Hej då pendlingen! Hej hej två timmar längre dygn!

Idag gör Valdemarsson sin sista dag på dagiset som ligger långt hemifrån. Det är såklart med dubbla känslor som vi åker därifrån idag. Vi har varit så himla nöjda med själva dagiset och personalen, men tyvärr så ligger det så dumt till: både långt bort och krångligt, off fast ändå centralt.Hoppas det nya dagiset som ligger bara några hundra meter bort är minst lika bra. Jag ringde dom i förrgår och gjorde upp tider för första träffen då vi ska dit och hälsa på inför inskolningen.
Nu har jag satt en bulldeg och imorgon ska jag och Valle cykla till dagis och bjuda på avslutningsfika. Kul (även att han slutar) att få hänga lite med dom. Jag ångrar stort att jag inte tog ledigt från jobbet för att hänga med på dagisutflykten för någon månad sedan. Det hade varit så kul att vara med 30 knattar på bussutflykt, korvgrillning och bondgårdsbesök.

Skoj igen

Valdemar har sedan strax innan midsommar varit så himla mycket gladare och lättare mot mig. Man har börjat känna igen sitt barn igen. Och det har såklart gjort alla här hemma på bättre humör och vi har fått mer ork.
Idag har han varit helt otrolig och spexat, showat och skojat sedan vi klev av cykeln efter cykelturen hem från dagis. Jag skrattade så åt honom så jag fick magknip. Han var hysterisk skojig och gillade att han fick applåder och skrattreaktioner på sitt showande.

När vi kom hem från dagis så stod termometern på 27 grader i skuggan och jag stoppade en glass och vattenflaska i handen på lilla skrutten och släpade hunden på en liten promenad. Han är otroligt värmekänslig och får tyvärr bara det han verkligen behöver i rastningsväg såna här dagar, mer orkar han inte.
Väl hemma så satte jag mig och blåste upp den där jävla poolen* för hand (med munnen alltså) och det blev lite snurrigt. Såklart var lillen inte alls intresserad av att bada pool utan ville hellre grejsa med vattenspridaren och försöka skjuta vatten med pistolmunstycket till vattenslangen. Vi fick många roliga skratt när han, för att få kraft, fick vända pistolen mot sig och därmed sköt sig själv med strålen i huvudet när han väl lyckades trycka fram vatten.

Dyngsur i håret och t-shirten...och som alltid väldigt snorig.

Sen lagade vi pasta och satte oss på altanen och åt. Valdemar är alltid väldigt noga med att ha haklapp på sig när han är naken och ska äta. Gulligt. När vi hade ätit klart så plingade det till i min mobil och Valdemar blir alltid helt paralyserad av det, så han släppte allt och skulle pilla med mobilen. Det hela slutade med att vi satt och fotade oss själva. Min mobil har två kameror så man kan se sig själv när man fotar. Valdemar tycker det är superkul och knasar framför kameran.

Pastatryne och tröttögon

Sen hoppade lilla gullet i poolen trots allt och körde sista akten på sin show och sen hoppade han helt slut i säng. Man märkte tydligt att han behövde det där svalkande och uppfriskande badet i poolen. Värmen är slitsam för alla.

* Jävla poolen alltså... vi handlade en trehjuling från en internetbutik och efter mycket om och men så sitter vi här med för mycket varor, betalt mer än uppgjort och fått himla dålig service. Men vi är inte klara med varandra ännu. Återkommer om detta och ska även recensera företaget.

God natt!

Kungen

Valdemar har kommit på en ny sak: när han sträcker fram handen så ska man ta den och kyssa den.
Nu sitter vi i bilen på väg hem.
Vädret är strålande och det känns inte kul att åka hem för att jag ska jobba idag. Hoppas vi kommer åka tillbaka i veckan. Stugan ligger på så bra avstånd henifrpn, bara 25 min.

Lördag

Vi stannar kvar i stugan en dag till och njuter av lugnet.
Midsommarafton var jättetrevlig och tiden gick väldigt snabbt, vädret var okey, maten helt underbar och alla slocknade mätta och glada strax efter midnatt.
Idag fick vi sovmorgon. Sen åt vi frukost och tog en promenad ner till sjön. Tage badade och njöt av en hel strand att gräva på.

Klänningen

Jag blev så nöjd och känner mig så fin i klänningen att jag tom klarar av att visa upp en bild på klänningen med mig i. Är inte jättebekväm med att bli fotad. Och verkligen inte om andra ska se bilden. Tråkigt. Tog i alla fall några bilder nu med minimalt utrymme framför lilla spegeln. Varsågoda.
Tog ärtgröna sandalerna och min ärtgröna korta cardigan till. Blev väldigt fint.
Ev kommer jag sy en klänning i samma modell med lite festligare tyg till bröllopet vi ska på i mitten på juli.
Nu är vi halvvägs till stugan där vi ska fira midsommar med min styvfar, min bror, Jakobs pappa och hans fru. Tradition sedan 7 år tillbaka. Garanterat trevligt! Hoppas bara det blir lite sol. Eller mer så att man hoppas det inte blir kallt. Trist att sitta på altanen hela dagen pga regn. Och alla mygg som brukar komma med det. Håller också tummarna för att vi slipper stöta på huggormar.
Trevlig midsommar!

