jag är faktiskt inte sugen på att gå upp runt 5-tiden för att vara på dagis till 8-tiden. Tyvärr... Och då blir också dagarna sådär tråkiga.
Alternativet är att göra såna saker som att diska, städa och förbereda mat medan Valdemar är på dagis, det har hänt någon gång att jag gjort så och då har det varit mindre stressigt väl hemma på eftermiddagen och det har såklart varit väldigt skönt. Tyvärr så hinner jag inte med skolan då och hamnar efter ännu mer och blir istället stressad över det. Det känns inte som att något av sätten är bra.

Men när vi får dagis här hemma på området då kan Valdemar börja tidigare och därmed bli hämtat tidigare och ändå inte vara på dagis så många timmar i veckan. Och då kan man hinna med sina vardagssysslor efter dagis med gott samvete eftersom vi även kommer hinna med att göra skojiga saker efter dagis, som tex gå till lekparken, åka till badhuset och bara leka hemma.
Ser fram emot att få det så i augusti. Bara 3 månader kvar att pendla till dagis.

onsdag 30 mars 2011

Sol idag igen


Altanhäng och pluggande är det som gäller fram tills lillen ska hämtas på dagis.
Jag är så himla nöjd med att ha en trädgård. Den är väldigt liten och gräsmattan är minimal (krävs bara en sån där miljövänlig gräsklippare som går på människokrafter och inte bensin), men trädäcket är stort och det är så vi vill ha det.
Det är så skönt att direkt man kommer hem från dagis så kan man öppna dörren och gå ut och hänga där någon timme till och sen när sommaren är här då kommer dörren öppnas direkt på morgonen och både hund och barn släpps ut medan vi fixar fram frukosten på en bricka och bär ut på altanen.
Ett annat stort plus är att vi har sol hela dagen och skön kvällssol som sen träffar däcket där stolarna står längre bort på däcket. Och taket över bordet ligger högt och känslan under det blir nästan som ett uterum och därför är det varmt där nästan jämt.

Direkt man öppnar dörren springer lilla vovven ut och lägger sig och lapar sol. Han blir härligt seg av det där softandet.
Jag bjuder även på en närmare titt på vår vansinnigt fula fasad som vi ska byta nu under våren/sommaren. Hu.

söndag 27 mars 2011

Det här med vi, ni och fördomar

På restaurangen där jag jobbar extra så har jag nästintill bara kurdiska kollegor, alla från den Irakiska delen. Jag har jobbat där i många år och kommer finfint överens med de flesta. Vi diskuterar mycket om hur våra kulturer är. Jag tycker det är intressant hur de lever både här och "hemma" i Kurdistan, och frågar nästan jobbigt mycket ibland. De kan ibland tycka att jag frågar roliga saker, konstiga saker och jävligt dumma saker och det har flera gånger hänt att jag ber om ursäkt innan jag frågar för att jag kanske låter fördomsfull. Efter flera år med dessa kollegor kan jag deras sätt, jag förstår lite hur de tänker och agerar och jag kan prata med dom så som dom pratar. Jag har även lärt mig något som är lätt att glömma; att ofta så ställer språket till med så mycket missförstånd och jag får ofta tänka en eller två gånger att saker de säger inte alltid är som de låter och att de inte alltid förstår vad jag menar pga hur jag säger det.
Alla av mina kollegor är väldigt trevliga och jag tycker himla mycket om dessa fina människor.

Men så har vi en av mina chefer. Han är en himla rolig kille och man skrattar alltid med honom, han är till 90 % av tiden glad, säger mycket roligt, mycket dumt och har alltid historier att berätta. Han har bott i Sverige och Karlstad sedan -95 och varit integrerad i det svenska samhället lika länge, han har gått i skola här och läst svenska, han behärskar språket bra och hans två barn är uppvuxna här.
Hur många gånger jag än varit med om denna grej så lär jag mig aldrig och blir lika jävla förbannad varje gång vi råkar i luven på varandra. Och det händer 1 av 4 gånger kanske. Innan jag slutade för att jag var för gravid för att servera mat, så blev vi såna ovänner så att vi inte längre pratade med varandra, vi sa inte ens hej.
Det som irriterar mig så in i helvetes mycket är att han säger vi och ni. Så enkelt är det. Det retar gallfeber på mig och jag vill bara slita mitt hår, skrika rakt ut och slå honom.
Det börjar oftast som det gjorde i torsdags när vi jobbade:
De flesta är ju släkt med varandra på jobbet. En av mina tre chefer sitter i finkan och ska sitta där några månader till. Hemma har han två barn och en fru. Frun har en bror som bor i Tyskland, men han är så fin så han flyttar ifrån allt sitt och bor här med sin syster medan hans svåger sitter klart i finkan. För att göra det enklare för henne. För att inte hon ska vara själv med två barn. Mycket fin bror. Jag har tänk mycket på hans uppoffring och dum som jag var så sa jag ju detta till min chef, att jag tyckte det var fint gjort av brodern. Jag visste ju vad svaret skulle bli så fort jag sagt orden, men då var det ju för sent.
Svaret blev: -Ja, jag vet Anna. Men du vet, vi är inte som ni. Vi ställer upp för vår familj, vi hjälper till och struntar inte dom.
Jepp. Dessa få ord är allt som behövs för att jag ska vara igång. Vi? Ni?

