söndag 30 oktober 2011

Busade


Kom fyra Halloweenutklädda barn och knackade på. Även i år så missade jag att köpa godis så det slutade med att det stod fyra läskiga och snopna barn på vår trapp. Jag verkade vara den första som svarat: - Jag har tyvärr inte något godis så jag får väl ta bus då. De verkade heller inte räknat med att någon skulle ge dom det svaret och när jag stängt dörren och Valdemar stod vakt i fönstret, så stod dom länge utanför på gatan och funderade på vad dom skulle göra för bus. Någon av dom verkar dock ha sett en amerikansk film, men dom vågade visst inte gå all in. Gulligt i alla fall!

Söndagsfrukost


Vi bakade scones, kokade te, tände ljus och hade mysig frukost i soffan med ett avsnitt av Tre kronor på tvn. Och nu ska vi ta en promenad i regnet.

fredag 28 oktober 2011

Vi bygger balkong


Vi började med den igår. Och för att peppa oss själva och skryta lite så tycker jag vi är så himla bra som kan själva, helt själva, på första försöket som balkongbyggare.

Lägenheten vi tidigare bodde i lärde oss massa i hantverksväg. Men det senaste 1,5 året i huset har lärt oss otroligt mycket och vi gör så väldigt mycket på egen hand. Värsta självförtroendeboosten!

torsdag 27 oktober 2011

Godissugen

"Kom igen, titta upp från datorn. Jag har lagt på min hypnotiserande blick, snart kommer du vilja ge mig en godis från din godisskål..." 

Spöat sambon

I natt kom det fram att Jakob under en tid har träffat en tjejkompis som han länge känt och han har nu bestämt sig för att lämna mig för att vara med henne. Jag vet inte riktigt hur länge detta hållit på och jag kom på dom av en slump.
Alla som vet hur det är att vara kär i någon och det visar sig att den personen är otrogen vet hur jag kände det: det är en fruktansvärd känsla. Att bli lurad är sällan kul. Att bli lurad på detta sätt av någon man älskar är fruktansvärt och hela världen rämnar. Är svårt att beskriva med ord den panik man känner i kroppen och hur ont det gör i hjärtat. Jag blev så otroligt sårad, ledsen och arg att jag inte kunde sluta slå på Jakob. Vi försökte prata om det men jag bara slog honom, kunde inte kontrollera mig själv.
Strax efter kl 06 så vaknade jag med ett ryck och var fruktansvärt arg och väldigt nära att slå till honom där han låg bredvid mig ovetandes och sov så gott. Har sen inte kunnat skaka av mig känslan jag hade i drömmen.

Det är lustigt hur saker som sker i riktiga livet kan påverka ens drömmar så. Jag vet hur den här drömmen kom till; Jakob var och åt lunch med den här tjejen igår, inget konstigt med det. Men vi hade även under dagen sett ett flertal avsnitt av kära gamla Tre kronor och en stor del av handlingen i dessa avsnitt bestod av Reine och hans otrohet mot Mimmi. Och vips så har man en vidrig dröm!

tisdag 25 oktober 2011

Vi leker mamma-pappa-barn

Jakob kom hem från jobbresa i söndags kväll.
Igår var en vanlig dag med dagis, skola och kontoret. Efter allt detta så åt vi middag, nattade barnet och kollade lite på tv. Men här skiljer sig sen kvällen mot en för mig vanlig kväll: vi plockade tillsammans upp i huset, diskade, gick med vovven, slängde soporna, fixade med tvätten och sen gick sen och lade oss. Vi bestämde att eftersom farfar och Mia ska sitta hemma hos oss och vara barnvakter när vi jobbar så skulle det vara fint och städat så dom slapp sitta hela kvällen i en svinstia. Och innan vi somnade så fördelade vi upp morgondagens todo: Jakob lämnar på dagis och jag dammsuger hemma. Bra deal tyckte alla. Så vi steg upp och fixade frukost, Jakob gjorde sig i ordning och jag började som vanligt stressa upp mig för att jag hade så lite tid på mig att fixa hunden, dammsugning och duscha och göra mig själv i ordning innan jobbet. Och så händer det där fantastiska när man är helt förberedd på att man snart kommer stå där ensam och stressad (han slänger väl in barnet på dagis på vägen till sitt jobb) för att man inte sagt ifrån och han inte fattat något själv: han kopplar vovven och gör alla tre färdiga för att gå till dagis. För honom var det helt självklart att han skulle ta med sig vovven på en promenad till och från dagis, trots att vovven inte var en uppdelad arbetsuppgift, eftersom jag skulle dammsuga och hade ont om tid.
Älska att vara två hemma!
Ibland fattar jag inte hur jag pallar ensam. Och så tänker jag på att om ca tre veckor så sticker han på julturné och kommer vara borta mer eller mindre i en månad. Han åker på eftermiddagen på Valdemars födelsedag. Förmiddagen kommer bestå av ballonger, tårta, skratt och glädje. Eftermiddagen kommer bara vara dyster med gråt i halsen. Usch.

måndag 24 oktober 2011

Usch!