Nya frillan

Så var det alltså dags att klippa av de där bebisguldlockarna och gå vidare till en barnfrisyr. Bebishåret kommer väl antagligen inte igen och det hade jag lite ångest för. Nu i efterhand så ångrar jag mig inte en sekund.
Valdemar "satt som ett ljus" - samma ord som min mamma brukade berömma mig med efter att jag som liten varit duktig hos frisören. Lite myror i brallan fick han på slutet men det var ganska lätt att lura bort det med roliga saker att titta på och att få håret sprayat med vatten. Otroligt skoj tydligen.

Förebilderna
Långt i nacken, lägger sig i lockar och tupèras gärna till dreadlocks när som helst och hur som helst på dygnet, inte bara vid sömn alltså. Valdemar är ljus med en lite rödlätt ton.

Under tiden
Ville absolut inte hoppa från mitt knä ner på en kudde i frisörstolen så jag fick ha honom i knät.
Han ville absolut inte ha på sig det där skynket heller. Jag fick ha ett på mig som inte hjälpte ett dugg eftersom Valdemar satt utan.

Efterbilderna
Ja, nu ser han ut som ett barn. Han ser genast mycket äldre ut. Och nya frisyren framhäver verkligen hans lilla pussnacke. Åh. Gullig. Och till hans stora glädje så fick man klubba efteråt. Det har han aldrig provat förut. Tyckte såklart det var jättegott.

Till skoönskelistan

Som faktiskt inte är alls lång. Jag gillar skor men tycker det är så himla svårt att hitta fina skor och roliga skor som det inte är för höga klackar på.
Idag när vi sprang till dagis så trampade jag snett och en rem på mina älskade slitna supersupersköna sandaler gick av. Åh va ledsen jag blev. Älskar verkligen de där skorna. Så himla sköna och så där vardagssnygga och sköna när man behöver ett par bekväma skor att traska runt i till tex vovvepromenaderna, hänga i sandlådan eller springa på stan. Jag som trodde att det var vi, linne och slitna jeansshorts i sommar, men ack va fel jag hade. Har nu letat igenom hela internet och kommit fram till att dessa är väldigt likvärdiga och får hamna på min önskelista.

Hade jag inte varit så jäkla lång så hade jag önskat mig ett par Hasbeens träskor. Lite tveksam på Moheda träskorna. Ska nog pallra mig iväg och prova några någon dag.

Dagens outfit

Valdemar har så himla fina kläder idag.
Jag har letat shorts men inte hittat några direkt fina. Men så hittade jag jeans på rea för 50 spänn. Klippte av dom och vek upp. Han har sin franska t-shirt i sailorstuk med vid halshuggning och sin ärtgröna luvtröja utan luva (älska luvlöst!) från pop.
Jaja. Jag vet att man inte ska lära barn att kläderna gör en fin. Men det kanske kan gottgöra att han har lilla väskan (nej, ingen manbag) runt halsen och i skorna döljer sig rosa målade stortånaglar? Eller att jag inte berättat för honom idag att han är fin? Jag skriver en glad smilegubbe också så att de flesta förstår att det här är skrivet med lite humor :)

Bye bye

Imorgon 15.45 så ryker dessa guldlockar. Valdemar har bokat klipptid hos en frisör inne i stan. Vi funderade på att vara lite skojiga och ta med bilder på kändisar och visa när hon frågar hur han ska klippas :)

Kreativ på natten

Blir alltid kreativ på natten.

Den här klänningen började jag sy när jag bar Valdemar i magen.
Men eftersom jag var så stor redan i femte månaden så kändes det som om jag hade på mig ett stort cirkustält och jag la ner bussinessen. Jag har absolut inget att ha på mig, inget passar längre tycker jag. Och snart är det midsommar. Och jag började ju härom veckan rota i mina gamla tyger och hittade då den här påbörjade klänningen och då började idéerna poppa upp i huvudet.
Hoppas den sitter som den ska imorgon. Finliret kvar att sy imorgon.

Med mina gröna sandaler på fötterna och blomsterkrans i håret så är chansen stor att jag kommer känna mig superfin på midsommar.

