Till lunchfrukost

Jag rörde lite turkisk yoghurt och åt på pannkakorna tillsammans med björnbär, gojibär, havtorn och blåbär. Älskar honungsmelon, så det fick bli några skivor till. Och avslutade med en cappuchino.
Borde haft bara blåbär eller hallon till. Gojibären och havtornen tror jag gjorde att det blev jättesurt tillsammans med den turkiska yoghurten.
Nu ska jag försöka plugga vidare på mitt examinationsarbete.

A little bit heartbreaking

När Jakob är bortrest på jobb och Valdemar vaknar på morgonen och inte ser sin pappa. Då tror han att han gått ner på nedervåningen och Valdemar ställer sig vid trappan och ropar efter honom.

- Pappa. Paaaappa. Pappaaa. Pappa! Pappa!

Vällingstunden är en av dagens mysigaste stunder

Vilka är dom?

Vilka är det här?
H&M´s Fashion against Aids kollektion ska ju tydligen (om man ser på flera av de andra bilderna) visas upp av kändisar av något slag. Men vilka är det här?
Tack, hur som helst, för att ni får mig till att inte villa handla något! Fula färger. Korall kan vara superfint till sommarbrun hud, men det här känns mer aprikos. Kolla killen. Kolla frisyren. Och så är det så fult med killar i ärmlöst sådär tycker jag. Mer vanligt linne kan vara snyggt ibland, men det där...Herregud. Och usch.

Vad säger kossan?

Kossan och Stockfallets Sheriff

I lördags var jag och Valdemar på I2 Mârten (marknad på fältet vid stans nedlagda regemente. Valdemar går på dagis i regementets gamla lokaler) med min lillebror. Det var himla mysigt och vädret var strålande. Vi diskuterade om det är så att mârten blivit mindre (både till storlek och besökare) eller om det bara är så att man inte varit i den åldern längre så man har känt ett måste att gå dit. När man var mindre så tjatade man ju dit föräldrarna för att få åka karusell och köpa godis och annat skit dom säljer. Sen när man var för stor för det så var man där och söp och fjortis hade sig. Sen har det varit ett uppehåll och varken jag eller min bror har varit där på flera år. Men nu var det så fint väder, det är kul att hitta på något och så tänkte jag att Valdemar kanske skulle tycka det var skoj. Han kanske ville åka någon karusell eller så.
Vi gick mârten ner och på vägen tillbaka mot karusellerna så köpte jag en heliumballong åt Valdemar. Fanns massa tidigare att köpa, men det var Barbie och såna grejer och det vet han inte vad det är men kossa, det vet han vad det är så det är lite roligare tänkte jag. Pekade ut vilken ballong jag ville köpa och försäljaren tog ner den, band den i snöre och ville sen ha 80 kr för den. 80 kr!!? Herregud.
Ja ja, nu hade han ju tagit ner den och så, var ju bara att betala kände jag. Band den i vagnen och Valdemar bara slängde ett öga på den sen såg han inte den resten av tiden. Jäkla unge! :) Min bror däremot såg den. Resten av tiden på mârten så flaxade den runt i min bror ansikte och han var ganska trött på den.
Det blev inga karuseller. Han skulle aldrig ha uppskattat att åka runt ensam i ett litet tåg och det kändes inte som ett sånt där man själv skulle få plats att sitta med i. Såg jag bestämde mig för att njuta denna gång av att han inte tjatade om att få åka. Precis som jag skulle gjort med ballongen. Men, men...

Nu gillar han i alla fall sin ballong och varje morgon så säger han: Mooooo när han ser den.

Operation Fin trädgård påbörjad

Så kom Jakob hem och drog igång makeover'n i trädgården. Den gamla yviga och skruttiga häcken är nedsågad och på väg att bli Majbrasa. Sen ska det upp ett lite högre staket med liggande ribbor, rabatter ska bort och gräsmatta ska planteras, eller säger man läggas?

Bra idé från Jakob, för redan nu ser trädgården större ut. Men t.o.m jag som inte bryr mig så mycket om insyn, tycker att det nu är lite väl öppet att glo in hos oss. Men till helgen ska vi bygga staketet.

Valdemar håller på att kepstränas. Han tycker inte att han ska ha keps och inte ens hot om små solhattar som bebisar har hjälper :)

Jag har tappat förståndet

Men Valdemar är väldigt nöjd med dom och det är ju huvudsaken.