Trampade ner i en förrädisk skogsstig och är inte bara iskall och blöt om fötterna utan har gegamoja upp till vaderna också.

Men får väl vara glad över att vovven har kul och verkar lycklig. Man kan liksom ana det på hans galoppsteg, som låter som en hel flock med skenande hästar, när han susar förbi mig i skogen.

Ja, ni ser rätt; jag och Kissie har likadana springskor. Wiiiiiii!

söndag 23 oktober 2011

Att glömma bort vem man är

Jag läste för en tid sedan på en blogg där bloggaren skrev ett inlägg om sin bästa vän och just varför hon var hennes bästa vän, hon skrev en massa fina saker som dom gör och har tillsammans och avslutade inlägget med att det bästa med hennes bästis var ändå att trots att hon fått barn så har hon inte glömt vem hon är.

Det där slutet provocerar mig och jag har inte kunnat sluta fundera på blogginlägget.
Jag skulle säkert räknas som en sån där som glömt vem jag är efter att jag fått barn. Skulle säkert också räknas som en sån där som "inte har något liv längre" (som det finns folk som säger). Mina dygn kretsar till största del runt min son och jag gör inte så mycket utan honom.
Man funderar ju lite på vad den här bästisen gör som visar att hon fortfarande har koll på vem hon är. Det första jag tänker på att denna bloggerska med singelliv kan mena är att bästisen fortfarande är ute på krogen. Kanske hon också gör saker impulsivt fortfarande. Det är två saker som jag tycker ändrades markant efter att man blev förälder. Jag är väldigt sällan på krogen eller fest överhuvudtaget numera. Jag kan heller inte sticka ner på stan och ta en fika bara sådär för mitt liv kräver mer planering numera.
Vad mer kan hon mena att man glömmer efter att man fått barn?
Jag behöver väl kanske inte förklara att jag är nöjd med mitt nya liv och mitt nya jag? Att prioritera hemmakvällar. Att ha en liten person som är chef och styr mesta delen av mitt liv. Att hellre vara vaken en tidig söndagmorgon och må prima, gosandes i soffan med en liten gullunge än att ligga utslagen, bakfull i sängen halva söndagen. Att hellre hänga i lekparken på eftermiddagarna än hänga på stan, fikandes.

Jag förstår att alla kanske inte vill göra det här, alla vill inte ha barn och familj. Alla vill inte bo i hus med kombi, vovve och hänga i sommarstugan på helgerna. Och det är fine. För mig är det här livet ett naturligt steg i mitt liv, men så är det naturligtvis inte för alla. Och det är just det här med utvecklingen av personer som jag hänger upp mig vid när jag inte kan släppa blogginlägget. För när bestäms det vem man är? Vilket steg i utvecklingen ska man hålla fast vid? För alla utvecklas väl? Oavsett barn eller inte?

Är det hur jag var när jag var 10 som är jag? När jag var 15? När jag var 25? När är jag just jag?
Jag vet att jag "förlorat" vänner sedan jag skaffade familj. Det blir lite automatiskt så tycker jag, att man umgås med vänner som är i samma situation som en själv. Det blir med mindre barn enklare tycker jag och även om man inte är i mitt i det här med barn så umgås man väl med folk som är lika en själv?
Jag har i alla fall alltid haft det så och jag hoppas att de vänner jag lekte med Barbie med inte är arga för att jag "glömde bort vem jag är" och gick vidare. Eller stallkompisarna vid 10 års åldern. Eller puppylovetiden med första "riktiga" kärleken och vännerna då. Eller första fyllan kompisarna. Eller gymnasievännerna. Eller första arbetskamraterna. Eller party varje helg som singel-vännerna. Eller är ihop på riktigt-vännerna. Eller parkväll med middag och vin-vännerna (okey, detta sysslar vi en hel del med fortfarande). Tappade jag mitt riktiga jag där någonstans? Missade jag det? Är det någon tid jag bör gå tillbaka till för just då var jag mitt sanna jag?