Flyr en stund

Jag har skrivit om det förut och menar inget illa, jag älskar självklart min son så att det gör ont, men just nu så är det så jävla jobbigt med honom. Så jobbigt så han får mig att gråta.
Det är det där med att jag aldrig gör något rätt, att han blir arg och bara gråter och lägger sig ner och slår pannan i backen.
Idag tex så fixade vi lite grejer på stan efter dagis. Vi går i två affärer och Valdemar vill bara att jag bär runt på honom. Han vill sitta på min arm och bara åka runt. Han väger strax över 15 kg så det blir så himla tungt efter ett tag. Min rygg klarade graviditeten hur bra som helt och jag har aldrig haft ryggont, trots mitt restaurangjobb de senaste 8-10 åren. Men det är nu den börjar bli helt fucked up. Sen jag måste bära runt på en tjeckisk hela dagarna. Även hemma vill han att jag bär honom. Sätter jag ner honom så blir han förbannad och slänger sig på backen. Så gjorde han såklart i affärerna idag. Mycket påfrestande. Jakob tycker det är väldigt jobbigt och vill gärna hjälpa men det går inte, det är bara mammas arm som går att sitta på.
Jag tog upp detta på Bvc för två veckor sedan och vår sköterska sa att det kan vara sådär och att man får välja sina strider och gå ner på barnets nivå och förklara varför man säger ifrån eller hur man menar. Fick även en jättefin kommentar till ett inlägg här som jag skrev för en tid sen. Bra tips och de gjorde att jag kunde se saken ur ett annat perspektiv och kan agera annorlunda.
Och jag gör som jag fick tips på MEN det hjälper ingey. Lika sur ändå. Lika mycket bära. Lika mycket slag. Lika mycket gråt. Lika mycket huvuddunk i backen. Lika många skallningar på mig.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag orkar inte bära runt hela tiden. Jag orkar inte se honom få såna utbrott. Och jag orkar inte med tanken på att han behöver något och jag kan inte kan hjälpa honom. Jag vet inte hur det ska lösas. Vem kan hjälpa mig? Jag tappar all ork för allt. Jag blir ingen skojig mamma såhär.
Vi kan inte sitta och äta för då blir han arg. Han blir arg för att jag lyfter ner honom när han ber mig om det. Han blir arg om jag inte gör det. Han blir arg om vi bådar honom och arg om han inte får vara med och bada.
Tog upp det på dagis. Dom ser ut som frågetecken och säger att han är så mysiga så dom vill ta med honom hem. Farmor vet inte vad jag pratar om. Min sambo har haft flera fina och glada dagar med honom hemma den här veckan. När jag kommer hem blir Valdemar arg igen. Vad gör jag för fel?
På dagis idag så gav han en minishow och visade chockade fröknar hur det kan se ut. Den ena sa att han säkert bara vill ha  uppmärksamhet. Jag kan inte förstå hur jag ska kunna ge mer uppmärksamhet.
Finns det någon man kan prata med om det här?
Idag kunde jag inte hålla tårarna tillbaka och tog en springtur med vovven. Lämnade Jakob hemma med honom. Satte på musik i öronen och trotsade både regn och min björnrädsla och sprang bara längre och längre in i Stockfallets djupa skogar.
Kändes bra och jag sprang tom en liten extra sväng.

Trädgårdsfix

Och såklart hjälper Tage till med att lägga stengången.

Mammas dag

Vi firar mamma på alla hennes dagar; födelsedag, Mors dag och hennes dödsdag (oj, va det lät...svart...). Vi brukar ses jag, min styvfar, min lillebror och min lillasyster och äta middag och sen åka ut och sätta en blomma på graven. Helst lagar vi mammas bästa maträtt: rullader med Katrinplommon i gräddsås med pressad potatis och harico verte. Det är bland det godaste jag ätit och jag önskade mig alltid den maten på min födelsedag då man ensam fick bestämma vad familjen skulle äta.
Idag var jag och min bror ensamma. Vår syster bor i Oslo och min styvfar åkte på jobb idag vid lunch och blir borta hela helgen. Pga sjukt barn så fick vi åka senare till graven. Vi tog vägen förbi Blomsterlandet och köpte en jättestor ljuvlig rosa Dalia som vi planterade och la ditt ett nytt porslinshjärta. På Mors dag hade vi planterat Snöflingor och en annan lila blomma (som tyvärr bara var grön nu) och längs stenkanten så växte det nu vilda Prästkragar. På vägen dit så sa jag till min bror att det vore fint om vi kunde hitta Rödklöver och Prästkragar och sätta som bukett på graven. Det var de finaste blommor man kunde plocka till mamma.
Sen åkte vi hem till oss och åt Jakobs goda Canneloni med hans mamma och sambo.