Jag blir så arg. Han har så mycket fördomar.
Självklart håller jag inte käften utan jag kontrar med vad jag gjort i mitt liv, dvs då jag för 8 år sedan fick veta att min mamma skulle dö, att hon skulle lämna mig och två av det viktigaste som finns, mina älskade småsyskon. Jag tvekade inte en sekund, har inget minne av att jag funderade på andra alternativ än det jag gjorde, det självklara; jag flyttade hem. Jag sa upp mitt liv i Stockholm (staden där jag velat bo i), sa upp mitt jobb och min lägenhet och flyttade direkt hem. Självklart! Jag flyttade hem till dom och min styvfar, tog hand om dom och dom tog hand om mig. Sen, när vi tillsammans samlat upp våra trasiga oss, gråtit våra floder och hittat vårt sätt att gå vidare, då var det dags för mig att bo i egen lägenhet och dom har alltid varit välkomna. Dom har alltid kommit till mig om det varit något som tyngt dom, något kul som har hänt dom eller bara en syster att umgås med. Vi får ofta höra att vi har en speciell relation, att vi är så fina ihop och utan dessa två älskade fina syskon så hade jag inte suttit här och bloggat idag. Jag har aldrig ångrat mitt beslut, det är det bästa val jag gjort och sedan den dagen då bussen körde över bron, som går över Klarälven på det vackraste stället man kan se staden ifrån, så har jag för alltid och äntligen känt mig hemma.
Min chef hör mig, han lyssnar på mig, stannar upp i det han just gör och säger: - Då är du annorlunda.

Jag skulle kunna säga massa saker som dom gör och som han gör. Men då blir jag som han.
De kurder jag känner är de jag jobbar med och några av deras vänner. Och dessa personer är alltså från samma kultur, samma land och samma religion. Vissa skakar på huvudet när min chef kläcker sina kommentarer och vissa säger (i mina öron) ännu värre saker. Vissa saker gör dom precis likadant. Men jag vet ju bara detta dvs en pyttepytte del av hur hela den irakkurdiska delen gör och säger och kan därför inte uttala mig om hur kurder är. Jag vill inte dra alla över samma kam helt enkelt.
Samtidigt kan jag förstå att folk har fördomar, det har jag ju också såklart om olika saker. Men det som gör mig förbannad på min chef är att han hela tiden ber mig ha respekt för deras kultur och religion. Att han blir sur om jag ifrågasätter eller tycker något är konstigt. Att han ständigt måste säga att vårt sätt är fel, att deras är rätt och att vi är mycket dumma, konstiga, egoistiska och tråkiga.
Medan han själv är i mina ögon helt respektlös mot andras sätt att vara.

fredag 25 mars 2011

Romantiskt middag för två?




Näe...inte när ens middagsdate dricker upp sina klyftpotatisar med glas, kastar tzatziki eller tuggar kycklingen och sen spottar ut. Han vill gärna sitta och bara skåla och vägrar dricka innan man fyller på i hans glas. Middagarna numera är kladdiga och röriga.
Fast maten var väldigt god. Vi gjorde tzatziki och marinerade kycklingklubbor och åt klyftpotatis och mozzarellasallad till. Riktigt gott! Nu väntar surdegsbrödet i skåpet över kylen, där ska det jäsa till sig och sen in i ugnen.
Jakob säger idag att jag är precis som en hemmafru. Själv kallar jag mig för Housewife extended version.