Eller är det just nu, Mamma Anna, som är mitt riktiga jag? Jag har i alla fall som jag ser det både gamla och nya vänner i mitt liv. Jag har vänner som jag går ut med och jag har vänner jag tar en fika med. Jag kan även göra det sista nämnda både med och utan min son. Mamma Anna kommer jag vara resten av mitt liv, det kommer inte att ändra sig, men det jaget kommer ändra sig. Jag kommer bli Mamma Anna med en större son, förhoppningsvis Mamma Anna med flera barn, Mamma Anna som har barn som kan vara hemma ensam, Mamma Anna som har tonårsbarn som man inte kan lämnas ensamma hemma, Mamma Anna som har nästan vuxna barn och Mamma Anna kan då tex resa, gå ut eller liknande saker mer impulsivt, Mamma Anna som har utflugna barn och Mamma Anna och hennes man Pappa Jakob kanske är ute och reser, springer på Harrys eller gör va fasen dom vill. Jag kommer hela livet att vara Anna, men i olika stadier för just så är livet.

Jag vet att tjejen som skrev inlägget är runt 25 år och jag tycker nog faktiskt att när man ska leva tills man är runt 80 år så är det väl himla tråkigt om ditt jag, den du verkligen är, bestäms när du är runt 25 år? När du sen lever de resterande 55 åren och gör något du inte skulle gjort som 25-åring, då har du glömt vem du verkligen är.

torsdag 20 oktober 2011

Den som söker finner

Hoppas den som sökte på romantisk klyftpotatis hittade det den sökte efter...


Apa rapa



Vi är ute och höststädar på gatan. Thea-Lisa från granngatan kommer och snackar med Valdemar.

Thea-Lisa: - Apa rapa! (samtidigt som hon pekar på apan på Valdemars mössa och lägger av en rap).
Valdemar svarar väldigt oimponerat: - Va faan.

onsdag 19 oktober 2011

Apropå färg

I förrgår kväll när Valdemar som vanligt körde några varv i huset nakenfis, så hittade vi några fläckar på honom. De ser ut ungefär som gamla blåmärken, när de blir sådär gulbruna och håller på att försvinna. Inga upphöjningar, inget ont, inget som verkar klia, bara en annan ton i huden. Märkena, som ser lite ditduttade ut på huden som om du tryckt på honom med fingrarna, går som ett halvt band runt underarmens undersida, fortsätter ner över bröstet, nedför magens sida, är jättemycket tydligare i ljumsken precis där man spänner blöjan och sen ner längs hela låret.

Jag är en sån där person som alltid tar ut allt i förskott (det är okontrollerbart och jag önskar oftast att jag inte var sån) och massa tankar dyker direkt upp i min skalle. Går igenom allt som har hänt senaste dagarna. Någon som varit dum mot honom på dagis? Så många gånger och på hela hans högersida? Något barn på dagis som bitit honom? Detta ser ut som gamla blåmärken, hur har jag kunnat missa när de var nya?! Jag är en värdelös ouppmärksam mamma. Sjukdomar. Hm...finns massa sjukdomar som barn kan få. Vi fotar hans lilla kropp och mailar bilderna till Jakobs mamma och ber henne kolla på dom. Samtidigt googlar jag bilder på barn med blåmärksliknande märken. Jakobs mamma ringer och säger att hennes sambo tror på bitmärken. Själv säger hon att det ser ut som märkena hon fick när hon fick en allergisk reaktion mot jordnötter. Fan! Vi hade tidigare ätit en kycklingrätt med cashewnötter och det var nog första gången Valdemar åt nötter. Jag vet att barn inte ska äta så mycket nötter för det kan framkalla nötallergi, men en gång trodde jag inte skulle vara någon fara. Och så vet jag ju egentligen att cashewnötter inte är nötter utan frön, så man ska inte få allergis reaktion mot dom. Men men...
Tänker att jag får ta det lugnt, inte bli hönsmamma, inte stressa upp mig. Valdemar har uppenbarligen inte ont, ingen feber och lider inte alls av dessa fläckar så det är bättre att chilla och se hur det ser ut imorgon. Vid lämningen på dagis tänker jag att fröknarna har nog sett det mesta och visar en fröken. Hon har ingen aning, tycker det ser ut som pigmentfläckar men lovar att visa en annan fröken som är duktig på utslag. Jag går hem och fortsätter googla. Det finns så mycket sjukdomar, och läskiga såna, så jag vill inte ens nämna vad jag hittade och jag bestämmer mig för att det bästa är nog att slänga iväg ett mail till min kusins man som är barnläkare. Han måste ju veta. Skriver ihop några rader och raderar sedan allt. Sluta vara så hönsig Anna!
Jag hämtar Valdemar på dagis där bara en vikarie är kvar, alltså ingen att fråga om fläckarna. Går hem och möter Valdemars farfar och hans fru Mia som kommer med kantareller till oss. Passar på att utnyttja deras erfarenhet från tillsammans fem barn och visar fläckarna för dom.
Mia säger direkt: - Ser ut som brun utan sol-fläckar.