Är lite emot Cars, men får väl bita ihop.

Städerskan

Något som jag inte är förtjust i är alla dessa plastiga leksaker som finns till barn. Något som jag dock är väldigt förtjust i är när små (egentligen obetydliga) saker matchar med resten. Som tex att disktrasan och diskborsten matchar varandra.
Eller som det här som gör mig glad:

Valdemar älskar att dra runt på vår dammsugare och eftersom den är för stor och för tung för honom så blir han dagligen fly förbannad på den för att den inte följer honom.
Så när hans farfar med fru frågade vad han önskar sig i namnsdagspresent så var det inte svårt att tipsa dom om idéer. Dom lånade honom från igår förmiddag och kom tillbaka med honom och dammsugaren i morse. Jag visste ju att jag bara skulle få acceptera att den skulle vara väldigt plastig, det hade jag ju sett när jag kikat på dom på internet. Men den här är ju bara supersöt! Och matchar tapeten och inredningen i tvättstugan precis hur bra som helst. Inte för att det egentligen har någon betydelse, men det känns ändå bra...

Godissuget borta igen

Idag har jag jobbat. En jobbig dag som började segt med lite gäster och slutade med kaos, mycket på uteserveringen och dåligt samvete över att jag blev tvungen att lämna stackars Irina själv kvar på jobbet.
Dagen har jag fått att gå genom att fundera på vilken typ av godis jag skulle köpa när jag slutar. Allt mellan lösgodis och stora ostbågar var aktuellt. Men så kom jag på den strålande idéen att vara nyttig så jag stannade på Ica på vägen hem och köpte ingredienser till en fruktsallad som jag nu stått och tärnat. Mumsade i mig det samtidigt som jag fantiserade om att det var en påse Gott & Blandat.
Riktigt gott blev det.

Vattenmelon, honungsmelon, jordgubbar, björnbär, vindruvor, mango, päron, banan och passionsfrukt blev ihop en super god fruktsallad. Nu står resten i e skål i kylen och marinerar in sig tills imorgon då lilla Prins Korv är hemma igen.

För att peppa mig själv...

...och för att det blir mer pinsamt om jag skulle försöka ge upp, så lägger jag nu igen in lite skrytinfo om mina röra på fläsket-prestationer igår och idag.

Vi bor vi den röda pricken med M. Valdemar går på dagis vid grön prick med 6:an. Universitetet ligger på höger sida precis vid sista N i Kronoparken.
Cyklade alltså i morse ca 6 km till Valdemars dagis, lämnade honom och cyklade ytterligare ca 6 km upp till Universitetet. Skrev häromdagen att vi bor nog på det näst högst belägna området i stan. Kronoparken med Universitetet ligger högre. Ifrån siffran 8 så är det seg uppförsbacke.
Efter skolan så cyklade jag hem, cyklade med vovven till affären och hem igen. Sen tog jag cykeln till dagis och hämtade plutten och sen en sväng förbi stan på väg hem. Totalt har jag alltså idag cyklat lite drygt 2,5 mil idag (igår cyklade jag bara 1,4 mil).
Shit! My ass must love me! :)

På väg ner till Valdemars dagis så hände en läskig sak. Jag körde på trottoaren bredvid en bilväg strax innan en av Karlstad mest trafikerade korsningar och motorvägs på och avfarter. Jag var fortfarande trött i benen och ställde mig upp för att trampa på lite mer fart. Då vinglar jag till. Blir lite fundersam och stannar till. Trodde att jag kanske var yr. Ställde mig upp på cykeln och cyklade vidare och ganska direkt så vinglade jag till igen och tappade balansen och fångade upp hela situationen när framhjulet precis landade på bilvägen. Som tur var så var jag ju lite beredd och ställde mig bara lite fel på foten och det gjorde lite ont men gick ganska snabbt över.
Skruven som håller styret på plats hade lossnat och man kunde snurra styret runt och dra det upp och ner ur röret det är fäst i. Tänk om jag hade haft med mig Valdemar. Bara han lyfter lite på sitt ben eller gör någon rörelse när han sitter där bak i cykelsitsen så vinglar jag och känner hur tungt det är. Hade han suttit där bak så hade jag inte hunnit eller orkat fånga upp oss och vi hade båda två trillat rakt ut i bilvägen...Usch va läskigt att tänka på!