För övrigt så hade jag igår på jobbet en gubbe som beställde en sallad med extra mozzarelli i. Gulligt!

torsdag 24 mars 2011

På jobbet igen



Som inte bara är mitt jobb utan även ett paradis för orkidéer. Finns inte en orkidée som inte älskar att stå i restaurangens fönster och gassa och dom blommar hela tiden. Dom är jättefina och jag är jätteavis. Innan vi flyttade så hade jag 10-15 st men tyvärr överlevde bara tre av dom. Nu hoppas jag på att kunna få till dom jag har hemma och förhoppningsvis bli ägare till några fler.
Apropå växter så ser jag fram emot att snart få fixa till hemma i trädgården. Vi ska riva massa buskar, bygga nya staket och skaffa ny gräsmatta. Och om man får drömma lite så kommer det även införskaffas en sån där härlig loveseat som man kan buda hem på Lauritz. Drömmer vidare om att sitta där med mina älskade killar, läsa böcker, mysa, fika och käka glass. När Valdemar hoppat i säng så kommer jag och min man sitta där under en filt med ett varsitt glas Rosé i handen och njuta av lugnet efter stormen Valdemar.
Drömma får man...

onsdag 23 mars 2011

Nya Anna

Eller Mamma Anna kanske är bättre namn på mig, längtar tills 9:e april. Då har jag bokat svärmor att vara barnvakt och Valdemar ska sova över till söndagen och jag, jag ska...vårstäda! Nya Anna/Mamma Anna hon längtar efter såna saker; att få städa, dammsuga huset i fred är lyx, handla mat, laga mat, få tvätten gjord osv. Kul liv liksom. Och snäll som jag är så bad jag Jakob bestämma vilken helg jag skulle göra det utifrån när han är borta på jobb. Närå, jag tycker bara det är tråkigt att lämna bort Valdemar en helg om Jakob är hemma. Då finns det så mycket annat vi kan göra istället. Och jag har inget emot att själv fixa allt som ska fixas här hemma. Börjar redan nu fila på en riktigt saftig ToDo-list.
Jag ser fram emot att röja förrådet, lägga upp gardinerna i sovrummet (som hängt för långa sedan juli), göra i ordning en gång för alla i arbetsrummet, rensa och mest av allt: ställa upp fönster och dörrar och ordentligt vädra ur huset. Det vill man ju gärna inte göra än när lillen är hemma. Jag ska spela musik och på kvällen dricka lite gott vin och äta något gott.
Jag städar nästan jämt känns det som. Och jag plockar grejer. Jag plockar tvätt. Jag tvättar tvätten och lägger in den. Jag diskar och röjer undan rena disken. När jag vänder mig om så har "någon" dragit ut det jag just städat till...
Jag tycker att jag håller på hela tiden. Jag sitter väldigt sällan på arslet och gör ingenting och om jag skulle göra det så får jag dåligt samvete, för jag skulle ju kunna spendera den där timmen mellan 23 och 24 på kvällen då Valdemar sover, med att göra något vettigare än att tex blogga, Facebooka eller bara äta och se på tv. Väldigt sällan jag tillåter mig själv att lägga mig tidigt också, just för att jag vill passa på att fixa saker här hemma utan Valdemars "hjälp". Och det är himla synd, för jag behöver (nog mer än någonsin) sitta ner och bara vara, lägga mig i tid och få de där viktiga timmarna av sömn. För jag är så himla less på allt just nu.
I natt vaknade Valdemar 04.45 och var klarvaken och sedan dess har jag och Jakob halvslumrat i kapp tills det var dags att gå upp, 2,5 timme senare. Så nu ska jag faktiskt gå med vovven och sen natta mig själv.

Godnatt!

Ett säkert vårtecken




Premiärturen både för mig och Tage är cyklad. Underbart väder i kombination med grymt lyhörd och duktig hund, som älskar när vi cyklar, gör att jag redan längtar efter nästa sväng.

Ikväll ska jag testa att baka surdegsbröd för första gången. Köpt ost, så jag hoppas på riktigt god nybakad macka och en kopp te ikväll.

tisdag 22 mars 2011

Min töntiga mamma

Minns det som igår när mamma var sådär töntig och man skämdes över saker hon gjorde och minns även hur hon skrattade åt de där "tantvarningarna" som fanns i nån bok.
Och jag märker det så väl - jag blir som hon. Tex så går jag sådär töntigt som en pingvin när jag ska roa Valdemar. Kommer på mig själv, men traskar vidare och han skrattar. Jag minns hur mamma gick sådär (åååååh, ibland t.o.m bland folk) bara för att vara pinsam, för att hon såg att man reagerade och tyckte det var jättekul. Och visst var det lite kul, hon såg ju rolig ut, och man kunde inte hålla sig för skratt och vände sig bort så att hon inte skulle se att man fnittrade åt henne.
Och idag köpte jag fleecekläder till Valdemar som han ska ha under skalkläderna. Och för att få rätt storlek (han var inte med) så tog jag med hans skalkläder och mätte mot. Haha! Både tantvarning och min mammavarning.