På en halv sekund har mitt minne rusat baklänges tillbaka till häromdagen då vi som vanligt duschat på morgonen, Valdemar springer runt naken och leker och jag försöker hitta kläder till mig själv. Det blir sådär tyst och jag går in i badrummet. Där sitter nakenfisen och smörjer in sig (han älskar smink och krämer. Jo han är visst en kille.) och jag funderar lite snabbt på vad det är han smörjer in sig med, förpackningen har han nämligen lagt tillbaka i min låda. Jag känner igen lukten och vet ju att jag inte har något farligt i den barnsäkrade lådan som han kan öppna. Så, stressad som jag är låter jag honom sitta kvar medan jag slänger på mig kläder.

Så fläckarna på hans kropp var alltså inget värre än brun utan sol-kräm som han smörjt sig lite fläckigt med. Tänk vad man kan stressa upp sig över saker i onödan.
Berättade för den involverade fröken på dagis och hon skrattade och sa att han börjar bli lite stekig. Så jag lovade att han skulle ha sin rosa piké till dagis imorgon.

Vilken underbar färg!



Hm...vart kan jag ha den? Så mycket vitt är så himla fint men funkar inte när man har tio små kladdiga fingrar hemma.
Vi har vita enkla gardiner hemma. Som man bara kan plocka ner när Valdemar torkat sig runt munnen eller i värsta förkylningstider då han snytigt sig i dom. Tunna som dom är så behöver dom inte hänga på tork, utan jag skakar dom ordentligt och sen hänger upp dom. Dom torkar på två röda.

måndag 17 oktober 2011

Sysselsatt


Play-Doh håller Valdemar sysselsatt länge, länge. Favoritverktygen är vitlökspressen och äggskivaren.

Efter jobbet idag så åkte vi till Ikea och köpte förvaringslådor till vantarna och mössorna och allt sånt som ligger och dräller. Sen åkte vi förbi målarbutiken och Barnens Hus. Jag tror att jag gjorde några fynd, men det visar sig längre fram. Köpte fodrade gummistövlar och fleecevantar till Valdemar.  Och hittade även till min stora lycka strumpor i en tjock kvalitet med rejäla halkprickar under, lite som sockiplast, och jag hoppas dessa kommer funka som tofflor på dagis.

Nu lagar min man mat åt oss och när Valdemar somnar så blir det film.

söndag 16 oktober 2011

Söndag


Igår jobbade jag hela dagen och pga hockeyn så hade vi fullsatt nästintill hela dagen. Det var länge sedan det var sådär mycket att göra när jag jobbat och hela dagen var otroligt kul med roliga och trevliga gäster. Det är som gästbiten var igår som gör det där yrket roligt.

När jag kom hem blev jag av barnvakterna (Jakobs pappa och hans fru) överöst av beröm för min barnuppfostran. Dom var både lyriska och tårögda när dom pratade om Valdemar och hur deras dag varit. Dom stannade kvar över ett glas vin och vi pratade vidare om barn, olika sätt man uppfostrar på och jag ventilerade mycket om de tankar jag haft senaste tiden; att jag kan ibland undra om jag kanske tillåter för mycket, att jag borde sätta fler gränser, men samtidigt så vill jag inte begränsa honom och låta honom utforska saker. Himla svårt det där.

Nu ska vi göra oss i ordning för en sväng till min vän Sandra och hennes dotter Emma som flyttat till vårt område. Men först en tur med gulliga farbror Tage.

fredag 14 oktober 2011

Hm...vilka ska man köpa?

När man ska gå och lägga sig...


...och tittar in till lilla plutten så allt är okey och han ligger där i sin lilla säng och är alldeles underbart gullig så man bara längtar efter honom och vill krypa ner i sängen och gosa med honom. Då känns det inte bättre när man kommer in till sin säng och ser lilla gurkans små spår; han har lekt med sina mumin på mitt sängbord. Gullunge!