Min bror tror jag har ett mycket större behov av att besöka mammas grav än vad jag har. Nu vet inte jag hur ofta han är där faktiskt, kan vara mer än mig eller så är det bara de gånger som vi åker ihop. Jag är där högtidsdagar och mammas dagar.
Vi valde en kyrkogård som ligger lättillgängligt så att alla i familjen lätt kunde ta sig dit på egen hand om man ville det. När mamma gick bort så var ju min syster 13 år och min bror 15, så vi tänkte mycket på att dom skulle kunna ta buss eller cykel dit om dom behövde åka dit och tänka eller prata med mamma. Att det sen är en väldigt vacker kyrka i klassisk svensk stil med vit puts och stenmur, det gör ju inget. Den ligger väldigt mysigt i utkanten av stan och granne med en kohage och ängar på alla sidor om kyrkogården. Väldigt vackert.Jag får ibland dåligt samvete över att jag inte är oftare på graven. Speciellt när man kommer dit och blommorna är förstörda och allt är visset och ser trist ut. Fast samtidigt så vet jag att hon inte velat att jag skulle hänga på hennes grav hela tiden. Och jag tänker på henne varje dag, flera gånger om dagen. Jag vet att hon alltid finns med mig. Jag behöver inte gå till en grav för att känna så. Graven för mig är ett sätt att få lite krama min mamma, ta hand om henne, pyssla om och se till att hon har det fint. Inte för att tänka, ventilera eller så.
Min vän såg hur dåligt jag mådde då mamma dött och köpte en sån fin ask till mig. Hon sa att jag borde samla fina saker där i och öppna och titta på när jag behöver vara nära min mamma. Jag la ner torkade blommor från mammas grav och även lappen från almanackan som jag stirrade på under de timmar vi vakade över mamma. En sån där klassisk almanacka där man river av datumlappen varje dag. 17 juni 2003. Dagen då livet för alltid blev annorlunda. När vi delade mammas saker så fick jag hennes parfym. Den har jag kvar och sprutar ibland ner i burken. Jag ser till att det alltid luktar min mamma i burken.

Så när jag behöver min mamma. När jag blir ledsen. När saknaden blir enorm. När jag får klumpen i halsen. När jag vill skrika rakt ut. När jag vill slå näven i väggen. När jag vill lägga mig under täcket och aldrig mer kliva upp. När jag tänker lyfta luren och ringa och berätta den där glada nyheten för mamma. När jag inte orkar mer. När jag vill ge upp. När jag inte förstår hur det ska gå. För att det gör så ont att leva åtta år utan henne och för att jag vet att jag har så många år kvar att leva...utan henne. Hur överlever man? Hur gör man?
Då lyfter jag på locket och drar ett djupt andetag ner i burken. Och suger in doften av min älskade mamma.
Det hugger alltid till i hjärtat. Doften får mig att inse att det är på riktigt. Att hon aldrig kommer tillbaka. Doften får mig att inse att det var länge sedan jag kände hennes doft, hennes kramar, hennes mjuka kind, hörde hennes röst och såg hennes ansikte.






Jag vet faktiskt inte om burken hjälper mig. Jag tror den gör det. Det känns i alla fall bra att ha mitt eget lilla ställe och att jag kan försvinna bort en sväng där med näsan i burken.

