Apropå färg

I förrgår kväll när Valdemar som vanligt körde några varv i huset nakenfis, så hittade vi några fläckar på honom. De ser ut ungefär som gamla blåmärken, när de blir sådär gulbruna och håller på att försvinna. Inga upphöjningar, inget ont, inget som verkar klia, bara en annan ton i huden. Märkena, som ser lite ditduttade ut på huden som om du tryckt på honom med fingrarna, går som ett halvt band runt underarmens undersida, fortsätter ner över bröstet, nedför magens sida, är jättemycket tydligare i ljumsken precis där man spänner blöjan och sen ner längs hela låret.

Jag är en sån där person som alltid tar ut allt i förskott (det är okontrollerbart och jag önskar oftast att jag inte var sån) och massa tankar dyker direkt upp i min skalle. Går igenom allt som har hänt senaste dagarna. Någon som varit dum mot honom på dagis? Så många gånger och på hela hans högersida? Något barn på dagis som bitit honom? Detta ser ut som gamla blåmärken, hur har jag kunnat missa när de var nya?! Jag är en värdelös ouppmärksam mamma. Sjukdomar. Hm...finns massa sjukdomar som barn kan få. Vi fotar hans lilla kropp och mailar bilderna till Jakobs mamma och ber henne kolla på dom. Samtidigt googlar jag bilder på barn med blåmärksliknande märken. Jakobs mamma ringer och säger att hennes sambo tror på bitmärken. Själv säger hon att det ser ut som märkena hon fick när hon fick en allergisk reaktion mot jordnötter. Fan! Vi hade tidigare ätit en kycklingrätt med cashewnötter och det var nog första gången Valdemar åt nötter. Jag vet att barn inte ska äta så mycket nötter för det kan framkalla nötallergi, men en gång trodde jag inte skulle vara någon fara. Och så vet jag ju egentligen att cashewnötter inte är nötter utan frön, så man ska inte få allergis reaktion mot dom. Men men...
Tänker att jag får ta det lugnt, inte bli hönsmamma, inte stressa upp mig. Valdemar har uppenbarligen inte ont, ingen feber och lider inte alls av dessa fläckar så det är bättre att chilla och se hur det ser ut imorgon. Vid lämningen på dagis tänker jag att fröknarna har nog sett det mesta och visar en fröken. Hon har ingen aning, tycker det ser ut som pigmentfläckar men lovar att visa en annan fröken som är duktig på utslag. Jag går hem och fortsätter googla. Det finns så mycket sjukdomar, och läskiga såna, så jag vill inte ens nämna vad jag hittade och jag bestämmer mig för att det bästa är nog att slänga iväg ett mail till min kusins man som är barnläkare. Han måste ju veta. Skriver ihop några rader och raderar sedan allt. Sluta vara så hönsig Anna!
Jag hämtar Valdemar på dagis där bara en vikarie är kvar, alltså ingen att fråga om fläckarna. Går hem och möter Valdemars farfar och hans fru Mia som kommer med kantareller till oss. Passar på att utnyttja deras erfarenhet från tillsammans fem barn och visar fläckarna för dom.
Mia säger direkt: - Ser ut som brun utan sol-fläckar.

På en halv sekund har mitt minne rusat baklänges tillbaka till häromdagen då vi som vanligt duschat på morgonen, Valdemar springer runt naken och leker och jag försöker hitta kläder till mig själv. Det blir sådär tyst och jag går in i badrummet. Där sitter nakenfisen och smörjer in sig (han älskar smink och krämer. Jo han är visst en kille.) och jag funderar lite snabbt på vad det är han smörjer in sig med, förpackningen har han nämligen lagt tillbaka i min låda. Jag känner igen lukten och vet ju att jag inte har något farligt i den barnsäkrade lådan som han kan öppna. Så, stressad som jag är låter jag honom sitta kvar medan jag slänger på mig kläder.

Så fläckarna på hans kropp var alltså inget värre än brun utan sol-kräm som han smörjt sig lite fläckigt med. Tänk vad man kan stressa upp sig över saker i onödan.
Berättade för den involverade fröken på dagis och hon skrattade och sa att han börjar bli lite stekig. Så jag lovade att han skulle ha sin rosa piké till dagis imorgon.