torsdag 13 oktober 2011

När min syster var liten


Då var hon ganska sur av sig. Gissa om vi hade roligt åt att hon sista året på dagis hamnade i just citrongruppen.
Valdemar får ju mer och mer tydlig personlighet och det verkar ibland som han ärvt några citronstänk från sin moster. Det handlar väldigt mycket om "min!" just nu, han tom skämtar om det när han tar saker som han vet klart och tydligt inte är hans och att han kan saker själv, ingen får hjälpa honom och gör man det så blir han otroligt arg och ledsen. Som förälder just nu så handlar det om att lirka och att ha tålamod, lite profylaxandning och såntdärnt. Han har som tur är ärvt lite av mammas lätt att virra bort-gener: när jag var liten körde mamma ofta med "titta en älg utanför fönstret!" och man vände sig förvånat dit och tittade ut eller låtsades rulla upp min sura läpp från golvet och genast hade jag glömt att jag var arg och sur. Jakob kör älgtricket med mig när han vill ha något gott från min tallrik och det funkar fortfarande, till hans stora lycka.

onsdag 12 oktober 2011

Affektionsvärde

Sen min mamma gick bort så har jag haft himla svårt att göra mig av med saker, att kasta och rensa. Jag är väldigt rädd för den där brytningen, det definitiva, att man aldrig kommer ses igen. Lägger man saken i förrådet eller garderoben så kan man alltid ta fram och titta på den och minnas. Men om man kastar den då är det adjöss för alltid och tänk om jag ångrar mig. Och det har lett till att jag sparat på allt nästan. Inget från min barndom kastas i alla fall. Och såklart inget från Valdemar. Och tyvärr sparas väldigt mycket däremellan också.
I våras gjorde jag dock ett röj i förrådet, det kändes som ett måste. Tog mig i kragen och gick igenom varenda låda vi har där ute och slängde saker som jag innerst inne vet att jag faktiskt kan slänga utan att livet går under.

Men det finns saker som jag aldrig kommer göra mig av med. Saker som inte är ett dugg värdefulla för andra, men som för mig betyder enormt mycket. Mina fotoalbum (i tanken så skulle jag springa in i mitt brinnande hus för att rädda dom och på todo-listan så finns det med att scanna alla bilder och ha dom i säkert förvar) och guldberlocken som mina mamma fick av min pappa på hennes 18-årsdag, som jag sen fick av min mamma när jag fyllde 18 år. Den har under min uppväxt alltid hängt runt min mammas hals. Den är öppningsbar så man kan ha två foton i och "ihåligheten" gör att det blir ett helt underbart ljud när den slår mot halsen tex när man sitter i mammas knä på morgonen och mornar sig, lutad mot mammas axel, medan hon äter frukostmacka och dricker te, och ljudet som blir i berlocken när halsen rör sig är helt ljuvligt. Jag är uppväxt med ljudet. Och det påminner mig för alltid om min vackra mamma. När man saknar mamma så kan man bara röra lite på halsbandet så är hon där. Fint!

Något som jag har med mig hemifrån och som jag också är uppväxt med är dessa tallrikar från Ikea. Jag har fyra stycken (det har säkert funnits fler) och dessa har funnits i säkert minst 28-30 år. Trycket är på några ställen lite slitet, men tallrikarna är absolut inte kantstötta eller något sånt. 28-30 år! Ibland får man kvalitet på Ikea hörrni! Om jag ska äta paj eller glass eller något sådant hemma så måste jag äta på dom. Det har jag alltid gjort. Så även de senaste dagarna då jag varit sjuk. Äppelpaj, på äpplen från min styvfars trädgård, med vaniljsås. Gott!

























Fastnade här

Blå elefant. 

Jag tycker om alla dessa träleksaker och kommer köpa lite matgrejer till Valdemars i födelsedagspresent.
Tyvärr hade dom ingen bra vägglampa att ha över hans säng. Och jag är även på jakt efter en ordentlig matta som även är bilmatta, en riktigt tjock och gosig en. 

Noll aptit just nu men...

...sen när den är tillbaka så vill jag laga det här:








Såg så himla gott ut! Och jag gillar pepparrot. Undrar varför man inte äter det oftare?

Nu är väl jag kanske ingen expert på alla regler om hur man ska skriva, men lite jobbigt kan jag väl ändå få tycka att det är med folk som skriver texter utan punkter eller kommatecken? 

Bff


Inte forever hoppas jag, men just nu är vi bästa vänner. Jag har ont i halsen, är förkyld och känner mig överkörd i kroppen. Idag är det dag tre som sjuk, jag har spenderat de två senaste dagarna utslagen på soffan. Som tur är så har jag inte haft så hög feber och därmed sluppit alla hemska mardrömmar och heller inte gått i sömnen - jag är livrädd för det när jag är sjuk.  Imorgon är det tänkt att jag ska jobba lunch. Det är frågan alltså om man verkligen ska det...

söndag 9 oktober 2011

Han börjar bli sådär fängslad av barnprogram


Vet inte om jag ska tycka det är bra eller dåligt...