Utöver att cykla så har jag idag varit på en sån där föreläsning om hur man söker i universitetsbiblikotekets databaser. Precis vad jag behövde! Har hittat min artikel som jag ska läsa under helgen och skriva om tills på tisdag. En artikel om hur kvinnorna tar plats i det militära i Sverige. Det kan ju vara intressant.

Underbar måndag so far

Gick hem från lekparken med en sån härlig känsla i kroppen.
Solen skiner och vi har spenderat lite drygt en timme i lekparken. Valdemar gick dit själv och sen har han åkt rutschkana, grävt i sanden, ritat med gatkritor och ridit elefant. På vägen hem var han lite trött och det gick segt och tillslut fick jag bära lilla plutten hem.
Idag är en sån där dag som vi inte har något speciellt inplanerat, utan ska vara hemma. Min skolgrej blev inställd, så jag ska istället sitta i solen och dricka kaffe och läsa bok när plutten sover middag.
Såna där dagar är nästan bäst tycker jag och man hinner känna efter lite extra. Känslan jag gick hem från lekparken med är just det där att slappa dagar med älskade lilla plutten är de bästa som finns. Tänk att det är så härligt att packa banan, kaffe, hink och spade och ta en liten promenad till lekparken och hänga där och se på när plutten utforskar världen. Och man blir inte bara varm av solens strålar, man blir även varm inombords av att se den där underbara människan som man älskar så in i norden.
En sån liten grej som en utflykt 150 m hemifrån med världens bästa sällskap gör att man känner sig som världens rikaste och lyckligaste människa. Finns inte längre något som kan mäta sig med det.

Min modiga lilla kille åkte faktiskt från den höga rutschkanan.


 Och nu ser det ut så här:

På sig har han sina nya sneakers och fina Pippitröjan.

Inspirerad av Cajsa Warg, Diane och Eva

Idag tog jag och Valdemar cykeln till blomsteraffären och köpte lite påskliljor, krokusar, pärlhyacinter och lite kryddväxter. Fick även med oss lite pynt. Hela butiken var fylld med Shabby Chicpynt, så det var svårt att hitta något som kändes sådär wow. Hemma hade vi zinkhinkar, trollhassel, träbackar och lite annat så jag försökte att inte handla en massa onödigt (som annars kan vara just det jag är bäst på) utan ta tillvara på det vi hade hemma, precis som Cajsa hade gjort.
Jag brukar kolla in Evas blogg och hon gör massa fina saker och härom dagen hade hon vårfixat med blommor som hon visade upp och då blev jag också sugen på att göra något liknande.
Det blev riktigt fint tycker jag!

Jakob kom hem från ett gig i Danmark i somras och hade tagit med sig två såna här fina backar. Han har sån där humor som man har om man kollar på Grotesko. Jag har inte sån humor men tycker backarna är riktigt fina ändå. Planterade Rosmarin, Timjan, krokus och påskliljor i den ena backen. Strödde ut sten och lite snäckor över jorden. Tycker det passar fint till kryddorna, de matchar ofta med lite enkel och karg omgivning. Blommorna kommer ju inte bli långvariga så de byts sen ut mot något mer passande. 
I ena hinken satte jag bara påskliljor, trollhasselkvistar och hade trassel runt (lite så som Eva, fast jag va inte lika ambitiös med pärlor) och försökte mig på ett litet bo. Äggen syns knappt men de är där, dock färre än från start eftersom det var små fingrar med och hjälpte till fixa arrangemangen. När lär sig barn att saker går sönder??
Den andra hinken fick trassel, en citronmeliss och hyacinterna.

Rotade runt bland bråten och gamla blomstergrejer som vi har i trädgården och hittade den fina Amaryllisstången som stått ute och rostat till sig jättefint. Passade perfekt till resten.
Tanken med att ha allt i krukor, lådor och hinkar är att man ska kunna flytta runt och ändra om ordningen på växterna. Vi undviker att ha rabatter och har som plan att även gräva bort häcken nu, så då blir det bara gräsmatta och två lavendelbuskar kvar. Resten kommer vara mobilt.

Hittade fina pinnar som man sätter intill kryddorna för att hålla reda på vilken som är vilken. Dom här var precis i min stil. Tyvärr fanns inte Citronmeliss färdigtryckt utan man fick köpa en blank och skriva själv.
Vi gjorde även två zinkhinkar med ris och fjädrar. En till vår tråkiga oprioriterade framsida.
Påskris och fjädrar har inte varit min grej förut, men nu när Valdemar finns så känns såna små saker väldigt viktiga trots att han inte förstår ännu. Men han verkade tycka dom var fina och var sköna att klappa.