Hur ska detta sluta?!

måndag 21 mars 2011

Jobba jobba


Jag sitter på jobbet och rullar bestick till morgondagens lunch och drömmer om sommar med min lilla familj.
Idag har vi lämnat schema för Valdemars semester till dagis. Han har semester från 1 juli till 8 augusti.
Förutom att semester är jävligt skönt så ser jag fram emot att Jakob och Valdemar kommer få massa kvalitetstid tillsammans. Men så ser jag även fram emot att när semestern är över så blir det inga tre timmar per dag på bussen,utan då börjar Valdemar på dagiset närmast oss och vi får en enkel promenad på några minuter dit. Det kommer göra stor skillnad i min lilla vardag.
Sen drömmer jag om små sommarlortiga fötter som springer runt i vår lilla trädgård, om glassätande, cykelturer, åka och bada-utflykter, grillkvällar och båtåkande.
I min drömmar är det sol varenda sekund.

fredag 18 mars 2011

Äntligen så blev det rätt!

Idag när vi satt i väntrummet på Vårdcentralen och väntade på läkaren så traskade Valdemar runt precis som han brukar och undersökte varenda liten vrå. In i väntrummet kommer en glad farbror och säger: - Tjena grabben! till Valdemar. Idag hade Valdemar nämligen på sig sin nya vårjacka (det blev den översta från kappAhl) och därmed ser ut som en pojke ska.

Min vän Stina var så glad att hennes dotter hade en marinblå overall för då lekte papporna i lekparken lite tuffare med hennes dotter eftersom dom trodde det var en pojke. Hennes dotter tyckte det var kul att klättra, brottas, lite kastad, jagad och skojad med och alltså inte sitta och fint leka och bygga sandslott som flickor ska.

onsdag 16 mars 2011

Sover på Stalin



Även i natt sover Valdemar med huvudsidan på sängen i högläge och en våt handduk hängd över sängkanten. Fick tips om att våt handduk på sängen ska höja luftfuktigheten i rummet och därmed göra att det lindrar hostan.
Valdemar har snorat och hostat länge nu, sen Lucia, och läkare som jag varit hos har bara sagt att det är som det ska vara och bara vänta ut hostan. Men sedan två dagar tillbaka så är den ännu värre och han sover dåligt, hostar och hostar och vaknar såklart flera gånger per natt pga hostan. Men jag har avvaktat lite och frågade dagis imorse om han varit hostig och sånt och dom hade inte tänkt på det, så det har han väl inte varit då. Men idag när jag hämtade honom på dagis så sa dom att han varit gnällig, trött, varit klängig och velat sitta i knä och hostat och haft det jobbigt på vilan. Så mamman ringde då läkaren på direkten när vi gick från dagis, men fick ingen tid eftersom han inte har någon märkbar feber och blev rådd att kontakta Vårdcentralen imorgon istället.
Nu är lilla plutten nattad med 38,2 grader i temp. Så vi får se vad som händer...
På dagis är barnen fria från magsjukan, men verkar nu sjukna in i ilskna halsfluss och lunginflammationer.

måndag 14 mars 2011

Så söt så jag tror jag dör




Åh! Så gulligt!
Klickar man vidare så finns det massa söta klipp på gulliga voffar och speciellt den med orangutangen. Åh!

Vår i bloggen

"Vårpyntade" bloggen i något som jag tycker känns lite milkshake a´la 50-60 tal i färgerna och som jag just nu gillar lite extra.
Idag har det varit så fint väder så jag kunde inte hålla mig längre utan tog på mig vårjackan, vårsjalen och gummistövlarna när jag lämnade på dagis. Hoppades på att hinna hem efter att ha hämtat Valdemar och leka i trädgården och eftermiddagssolen, men plutten hann bli så trött så det fick bli middag direkt.
Gjorde sjukt goda kycklingklubbor och fick till sånt där kryddigt och gott skinn som min älskade mamma alltid gjorde. Valdemar tyckte det var så gott så han grät när han insåg att det inte gick att få mer kött från benen.

Nu ska jag vara tjej och plugga samtidigt som jag kollar på "En unge i minuten" (tycker förresten att unge är ett ganska fult ord, dumt liksom) och drömma lite om att få göra om det där. Konstigt att man kan glömma så fort och numera se det som något helt underbart och härligt, när det jag minns som klarast är att jag hade så fruktansvärt ont. Man ser antagligen bara resultatet av prestationen.


Här var man inte så kaxig...

Undrar om man skulle önska att det gick till på något annat sätt om man är så lycklig att man får göra om det? Och undrar om man skulle lägga energi på att skriva ett förlossningsbrev när de uppenbarligen inte läser det...

Tänk att man kan vara så liten och ändå så självklar.









söndag 13 mars 2011

Change of plans

Blev inget Melodifestivalen med vänner här hemma. Blev sv24 och LykkeLi konsert med mig själv istället.