Mina killar


Mina killar kollar barnprogram och jag ska hoppa upp på min crosstrainer. Lite kallt ute idag.

lördag 8 oktober 2011

Frukost



Märkligt, men väldigt skönt - Valdemar var nästintill feberfri redan igår kväll. Hos läkaren, som vi fått tid hos efter att ha beskrivit situationen för 1177, togs det prover och undersöktes, men konstaterades att det bara var att gå hem och vänta. Läkaren tyckte också att ett svagt positivt halsprov ej var tillräckligt för att ge antibiotika.

Men nu verkar han i alla fall må bra. Vi har alla legat i sängen och kollat på barnprogram, ätit frukost och nu ska jag och Valdemar göra oss i ordning för att sticka till Bergvik och köpa en fleeceoverall som Valdemar ska ha på dagis.

fredag 7 oktober 2011

Det här var inte igår

Vi kollar på film också.

Lugg?

Blev himla sugen på att klippa lugg.
Hade lugg hösten då jag väntade Valdermar, 2009 alltså, och nu är jag sugen igen. Påminde om denna:

Jag gillar lite mjukare lugg som denna.

Hej igen febern!


Åååååh, febern är tillbaka. Liten ligger däckad på soffan. Han hann vara feberfri en vecka. Hoppas det inte blir en vecka som sist.

torsdag 6 oktober 2011

Sitter med fötterna i ett fotbad och dricker en kall öl.
Precis grinat till Drömmen om ett barn på 3:an. Bla så fick man följa ett par som gett upp efter många år med att försöka bli gravida och ansökt om att få adoptera ett barn. I programmet åkte dom till Seoul och hämtade hem sin lilla flicka.
Jag har inte följt alla dessa program som handlar om barnafödande och det där, utan bara kollat lite om det gått när tvn stått på. Tycker dock att de är intressanta och blir alltid väldigt gråtig när det handlar om barn som föds till världen. Och mitt i alla dessa föda barn-program så tycker jag att det är bra att det kommer ett program som handlar om människor som har svårt att få barn, som kämpar så länge, i så många, många år.

Renovering pågår

Har dragit igång lite renovering här på bloggen. Det är lite stökigt just nu och jag måste sticka på dropin-fika på dagis.
Hej hej!

Svärmor

Jakobs mamma har sovit här sedan i måndags.
Hon har lagat mat, tagit hand om Valdemar, plockat undan, vikt tvätt, fått mig till att lägga mig i tid och sådär (jag har jobbat två av de tre kvällarna). Tillsammans har vi druckit vin, ätit mat och renoverat hennes stol som hon ropat i på auktion. Det är en gammal 50-tals stol med trappsteg som man kan dra ut. Vi målar den vit och byter plastmattan på fotstegen.
Jag tycker väldigt mycket om Jakobs mamma (som jag säkert uttryckt både här och där tidigare), hon är en viktig människa i mitt liv och det har absolut inte varit några problem alls att hon bott här.
Så igår när jag kom hem från jobbet så möttes jag av (förutom städat hus och vikt tvätt) det här:


























Så gulligt! Klart man blev jätteglad. Men hon hade verkligen inte behövt ge mig blommor för att hon fått bo hos oss, det har bara varit trevligt.
Så i morse så vinkade vi av henne när hon gick till jobbet. Jag lämnade Valdemar på dagis och gick hem för att träna och sen äta frukost. Jag hatar när smöret är hårt och förstör mackan, så jag brukar alltid ställa fram det lite så det mjuknar (idag är mackan förövrigt ett bröd som jag också fick av min svärmor igår, med fikon och massa fröer i). Så när jag kommer hem från dagis och öppnar kylskåpet för att ta ut smöret så möts jag av det här:


Men ååååh! Ännu mer presenter. Jag blir lite generad. Hon skämmer bort mig. Hon gör alltid så, skämmer bort oss. Öppnar den vackra burken och ser att mina tränings- och frukostplaner är sabbade. Kan ej motstå detta:
 Det blev en cappuccino och sjuttioelva macarons till frukost. Får träna ikväll istället.

Sneak peek


Första dagisbilden har kommit så man kan beställa den. Ett ex hängde i hallen på dagis. Åh va kul! Och åh va gulliga dom är!

tisdag 4 oktober 2011

I säng innan kl 23


Min svärmor bor hos oss några nätter (Jakob är i England) och hon sover på soffan på nedervåningen. Det gör att man flyttar sig till övervåningen i skapligt tid när hon vill lägga sig och sova. Så jag passar på att hoppa i säng tidigare än vanligt också.

Nu ska jag och lilla vovven kolla på Criminal minds. Helt otroligt att den här lilla vovven kan ta upp hela sängen. 

Eh?