För åtta år sedan men ändå som igår

För åtta år sedan lyste solen över Karlstad. Det var varmt och sådär somrigt som det liksom bara är på en solig examensdag. Jag min bror, min syster och min styvfar sitter i bilen på väg hem från sjukhuset. Där vi precis har lämnat vår mamma. För sista gången.
Min styvpappa gråter. Jag har aldrig hört honom gråta förut. Vi har levt ihop sen jag var 4 år och jag har aldrig hört honom gråta. Eller en gång tidigare. Tidigare idag. När vi åkte från sjukhuset första gången. När jag bestämde att vi visst skulle åka hem och hämta finare kläder till mamma. För jag ville inte att hon skulle begravas i den där slitna urtvättade blå batiktröjan och de där gamla jeansen hon hade på sig när hon åkte in i söndags. Jag har mammas fina kapribyxor och en fin tröja i knät. Jag vet att hon kände sig så fin i dom kläderna. Jag köpte byxorna till henne när jag bodde i Oslo. Hon unnade inte sig själv kläder så ofta, speciellt inte "finkläder". Jag tyckte det var viktigt att hon hade fina kläder i kistan. Det här var sista gången mamma skulle göras fin. Jag minns att jag lägger min hand på min styvpappas hans som tröst. Det har jag heller aldrig gjort förut. Han gråter och jag tröstar. Tänk om mamma såg det här. Tänk om mamma visste att åtta år från den här dagen så är han äntligen som min pappa. Inget mer tjaffs. Inga bråk. Inga hårda ord. Vi är vänner och jag har aldrig haft så mycket pappa som han nu är för mig. Jag vet att hon ser. Hon ser allt jag gör. Uppifrån sitt moln i himlen sitter min alldeles egna skyddsängel och vakar över mig. Hjälper mig i de tuffa val som finns här i livet. Så oerhört långt bort, men ändå alldeles nära.
På något sätt känner jag att jag minns de två senaste dagarna alldeles klart. Fast ändå så minns jag inget alls nästan. Allt är som en enda stor dimma.
Jag minns att min moster ringde och väckte mig runt 10 på måndag morgon. Sa att vi måste skynda oss in till mamma på sjukhuset. Nu går hon bort. Vi hämtade min bror och mötte upp min syster och styvfar på sjukhuset. Vi fick gå in till mamma och säga hej, sen ville läkaren prata med oss. Jag visste vad som skulle hända. Min moster hade berättat. Min lillebror visste också. Jag hade i lördags berättat för honom, när vi stod på en äng och plockade rödklöver och prästkragar till mamma som var på väg hem på permission från sjukhuset, att hans mamma skulle dö snart. Det är det absolut svåraste jag gjort. Jag krossade hans hjärta och hans skulle aldrig bli sig lik igen. Jag ville berätta för min syster men jag klarade inte. Jag hade inte kraft till att krossa även hennes hjärta. Så nu fick hon, min älskade lillasyster, sitta i ett rum på en stol och höra hur en läkare säger till henne att vilken timme som helst så kommer hennes mamma att dö. Jag ångrar det så fruktansvärt. Jag borde berättat för henne, men jag kunde inte. Hon borde fått chansen till att få den där sista riktiga kramen från sin mamma som var ganska klar i huvudet och inte som nu fullproppad i morfin och ångestdämpande.
Vi gick in till mamma och där satt vi och vakade. Höll hennes hand. Lugnade henne. Bad henne somna. Berättade att ingen var arg på henne. Intygade för henne att lillasyster Sara inte alls var arg på henne för att hon skulle dö och inte alls blir frisk som hon lovat henne. Lyssnade på mammas morfinyrande och försökte tolka. Hörde henne gå igenom hela hennes liv. Hörde henne beskriva för oss hur det känns att gå mot slutet. Hennes berg och dalar. Kysste hennes kind. Kramade hennes hand. Berättade att vi var med henne.
Hon kämpade emot. Förstod att om hon skulle somna nu så skulle hon aldrig vakna till liv igen. Vi bad läkaren om smärtstillande och lugnande. Sa farväl och såg vår älskade, underbara, vackra, fina mamma försvinna bort. För alltid.
Efter åtta års kämpande mot cancern. Efter nästan 48 timmars kämpande för att slippa somna för alltid fick hon ge upp. Min starka kämpande mamma. Min förebild.
Ord kan inte beskriva vad jag saknar henne.

Typiskt

Såklart när man är sugen på chips och dipp så visar det sig att det serveras makaroner.

Nu blev jag ännu mer sugen på att fixa till Valdemars rum och bygga det där köket jag vill att han ska ha.

Barnet som ser allt

Hade det inte varit för att Valdemar är hemma idag så hade jag lätt slagit till på grillchips och lökdipp till lunch idag. Det går inte längre att smyga, han ser allt. Har man tur så kan man smygäta en godisbit. Man får dricka samma som han när man äter. Han upptäcker allt, även om det så står på högst upp på hyllan. Han har en helt otrolig förmåga att veta om det är godis eller något tråkigt i förpackningar. Han har ett speciellt ljud han gör när han vill smaka just godare saker.
Såklart så ser han om  man tuggar tuggummi och pekar på sin mun och vill ha. Tar en pyttebit av mitt tuggummi på fingret och stoppar in i hans mun, men det sitter ju fast på mitt finger och följer med ut ur munnen. Men Valdemar märker ingen skillnad och tuggar och tuggar hur nöjd som helst.

Likheter

Kröp precis över axeln på min snarkande älskande sambo och pussade honom godnatt på halsen. Han kurade ihop sig och gjorde en sån där min precis sådär gulligt som vår son gör.
Man blir så varm i kroppen och hjärtat tar ett lyckoskutt när man ser likheterna mellan sig själv eller sin sambo och sitt barn.

VABpappa och jobbmamma

Nu kör vi ombytta roller i det Tholin-Larssonska hemmet. Jakob har VABat sedan i tisdags och jag har gått till mina arbetspass enligt jobbschemat.