Undrar varför man känner sig så väldigt mycket mer ensam en lördag än dom andra kvällarna i veckan? Nu kan jag liksom inte komma över hur ensam jag kände mig igår och längtar tills imorgon då veckan drar igång igen. Fast ändå inte för det är så himla mycket tid utan Valdemar i veckorna och när vi väl ses på em så ska det lagas mat och städas och grejer.

lördag 12 mars 2011

Inför ikväll

I kväll ska det komma hit lite kompisar och kolla på Melodifestivalen (ja, jag ska också kolla) så jag och Valdemar hade tänkt att städa lite här hemma. Fast jag fastnade vid datorn och surfar runt lite.
Men det verkar som att det fixar sig ändå:

Valdemar är grabben som både kan sköta sopning och samtidigt ta hand om barnet (Sofiadockan som han matar med något ur glasflaskan). Han har tydligen koll på att barn ska äta ofta och regelbundet för hon har suttit i sin vagn hela morgonen och han har gått förbi och slängt i  henne lite mat och gått vidare, sen kommer han tillbaka och matar lite igen. Gullig!    



Så här fin blev vagnen som jag sydde ny sits till.

torsdag 10 mars 2011

Kärlek

Jag brukar sätta på vår lilla radioapparat som vi har i badrummet när jag duschar.
Idag var det "Christer" och det pratades om kärlek av olika slag och dom läste upp frågor som lyssnarna hade skickat in.
En fråga löd: "Hur vet man att man älskar någon?" Och ena programledaren svarar: -Du vet hur gött det är att vara själv?! När det är lika gött att vara med en annan person då älskar du den personen.
Det är ett klockrent svar tycker jag. För precis så är det ju.
Jag har fyra personer i mitt liv som jag älskar så hjärtat skulle kunna brista. Och programledarens definition passar lika bra in på alla fyra. Jag älskar dom alla lika mycket, men så klart på olika sätt. Tre av dessa personer har räddat mitt liv, utan dom skulle jag inte finnas. Och den sista finns för att jag älskar just en av dessa fyra, min Jakob.

onsdag 9 mars 2011

Drömmar

I natt har jag drömt igen. Eller såklart jag drömmer varje natt, men både natten till igår och till idag så har jag drömt jätteknäppt och kommer ihåg att jag drömt. Däremot så har jag inte ännu kommit ihåg vad jag har drömt utan är fortfarande i det där flashbackstadiet då det plötsligt när som helst ploppar upp små frekvenser ur drömmen.
Jag har alltid kommit ihåg vad jag drömt, om inte direkt när jag vaknar så kommer det tillbaka under dagen. Och jag har alltid tyckt det varit härligt för oftast så har det varit fina och så där härliga drömmar som man vaknat glad av.

När jag var yngre så gick jag jätteofta i sömnen och gjorde massa konstiga saker. Jag gick tex ut från vår lägenhet och låste mig ute på gatan så mamma fick skaffa säkerhetskedja på dörren. Jag tog på mig familjens kläder och gick till radhusens garagelänga och ställde mig mot vår garageport. Jag ringde min bästakompis och frågade efter mig själv. Gjorde fredsmärken och plockade lingon i hallen. Massa kul (för resten av familjen, jag skämdes) har skett under åren. Men som tur är så har jag slutat gå i sömnen...trodde jag tills Valdemar kom. Nu är jag uppe på natten och letar efter honom, slår hårdhänt undan Jakob för att jag tror att han ligger på honom och kan hur noga jag än tittar inte se att Valdemar faktiskt ligger i sin säng och sover gott.

tisdag 8 mars 2011

Kan inte sluta lyssna

Se hit alla tonårstjejer!

Äh, alla utan självförtroende har här en lösning.
Kampanjpris på Campadre nu också. Låtsasstora tuttar - självförtroende och samtidigt spara några kronor. Perfekt ju!


Till önskelistan

Vilken superfin bikini!
Den skulle jag vilja ha i sommar. Den har nästan allt jag önskar mig hos en bikini tror jag: fina färger, detaljer men inte överdrivna och trosorna är inte så höga i midjan och inte så minimala (jag vet att jag låter som en tant, men herregud va irriterande när dom visar sig vara så där hopplösa i modellen att dom liksom inte sitter på plats så man får hela tiden rätta till dom. På badstranden.).

Lånade bilden från Cecilia Blankens. På H&M´s hemsida har den inte kommit ut ännu, men en som är himla lik men i en annan färgkombination.

måndag 7 mars 2011

Hönsmamma?

Eller hur ska man göra? Hur gör andra? Och medan jag ändå är igång så undrar jag om någon har tips mot stångning (frågan längst ner)?


Receptet på en härlig helg?