Nu en öl i solen och ny bok att läsa.
Trevlig helg!

Tillbaka i arbetsrummet

Ska läsa lite mer innan jag lägger mig. Har med mig ett fat med nybakade bullar och ett glas kall mjölk.
Upp från under bordsskivan dök helt plötsligt en liten bullsugen vovve upp och han hade lagt på sin bästa Komigenlåtsastappalitebullejaglovarattinteberättaförhusse-blick. Men jag stod emot.

Ibland är han så vacker så det gör ont i hjärtat.

Kanelbullar

Jag tog en paus från pluggandet när min sambo kom från jobbet och hade med sig vår son hem från dagis. Jag packade sonen på cykeln och åkte och handlade lite mat och sen åt vi middag ihop innan Jakob drog iväg på ytterligare jobbgrejer.
Vi handlade bullgrejer så efter middagen drog jag och Valdemar igång ett bullbak. Dubbel sats var precis vad som fick plats i assistensen och nu ligger det 82 st bullar på galler och svalnar. Valdemar tycker assistenten är himla skojig och står gärna och säger till mig vad vi ska hälla i och när. Idag högg han in på jästpaketet innan jag hann hejda honom och han fick i sig ett bett. Han tyckte det var så äckligt att han började stortjuta.
Det är inte värst mycket mig i den där lilla killen. Jag tycker att de där stumparna som blir i slutet på bulldegsrullen är ett måste att äta (ogräddade alltså, medan man bakar). Han tyckte absolut inte det var ett dugg gott och vägrade smaka igen när jag frågade om han ville ha. Tur jag haft honom i magen så man vet med säkerhet att han är min ;)

Min bagarkollega ballade ur efter halva utbakandet och ville gå och lägga sig. Minns när jag var liten att man alltid var så på när mamma ville baka, eller utan att hon frågat så tjatade man om att få baka och sen när man väl kommit en bit in i bakandet så tröttnade man. Man ville liksom bara äta då.
Nu blev det inte så i Valdemars fall, bakandet blev ju mitt i hans normala sovtid. Så han fick hoppa i säng. Och då va han naturligtvis inte alls sugen på att sova, precis som de flesta kvällar senaste tiden. Gnäll, gråt och vägra att sova är det tydligen som gäller nu för tiden.
Och nu sitter jag här med nybakade bullar och ingen som helst ork att ta tag i det här:

Pärlsocker och mjöl över hela köksön. Disk över hela bänken. Och sen ska bullarna frysas in. Nu vill jag hoppa av och bara sätta mig och plugga och äta nybakade bullar och dricka mjölk.
Kan man lämna det här till sambon? Han fick ju faktiskt lov att gå ut och ta en öl efter jobbgrejen...

Idag

Här hänger jag idag

Det här är en bit av mitt lilla arbetsrum. Lite mer städat fast ändå är jag inte helt tillfredsställd. Behöver rensa bland papper och lådor och få det rent och snyggt. Så man slipper tappa koncentrationen från böckerna och bara fokusera på oredan som existerar här inne.
Men nu blir det lite mer plugg. Just nu är det etik, företagskultur, Karlstad Universitet och värdegrunder som ska plöjas igenom och skrivas om. Intressant, men mycket.

Igår hade jag skön (?!) träningsvärk i hela benen. Lite konstigt egentligen eftersom jag inte gjorde så mycket. Men för min otränade kropp var det tydligen tillräckligt. Jag jobbade och gick därmed hela dagen och sen cyklade jag hem. Det tar ca 20 minuter och vi bor på näst högsta området i stan så det var seg uppförsbacke hela vägen. Bra för häcken :) Så jag kände att jag inte behövde ut och springa igår, utan satsar på i kväll istället.
Borde nog ha ett par bättre skor att springa i. De jag använder är ett par i Gore-Tex och mer tänkta för att promenera i skogen med och dom är ganska så stumma. Ett par springskor och springkläder lägger jag på den där eviga önskelistan (den där önskelistan man har där man önskar sig saker fast man inte fyller år eller är julafton på länge länge, men man önskar sig ändå).

Jag antar att M efter skons namn står för Men. Då kan man som Women välja att få den i ceriserosa.
 Tycker att den där ärtgröna färgen är så himla fin.