Valdemar har sedan i måndags eftermiddag haft feber och utslag. Vi har trott att det är den förväntade bieffekten av vaccinationssprutan han fick för drygt en vecka sedan och avvaktat. Men feber i tre dagar har man inte av vaccination. Han sover helt bedrövligt och är mycket gnällig. Slog mig då att när jag sist ringde rådgivningen så frågade dom om just sömnen och pratade om öronen, att det hör ofta ihop.
Så igår ringde vi dom igen och fick rådet att ge smärtstillande och natta honom i vagnen. Liggande läge gör tydligen att det spränger mer i öronen. Ringde i morse och bokade tid hos läkaren och just nu är mina killar där och tar blodprov, halsprov och kollar öronen. Hoppas det leder till något som gör att älskade Valdemar snart mår bättre. Han har redan varit på vårdcentralen två gånger denna vecka för att lägga om brännskadan han fått på låret. Nu verkar det som att det börjar läka som det ska. Till välförtjänte Valdemars stora glädje så delar sköterskorna ut Bamseklistermärken hej vilt.
Nu ska jag koka kaffe till en hel armé.
Ha en trevlig dag!

Sjukstuga igen

Valdemar är sjuk igen. Han har feber och utslag. Frågan är om det är från vaccinationen förra veckan eller om det är vattkopporna (som en annan förälder berättade går på dagis)? Tiden får utvisa det.
Jakob är hemma och vabbar. Han har ju semester från gig och hej och hå och ska egentligen sitta på kontoret men får nu vara hemma med Valle. ombytta roller. Själv jobbar jag denna vecka.
Efter natten, som var katastrof, så bestämde jag mig för att lägga mig i tid och försöka läsa lite i körkortsboken. Men Valdemar har inte alls varit intresserad av att sova. Nu verkar han dock slumrat till. Ska försöka bära över honom till hans säng, så vi alla tre kanske får en bättre sömn i natt än natten som var. Har laddat med Alvedon (Panodilsprutan är bästa medicinsprutan!), våt tvättlapp, blöja, temp och lotion. Hoppas slippa använda det.

Väldigt tråkigt nu när jag har en nya bra mobil som tar superfina bilder, så vill inte Bloggerappen lägga upp de så skarpa som dom är utan suddar till dom och trixar med färgerna.

Korvstopp

Stopp i Mellerud för korv och lite bensträckning. Lilla gubben tycker inte bilresan är alls kul. Hoppas Nalle Puh på iPaden kan roa honom resten av resan.
Trots en supermysig helg så ska det bli jäkligt skönt att komma hem.

Det ska vara Umbro

Aldrig har en boll tidigare överlevt 24 timmar med Tage Tholin-Larsson.
Helgen är ju i och för sig inte slut, men det ät Tages krafter (och just nu envishet) så här i solen. Hans räddning är kalla klinkersgolv och skuggig syrenhäck.
Själv har jag sovit middag i en solstol och fått fin sommarbränna över näsan.

Järnvitriol, träolja eller obehandlat?

Tycker att det där silverfärgade är så fint. Så vackert slitet av väder och vind. Men är det så fint till ett radhus i de värmländska skogarna? Visst passar det väl bättre till vita trähus, klippor och god havslukt?
Vi har byggt trätrall och staket i vanlig Svensson tryckimpregnerat virke och nu funderar vi på om vi ska behandla det med olja, silvra till det med järnvitriol eller bara låta det vara. Svårt.

Till havs

Igår var vi ut en sväng på havet med vännernas fina båt. Vet inte mycket om båtar men denna var stor, pampig och superfin.
Svårflirtad Valdemar njöt inte en sekund på väg ut, men efter en spagetti och köttfärssåspaus, guppandes på havet, så kunde även han dra på smilbanden när vi gasade på. Det där med flytväst var inte riktigt hans grej. Tage var mer än nöjd, han älskar ju att åka båt.
Väl hemma igen så blev det räkor, kräftor och skumpa.
En dag precis som det ska vara på västkusten.

Succé

Lilla smula tycker trasan med lapparna är toppen.

På tåget

Nu sitter vi på tåget, som rullade iväg i tid. Vi vaknade i tid och har i lugn och ro gjort oss i ordning och fått skjuts till tåget.
Tage la sig direkt under bordet (som jag bokat extra att jag inte ville sitta vid) och har hittills skött sig exemplariskt. Valdemar har redan myror i sällan.
Bra dag so far.
Snart ska vi fika. Härligt om man kan ge Valdemar de där mysiga minnena som man själv har från tågresorna med mamma när man va liten. Fika innan Kil tex :)

Packar

Imorgon bitti tar jag, Valdemar och Tage tåget till Göteborg. Där på perrongen kommer Jakob att stå och vänta på oss. Han landade ikväll i Göteborg efter att ha varit i Monaco och jobbat i en vecka. Vi åker då vidare till Onsala för att spendera helgen med vänner.
From imorgon så trappar Jakob ner på jobb och tar en välförtjänt semester. Några få jobb har han bokat upp sig på, men resten av tiden så ska han umgås med sin son och fixa med huset. Jag tänker att gladast för det är jag, men faktiskt så är det Jakob och Valdemar som är gladast. Dom behöver tiden ihop och detta kommer bli en så mysig sommar så vi sent kommer glömma den. Jag är glad över att inte behöva vara ensam om så mycket i hemmet och med Valdemar och så är jag självklart otroligt glad över att mina fina killar får så mycket kvalitetstid ihop.