Skulle kunna vara det vi gjort under helgen. Sen om man anser att det är en bra helg eller inte, det är upp till var och en. Jag ser i alla fall tillbaka på den som en bra helg: känner mig utvilad och samtidigt som vi inte direkt "gjort något" så har jag fått massa fixat tack vare fina människor i min närhet.

På fredagen (som inleddes med fet huvudvärk a´la nästan migrän och soffläge) efter dagis så myste jag och lilla plutten. Vi gjorde rödspätta med äggsås tillsammans. Så himla roligt att han tycker det är skoj att vara med och fixa i köket. Inte för att han gör värst mycket (hackar lite i en potatis, tar ett bett och sen försöker snyta sig i den) men han är ändå med, vi umgås. Alternativet är annars att jag står i köket, han försöker roa sig själv med sina leksaker eller dra ut allt vi har i kökslådorna. Han brukar ganska snabbt tröttna på det och drar mig i byxbenet medan han gnäller allt han kan.
Vi firade även lilla vovven som fyllde 6 år. Han fick en härlig pipleksak (perfekt i kombination med huvudvärk. Hur tänkte jag?), ett stort rökt köttben (ett sånt där utan kött, men som är ett riktigt ben) och det vanliga torrfodret utblandat med rödspätta och potatis. Han däckade ganska tidigt på vardagsrumsmattan (som nu luktar rökt köttben) och snarkade högt.


På lördagen hade vi en slapp morgon i långsamt tempo; frukost, barnprogram på tv (Valdemar börjar kolla lite grann, så jag slipper sitta ensam och titta.) och sen en promenad i solen. Jag fick även sitta någon timme och plugga medan lilla trollungen låg ute i friska luften och sov middag. Sen tog vi bussen till min styvpappa och min lillasyster. Där käkade vi god middag och sen de där chokladsemlorna som jag tidigare visat. Jag fyllde dom med mandelmassa och chokladgrädde och dom blev supergoda!

























På söndagen fick jag barnledigt redan vid lunch och kunde ägna väldigt mycket tid åt att plugga, så jag kände att jag kom ikapp väldigt mycket. Senare på em kom Sara och lånade med sig Tage hem. Både hundledigt och barnledigt kändes ovanligt. Jakob var på teatern och kollade på ett rep, så jag var helt ensam. Sen firade vi söndag med pizza och Solsidan.

























Jakob (och hela hans familj faktiskt) jobbar väldigt mycket inom teatern. Något som vi inte alls har gemensamt. Jag var med under en uppsättning och sydde scenkläderna, men det är allt, tycker inte det är så kul faktiskt. Helt enkelt. Men jag måste erkänna att jag gillar när han kommer hem med preimärbuketterna han får! Och goda chokladen från Carli!

söndag 6 mars 2011

På solsidan



Nu har jag och Tage bänkat oss i sköna solen. Laddat med Dumle (måste vara det godaste godiset som finns!) juice och kaffe. Och nu jävlar ska jag läsa det där kapitlet om miljöpedagogiskt perspektiv och sen skriva min del av gruppuppgiften.

fredag 4 mars 2011

Chokladsemlor


Nu är chokladsemlorna bakade. Det var lite svårt att få dom släta och det beror nog på att jag hade i för mycket mjöl. Men jag smakade på en och den kändes inte torr så som dom kan bli om man har i för mycket mjöl. Vad det gäller formen så tycker jag att det är lite charmen med att baka sina egna att dom inte blir helt perfekta.
Nu ska jag bara komma på goda fyllningar.

Eremiten Anna

Känns som att jag aldrig träffar någon eller pratar med någon - med undantag för min sambo (som jag inte sett så värst mycket av senaste dagarna, det pågår nämligen premiärvecka och han har fullt upp) och dagisfröknarna.
Men jag saknar att ta en fika med kompisar, prata i telefon med min familj och träffa dom.
Faktiskt så pratade jag med min fina lillasyster härom dagen och idag kommer hon hem. Wiiiiiii!! Jag längtar efter henne. Väldigt mycket!
Min bror har varit lite skum senaste dagarna och jag kan misstänka att han känner sig tagen för givet (jag kan inse att vi inte hört på ett tag och då ringa honom helt apropå och undra vart han tagit vägen). Det är inte riktigt min mening, men han är väldigt duktig på att ringa - jag är det inte. Jag undviker att ringa folk så länge Valdemar är vaken (gud va knäppt inser jag nu när jag läser) just för att han är så på och man får inte prata ifred och det slutar alltid med att den man pratar med tror att den stör eftersom Valle gråter eller tjatar i bakgrunden. Och det känns så himla trist att ringa folk om man ändå inte kan prata. Sen när kvällen kommer och Valdemar sover (vilket han nu gör klockrent och därmed har vi fått ett nytt liv och en glad familj) då pluggar jag, äter mat eller bara stupar i säng. Har inte ork till mer (precis som det skulle vara jobbigt att prata i telefon) och det gör att jag inte har någon direkt kontakt med någon känns det som.