I jourbutiken har dom tex inte mozzarella, men flera olika sorter fetaost. Frågade en gång om dom hade såna där amningskupor och fick som svar att dom inte hade och inte tänker ta in för man använder dom under så kort tid. Som tur är så har dom ett brett utbud av gurka på burk.

Vi firar kanelbullensdag

Tvåan

Klart man vill ha en sån här igen. Här i v 34.
Ser att ytterligare en kompis ska ha nummer två inom några månader.
När jag var gravid så kändes det som alla var det (det var ju babyboom och är det väl fortfarande?) och det är kul. Nu verkar det som att många som var gravida samtidigt som mig är det igen.

Jag har så dubbla känslor för det där med ett till barn. Ett till barn nu alltså.
Vill gärna uppleva att vara gravid, föda barn, det där första ögonblicket och alla dessa underbara stunder som man har med sitt barn. Just nu är jag jättesugen och jätteosugen.
Vad som gör mig sugen är det jag tidigare nämnde och så var jag själv så himla länge innan jag fick syskon och det var fruktansvärt tråkigt. Jag vill att Valdemar ska ha ett syskon. Jag skulle också vilja uppleva graviditeten  lite mindre ensam, att vi gör det mycket mer tillsammans nästa gång.
Vad som gör mig osugen är att jag känner att jag vill bli klar i skolan och jobba innan en eventuell bebis och föräldraledighet. Även så att vi har möjligheten att dela mer rättvist på föräldraledigheten, 50/50 är ju det ultimata och som vi båda önskar. Fördelen med att jag fick syskon så sent var att jag kunde vara med så mycket och sköta om mina syskon och jag minns deras uppväxt. Jag skulle vilja att Valdemar får ett syskon när han förstår mer vad som händer i magen och kan vara med och fixa med bebisen.
Men största anledningen till att jag skulle vilja vänta lite längre med en till bebis är att jag vill ägna Valdemar all min uppmärksamhet lite till. Jag vill hinna med att bara fokusera på honom, inte behöva dela den tiden med ett till barn. Jag vill att han ska vara lite mer självgående och som sagt kan ha mer förståelse för vad som händer när man får ett syskon.
Så drömmer jag om vår familjs framtid.





måndag 3 oktober 2011

Alkoholberoendet

Jag jobbar ju lunch då och då och har uppmärksammat en ny stamgäst. Mina arbetskamrater säger att han är hos oss nästan varje lunch. Varje gång så går det till på samma sätt: hans kollega (en mycket yngre kille) går först, de beställer, mannen betalar (han driver ett företag där den unga killen är anställd), mannen tar ett glas isvatten, betalar båda luncherna med kort och drar sedan fram kontanter och beställer en 50 cl starköl. De går till sitt bord och mannen smyger hela tiden med ölen. Han verkar väldigt skamsen över den där ölen som han tar varje lunch. Idag tog han det lite längre. Han kom fram till oss i kassan och beställde, väldigt harklandande, en 4:a whiskey och ursäktade sig tre gånger med att han hade ont i halsen och därför ville ha en whiskey.

Jag tycker så himla synd om honom. Han har ju så uppenbart ett problem, som han själv verkar vara medveten om och ändå inte kan avstå från alkohol. Han skäms och han smusslar.

Min mamma växte upp med en sån där; min morfar var en skötsam alkoholist. Men trots beskrivningen skötsam framför sjukdomen så har han gjort att min mamma mådde så otroligt dåligt under sin uppväxt. Och det är så himla tråkigt att min morfars ouppklarade uppväxt och annorlunda familjeförhållande fick honom att grubbla och må dåligt, för att sedan ta till alkohol som bedövning, skulle förstöra min mammas barndom. Jag är glad att hon kunde hoppa ur den onda cirkeln. Alkohol har förstört så många liv.


söndag 2 oktober 2011

RetroValdemar


Känns som att jag själv skulle kunnat gå klädd så här när jag var i Valdemars ålder. För 30 (!!!) år sedan alltså.

Karriärssambon


Min sambo Jakob jobbar som ljusdesigner och har sedan 2008 bla jobbat med A night at the opera - en hyllning till Queen. Det är Erik Rynefors som uppfyller sin barndomsdröm. På scenen sjunger den fantastiskt duktiga Johan Boding och en tjugomanna kör. Showen är himla bra och till och med självaste Brian May imponeras över hur bra dom gör det. De har varit på turnéer runt om i Sverige sedan 2008 och igår var första gången de uppträdde utomlands, i Liverpool.
Jag är så himla glad för Jakobs skull  (och även de andras såklart) som igår när vi pratades vid efter giget, var så himla glad och nöjd. Publiken hade varit hur bra som helst och verkade väldigt nöjda. Eller som Jakob skriver på sin Facebooksida: "Satan i h-vete vilken kväll i Liverpool. Man kan på ett ödmjukt sätt säga att vi gjort intryck. Nu kör vi över London på tisdag!"
På tisdag gigar dom i Hammersmith i London.