Valdemars Mini Kånken är packad inför tågresan. Tågresan som jag är nervös för.
Sist vi åkte tåg så var Valdemar 3 månader och vi åkte då till min pappa i Malmö. Pga Sj och deras vanliga strul så var mer än halva resan ett rent helvete. Jag hade bokat platsbiljett just för att kunna mata Valdemar och för att slippa stressen med att hoppa runt och bara kunna sitta tryggt hela resan. I Göteborg var min vagn bortkopplad och ersättningsvagnar var inkopplade och därmed fanns inte längre min platsbokning. Jag fick sitta i en sån där vagn för pendlare där resenärerna oftast står upp eller sitter på såna stolar som jag fick sitta på; en i trä som man fäller ut från väggen. Riktigt obekvämt i 3 timmar. Omöjligt att amma där när man hade fullt upp med att värja sig för armbågar och med Valdemar i famnen försöka behålla balansen och sitta kvar med hjälp av fötterna. Sj-personalen kunde inte ens erbjuda mig sin personalkupé så jag fick amma lilla ledsna bebisen. Han skrek nästan konstant i 3 timmar och jag hade dåligt samvete för min bebis och kände mig väldigt störande för de andra resenärerna som fick sitta och lyssna på hans vrål.
Nu kommer det ju inte bli så imorgon eftersom han kan gå och vi behöver inte sitta stilla. Men det är krångligt med hunden. Han går man inte gärna runt med på ett tåg sådär. Och finns inte en chans i världen att Valdemar kommer vilja sitta still i strax under 3 timmar.
Funderade lite på det där. Vad är det som får honom fokuserad och att stanna upp i härjet? Jo, små lappar och etiketter att sticka in fingret i. Så jag satte mig och slängde ihop en trasa med olika band i olika längder och material den ligger i väskan, på vänster sidan). Hoppas den kan få honom att lugna sig lite och sitta i mitt knä och mysa.
Lägger man till en femma så får man egen biljett och egen stol till barnet. Har även bokat så att vi inte sitter vid ett bord utan vi sitter bredvid varandra. Jobbigt att sitta vid ett fyrastols bord och ha hunden på golvet. han kommer vilja ligga och lukta på allas byxor. Nu är istället min förhoppning att han kommer inse att resan kommer ta ett tag och då lägger sig på golvet, under våra fötter, så som han gör på bussen. Då blir jag glad på min duktiga lilla vovve. Packar nu ner hundgodiset.

Världens bästa

Min kärlek skrattar så han kiknar när jag låtsas bli skrämd och hoppar till när han slår med stolen.

Ännu roligare gick det visst att få: han med mobilen i högsta hugg, tittande på filmen samtidigt som han slår med stolen. Det skojigaste han gjort på länge.

Vi har haft en himla bra eftermiddag och skojat massa. Sen blev vi ovänner för att jag ville att han skulle äta havregrynsgröt med äppelmos och han ville äta Salad Tricolore.

Nä, men jag hugger väl in då.

Nästan sedan vi flyttade in för 11 mån sedan så har dom tålmodigt stått här på hyllan och väntat på sin tur. Nu kära lådor med tygskatter ska ni få komma ner och leka.
Jag är så himla shoppingsugen! Som vanligt vid nya årstider så blir jag sugen på att handla lite nya kläder. Sommaren är här och min ekonomi tillåter inte värst mycket shopping. Och så är jag så missnöjd med min kropp så det känns samtidigt inte kul att pröva massa kläder man ändå känner sig ful i.
Så igår gick jag lite snabbt igenom lådorna och det visade sig att jag mindes rätt: finns flera fina tyger som passar att sy sommarkläder i.
Så nu kör vi igång!

Rosa

Idag upptäckte jag vad frun till min vän gör när hon är hemma och är föräldraledig och har lite tid över.
Hon målar deras flickas (2 mån gammal) naglar med rosa nagellack.
Vette fasen hur hon klara det eftersom att bara klippa såna små naglar är svårt. Jag frågade hur hon fick det att inte kletas ut på händerna eller saker runt om eftersom hon rör fingrarna. Min vän svarade då att man håller i händerna tills det torkat. Jag hoppas och tror att han skojade med mig.

Utöver rosa nagellack har lilla flickan ett guldarmband med små jordgubbsberlocker och hon kommer ständigt i rosa och Hello Kitty. Inte riktigt min stil faktiskt. Jag har inget emot "tjejiga" kläder, men ibland känns det som att det går till överdrift.
Nu hoppas jag bara att föräldrarna inte får för sig att ta hål i hennes öron.
Hjälp.