Så här har det varit nästan sen Valdemar kom till världen. Det tar tid att ha barn. Det tar ork att ha barn. Men framförallt så får man ett annat liv och måste prioritera om. Och just nu i detta tokpluggandet så måste jag prioritera att få godkänt i kurser, att få pengar från Csn, att strukturera upp min dag och disponera min tid rätt. Fika får vänta, telefonsamtal får jag bättra mig på (och komma ihåg headsetet så man kan snacka när man rastar hunden eller går till och från dagis) och så får jag på något sätt försöka döva mitt dåliga samvete så länge. Måste även komma ihåg att köpa mer Cola Light och Lakrisal...
Förlåt mig Asaragus. Förlåt mig Brille. Och framför allt förlåt mig Kusin Sosia som jag skjutit upp att träffa en sådär trehundra gånger. Puss på er så länge!


Men ändå...äta bör man annars dör man. Försöker planera in middagar så vi hinner äta ihop när vi kommer från dagis och innan Valdemar lackar ur totalt av trötthet. Igår skulle jag slänga ihop en tacopaj men så visade det sig att köttfärsen inte var ätbar. Så jag ringde den snälla brorsan och den snälla bonusfarsan och bums va dom hos mig med ny köttfärs och semlor till efterrätt. Två flugor i en smäll! Kändes bra!
Och imorgon kommer fina lillasystern hem och då ska jag och Valdemar baka chokladsemlor och ta ledigt och umgås med min familj. Min fina älskade familj!



Valdemar blev helt plötsligt förälskad i Per, min bonusfarsa. Han ville hela tiden sitta i Pers knä och så skulle dom leka med hans leksaker och läsa böcker (Valdemar älskar även böcker just nu) och sen fick Per mata honom med tacopaj. Min Per är kapten i det militära och har förvånat mig gång på gång senaste 15 mån med att vara så otroligt barnkär - mot att normalt sett vara en ganska bullrig och  man med ett väldigt militäriskt sätt. Jag gillar nya Per som fan.

torsdag 3 mars 2011

Valdemar tjuvstartade

Fick den här inbjudan på Facebook.
I morse när jag klädde på Valdemar så valde jag hans rosa Ramones T-shirt och hans snygga svarta jeans. Jag hade nog glömt bort den lite men kom på den när jag skrev inlägget igår. Han har ganska mycket kläder lilla grabben och det kan ibland bli att man kör vissa plagg om och om igen (inte dag efter dag, utan det tvättas - men att man plockar det direkt ur rentvätten och klär honom och sen går det runt så).


Tage lövs Me!


Vi sitter på bussen på väg till Jakobs mamma. Hon har hämtat Valdemar på dagis idag och nu är han hemma hos henne och river hennes lägenhet. För det är sånt han är intresserad av numera. Riva och klättra.



Tage passade på att få lite kärlek och satte sig i mitt knä. Gullig vovve! Han vet väl att vi ska hämta Valle och att han då kommer få dela med sig av min uppmärksamhet. Sista chansen liksom.

onsdag 2 mars 2011

Hon den där Valdemar

Nu har det hänt tre gånger på en vecka och två av dem var igår; okända människor har kallat Valdemar för HON!
Igår var det en mamma på dagis som frågade om det var Alva som jag gick hem med och sen i mataffären så sa kassörskan: -Oj, nu tappade hon något där!
Och gången innan så va det en liten flicka med sin mamma och lillebror på bussen som rättade mig. Lillebrodern frågade vad hon (Valdemar) hette och då rättade jag honom och sa: -Han heter Valdemar. Då rättade storasystern mig och sa: -Nej, jag tror han frågade "Vad heter HON".
När jag rättade henne tillbaka och sa att det faktiskt är en HAN och han heter Valdemar då skämdes mamman. Undrar varför?

När jag tittar på Valdemar så tycker jag att han ser väldigt pojkig ut, men nu vet ju jag att han är just en pojke. Men de gånger folk har sagt hon och inte han, så är det när Valdemar haft sin overall och mössa på sig. Sin röda overall och antingen svartvita mössa eller stora pälsmössa. Men röd är väl ingen tjejfärg? Självaste Tomten har ju röda kläder. Och svart och vitrandig mössa är väl väldigt könsneutralt? (Och egentligen ganska tråkigt - blir en fin med färger till våren, jag lovar Valdemar!) Även den i päls tycker jag är könsneutral.