Om ni imponerades över de fina scenkläderna i form av kåpor, så är det jag som ska ha cred för det. Hehe.

lördag 1 oktober 2011

Kom i alla fall hem med en mysig tröja...

Provade den för min bror och han sa: - Den där var ju faktiskt snygg.
Tack.

Efter en sväng på stan som inte blev som jag tänkt mig och jag kände mig mest nere och besviken när jag kom till lasagne och rödvin hos min fina svärmor, så var jag ändå ganska nöjd med ett köp: en lång finstickad oversizetröja i blyertsgrått. En sån där perfekt vardagssnygg tröja att ha till brallor eller leggings.
Jag kände mig jättestressad på stan och fick väldigt svårt att hitta något jag ville ha. Insåg flera gånger när jag stod och drog i olika plagg att jag kanske inte skulle kolla på sidenkjolar, blusar, pumps, paljettklänningar och sånt där eftersom mitt liv numera är väldigt oglammigt. Det är vardagskläder jag behöver. Kläder att ha i skolan tex. Som en finstickad oversizetröja i blyertsgrått som faktiskt är snygg.

Passiv fika?

Nja...gick sådär.


Okey, vädret är inte det bästa idag

Men fasen vilken härlig dag jag ändå kommer ha.

Började med att ta ett varv på min crosstrainer. Det är så himla kul!
Kollade på det där Vetenskapens värld-programmet om smör, men blev visst uttråkad för jag glömde lyssna och tänkte på massa annat istället. Tiden går fort när man har något att titta på eller lyssna på när man tränar. Ska nog börja följa någon serie. Någon som har något tips på serie som man kan se via playfunktion på datorn?
Kollade även på när nagellacket torkade.

Och nu ska jag hoppa in i duschen, sen ta en liten promenad med min lilla vovve. Ska leta fram andra kläder än mysbyxor (ändå glad att det inte är lika varmt som igår, för nu kan jag ha mina nya skor), leta fram en väska (lever fortfarande med barnvagnspåsen eller fickorna på jackan), ta bussen ner till stan och där bränna mina presentkort som jag fick i födelsedagspresent. Jag behöver en höstjacka och toppar. Och Valdemar ska få en fleeceoverall att ha på dagis.
 Sen ska jag fika med min kusin Sofia och hennes dotter Emilia. Och eftersom jag faktiskt är på stan barnfri så kommer jag nog vara så elak mot min kusin att hon själv får passa sin dotter. Är jag barnfri så är jag och då ska jag fasen få sitta passiv och fika. Jepp. Sen ska jag hem till min svärmor och bli bjuden på lunch. Hon förvarar även mitt barn sedan igår em när jag åkte till jobbet, så jag kommer även träffa honom och sen ta med honom hem. Slut på barnledig dag.

Jo man kan bli lycklig av snygga espressokoppar

Vi har ju en sån här:
     
Lattissima Premium från Nespresso
Och vi dricker mycket espresso från den. Hittills har vi druckit ur enkla vita koppar från Åhlens som jag hittade för en tjuga styck. Dom är fina och sköna att dricka ur, men vi har varit på jakt efter några roligare espressokoppar, som känns lite mer wow. Som man liksom blir lite glad av. Som gör att man nästan vill dricka espresso hela dagarna bara för att kopparna är så snygga. Låter väl lite nördig nu kanske, men ni fattar?! Fina saker gör i alla fall mig lite lycklig.

Och så har jag sett några vid flera tillfällen som jag liksom fastnat lite vid och tyckt att dom är snygga, himla snygga men jag har bara sett dom i tidningar och det har inte blivit att jag kommit längre än trånat efter dom i tidningen lite tyst för mig själv.
Så åker min sambo på jobb i England. Idag har han haft ledig dag i Liverpool och ätit fish´n´chips, druckit öl i solen och shoppat. Får ett meddelande att han köpt nya espressokoppar och jag ber om att få en bild mailad på dom. Och banne mig om man inte blir lite extra kär i honom bara pga vilket espressokoppsköp han gjort idag. Och undrar om jag kan hitta en som är mer rätt för mig än han. För han har ju såklart, efter eget tycke och omedveten om vilka koppar jag trånat efter, köpt åtta stycken av dessa snygga espressokoppar som jag önskat mig. Åh!