God natt!

Nu har jag städat huset. Svärmor är barnvakt imorgon och det är så himla pinsamt att inte ha städat hemma då.
Och så har jag rullat 2 kg köttbullar. Vi har nästan alltid köttbullar i frysen. Himla gott! Tror vägen till min sambos hjärta går genom köttbullar.
Jag stod vid köksön och rullade och hann därmed se både Hells kitchen och Batchelorett.
Nu ska jag stupa ner i min sköna säng. Det har varit så varmt idag herregud. Och enda fördelen med för varmt är att vovven då helst inte sover i vår säng. Nu när min sambo är borta på jobb så passar det ännu bättre med värmen, då får jag hela sängen för mig själv.

Diagnostiserad

Min svärmor har satt en diagnos på vad det är den här lider av.

Han lider av en släng av FörTrots. Jepp. Blir lite sur när hon säger det. Inte på henne, utan mer för att det antagligen är så och att trotsåldern kommer vara 100 gånger jävligare. Att han kommit i trotsåldern vid 1,5 års ålder är nog inte så sannolikt och jag är inte så sugen på att ha det såhär och sen en trotsålder som avlöser det här. Usch.
Jag verkar liksom inte göra ett enda rätt just nu och allt man gör, oavsett om han bett om att man ska göra det, så blir han tvär och arg som ett bi. Jag håller honom nuförtiden mer med hans armar rakt upp i vädret, huvudet slängt bakåt och gallskrik (där man inte längre kan hålla kvar honom utan han rinner ur händerna, skrikande ner på golvet och där ligger han och slår armar och ben i golvet och skriker som en stucken gris) än i kramiga kramar och med gulliga pussar. Men men...han kommer väl tillbaka till kramar och pussar tillslut. Eller?
Börjar utveckla en helt fantastisk stänga av öronen-förmåga men funderar flera gånger om dagen på hur snabbt man ska förlåta honom när han dummar sig (tex så slåss han otroligt mycket) och jag säger ifrån. Han blir då ledsen och vänder sig direkt mot mig och ska upp i knä (gissar på att det är ett sätt att be om ursäkt från honom. Att han känner en ånger.). Hur ska man agera då? Ska man plocka upp och trösta honom? Ska man nonchalera hans vädjan? Jag är himla rädd för att dalta och skämma bort honom. Svårt det där.

Växer så det knakar

Idag har vi firat Nationaldagen i museiparken med Jakobs mamma och hennes sambo. Min fina syster kom förbi en sväng också. Vi har fikat, blåst såpbubblor och småpratat med vänner.
På förmiddagen så badade vi i poolen hemma på altanen, klippte gräset och tog det ruskigt lugnt. Det har varit en riktigt varm och mysig dag.

När vi gick från parken mot stan så tog vi följe med min syster och Valdemar fick gå i sin egen takt. Det skulle kunna vara en av hans favoritsysslor. Traska runt och stanna och rucka på saker, pilla, trycka, heja på alla man möter och prata med sig själv. Det tar tid och han vill sällan gå åt det hållet man själv vill, men det är himla mysigt att vara ute och gå och låta det ta den tid det tar.
Vid torget så kom en mamma, pappa och deras lilla barn och satte sig på en bänk bredvid Valdemar. Valdemar blev jätteglad och ropade "Bebis!" och sprang fram till den lilla killen i vagnen som blev precis lika glad som Valdemar. Så gjorde han sådär som är så gulligt när små barn gör till yngre barn; böjer sig ner för att liksom komma ner till det yngre barnets nivå, sätter händerna mot knäna och pratar med det lilla barnet. Så pratade han med bebisen och klappade honom på kinden. Så sött!

Pippi Långstrump

När man har sån bra mobil som jag har så kan man foto såna här gulliga bilder på smulkorven.

Jag är mindre nöjd med att jag somnade i bilen hem idag och därför inte varit trött nu i kväll. Även mindre nöjd med att jag sov i bilen på samma sätt som min styvfar kallar "långvårdengap" dvs. med gapande öppen mun. Väldigt fint. Och vaknade gång på gång till av mina försök till snarkar. Jaja.

Stekar´n

Spa

Nu är vi framme.
Vi har gått en rundtur i fina Smögen, badat i poolen och nu ätit en god tre rätters middag i restaurangen. Barnen (Valdemars kusin, Livet 11 mån, är med) har fått en helt otroligt vacker tallrik med torsk, shitake och potatispure. Upplagt så vi alla tappade hakan.
Nu hänger vi på terassen till Jakobs systers hotellrum och dricker vin. Imorgon väntar mer mat, poolbadande och behandlingar.