Fast ingen av oss (jag eller Jakob) tycker det är viktigt att visa med kläder vilket kön det är på Valdemar. Och nu kan jag bara för ögonblicket svara på hur jag känner och jag känner inte att det på något sätt är jobbigt att folk tar fel. Tycker bara det är lite roande att folk tar honom för tjej för att han har en röd overall.
Valdemar fick overallen i julklapp av min styvfar och då var den blå och i en för liten storlek. Vi kollade på internet och kom fram till att när jag skulle gå och byta den dagen efter så kulle jag kolla om den fanns i rött istället, för den röda tyckte vi båda var finare. Så nu har han en röd overall. Till våren har jag köpt nya skalkläder åt honom; svarta byxor och ljusblå jacka. Fanns jacka i rött också, men eftersom han haft röd overall så tyckte vi det var kul att ha en fin blå jacka i vår. För att variera lite. Undrar om folk kommer kalla honom HAN nu i vår då?
Valdemar går även ofta klädd i tights - är inte det flickkläder? Har aldrig sett tights på herrsidan i klädaffärer i alla fall. Vi har valt att klä honom i det för att det är mjukt, bra att leka i, klättra i och krypa i och passar bra under den röda overallen, inte för klumpigt alltså. Precis som de fina och gulliga ullkalasbyxorna som han har som även håller honom varm. Jakob tycker det är tufft med tex hårdrocks T-shirtar på barn och klickade hem tre stycken i födelsedagspresent till honom. En av dom är svart med KISS i knallrosa tryck och den andra är knallrosa och har ett Ramonestryck i svart. Inget mer med det än att vi tycker han är fin i dom. Jag har vid flera tillfällen ifrågasatt det där med att "jag köper för mesiga kläder till Valdemar" (citat Jakob) och undrat om han skulle tyckt att det skulle vara tuffa kläder även om det vore en tjej och det hävdar han bestämt att det hade han tyckt. Och jag tror honom! Jakob skulle nog aldrig klä sin flicka i gulliga Hello Kittyklänningar. Hon skulle nog ha massa tuffa kläder och schyssta dojjor.

Fast tänk om Valdemar vill ha på sig Hello Kittyklänningar sen när han blir så stor så han får bestämma själv då. Hur gör vi då? Då kommer han få ha på sig klänningarna. Så länge han är klädd för årstiden så kommer han få bestämma själv. Hoppas det godtas av omgivningen då - inte alltid så självklart okey för alla.
Valdemar hänger ju mycket med mig och då blir det ju att han snappar upp det jag gör. Som tex igår så hade han diadem i håret, för det hade jag. Han låtsas gärna ta på läppglans och ett sätt att få fixa naglarna på honom är att först fixa med sina egna och sen fixa med hans, då sträcker han så gärna fram handen och vill göra likadant.
Idag gick han till dagis och luktade kola och hade glitter på magen. Jag hann nämligen inte tvätta hans overall igår efter att han klämt ut min tub med läppglans på magen när vi stod i den där kön i affären.

Sen hoppas jag även att han kommer fortsätta tycka det är kul att springa runt med dockan i dockvagnen, att han vill vara med mig i köket och baka och laga mat, kommer gilla att leka i sitt blivande kök i sitt rum, att han kommer fortsätta skaka tvätten från tvättmaskinen så där gulligt som han gör innan han ger mig den och jag hänger den på sträcket och att han fortsätter vara intresserad av att sopa. Han kanske vill lära sig sy? Sen kan ju Jakob stå för att lära honom de där manliga sakerna som han ska lära sig tex snickra. Nej just det, det är det ju jag i familjen som gör. Kanske Jakob kan lära honom vara ekonomisk? Lära honom ljusdesign? Att uppmuntra hans (förhoppningsvis ärvda) ambitiösa sida? Att gilla teater? Gå på konserter? Hur man fixar med datorn? Ta med honom på hockey? Några få av väldigt många saker som Jakob är duktig på och jag vet inte om det är typiska mansgrejer.Spela roll?!

Lite röriga funderingar bara...
Funderar även på hur livet kommer bli för R som igår mötte oss vid grinden på dagis iklädd snickarbrallor (otroligt gulligt på barn!) och pastellrosa tröja under... Och hur går det med alla brats som går runt i rosa pikétröjor (eller har dom slutat med det?)...?





 
Vårt lilla gull i chokladmustach och ett himla fint nattlinne från Polarn. Det är sådär gammeldags i stilen och sytt i skön bomull. 
Och samma gull i sin myshörna och läser bok. Vi har valt att använda massa färger i hans rum, så han har tex stora rosa kuddar där i myshörnan. Färginspirationen kommer från den rutiga kudden. När han blir större kan kan själv välja vilken stil och färg han vill ha i sitt rum.