Hej hopp! så skulle man vara snyggast (i alla fall snyggast klädd) i det där lilla spåret jag springer.

Jo, det är helt sant faktiskt

Jag har ju lite dålig koll på vilka som läser min blogg, men det har kommit fram att det är flera som jag känner "på riktigt" och dom känner ju mig och vet hur jag är. Sen finns det flera som läser och inte vet mer om mig än det jag skriver här så jag tänkte berätta en sak om mig själv och för de som redan känner mig hänvisar jag till inläggets rubrik igen.

Så här är det: jag är en person som inte gillar sport (okey, jag var hästbiten när jag var yngre och saknar fortfarande att rida.) och suckar över hockeyn som nu pågår, vet aldrig om det är VM eller EM och sällan i vilken sport det är. Jag tränar inte (jag provade en gång Aerobics på 90-talet men eftersom jag ärvt min mors koordination och taktkänsla så gick det inte så bra) och gör nästan allt för att slippa springa eller liknande ansträngning. Jag är helt enkelt inte en hurtig människa. Långpromenader med vovven är det jag sträckt mig till och det har sällan varit i powerwalk fart.
Jag var så klart inte vältränad innan Valdemar blev till, men jag har nog bra ämnesomsättning (eller vad det nu kallas) för jag hade absolut inte rätt kropp till den kosten jag då åt, jag borde nog varit tjock. Jag har nämligen aldrig brytt mig om vad jag äter, mat är gott och jag har inte tillräckligt bra självdisciplin så jag orkar banta eller äta enligt dieter...tyvärr. Men så kom Valdemar, kilona (20 st) som jag gick upp under graviditeten bara rasade och snabbt var jag nere på 2-3 kg kvar till startvikten. Startvikten är dock 4 kg mer än min idealvikt för vi hade precis kommit hem från två veckor i Thailand när jag blev gravid och i Thailand serveras det mycket god mat, mycket chips på terrassen på kvällarna och vår lilla springpojke i baren kom gärna ner på stranden med drinkarna, så det var inte värst mycket jag rörde på mig de två veckorna. Vi flyttade till hus när Valdemar var 7 månader och renoverade och höll igång länge och min vikt var ganska stabil. Sen slutade jag amma, renoveringen var färdig och skolan började och därmed satt jag mest still under dagarna. Inte ens ett litet barn att jaga, för han var på dagis. Så jag gick upp mer och mer och den där gamla gummimagen som man får efter graviditeten hänger kvar och det känns som den bara blir större och större och degigare. Bläääää!
Som sagt så äger jag inte så mycket självdisciplin och har tidigare ofta inte orkat bry mig om hur jag ser ut i kroppen, tyckt att jag dugt i alla fall. Men nu är jag riktigt missnöjd. Känner mig äcklig och stor, kläderna passar inte och häcken och magen ser enorma ut tycker jag.

Så jag har bestämt mig för att börja göra något åt det.
Försöka äta bättre. Nu äter jag i och för sig ganska bra eftersom jag alltid äter med Valdemar och är mån om att han inte ska äta massa skräp. Men jag kan bättre när jag är själv, som på lunchen tex och behöver hoppa över snacks och massa godis på kvällarna och när jag pluggar.
Och så ska jag börja träna. Inte gym utan något hemma. Fick låna lite såna där bollar och gummiband av min syster som jag ska försöka kolla upp hur man använder. Och så ska jag försöka ta mig ut och springa.
Jag sprang en sväng igår med vovven. Ingen lång sväng och inte hela tiden, men en början. Usch va jag kände mig stor, tung och flåsig. Kondition finns inte ens i min kropp. Och dåliga skor hade jag, det kanske hade något med det att göra.
Men jag sprang det gjorde jag. Jo, det är helt sant faktiskt.

Playdate

Han är inte så putt som han ser ut, bara trött.

Idag, på vår dagislediga dag, så var jag och Valdemar hos en av mina äldsta vänner och åt lunch. Hon har en dotter som är strax över två år. Valdemar blev helt plötsligt både lite rädd och blyg. En väldig kontrast mot att en kvart tidigare kastat boll med en försäljare i en sportaffär.
Vilken skillnad det är på barnen när det skiljer några månader. Sandras dotter Emma både förstår och uttrycker sig mycket bättre tex, inget konstigt med det bara ett konstaterande.

Vi jagar vårskor till plutten idag och hittills har vi bara hittat ett par fina gummistövlar. Och jag har till min stora fasa hela två gånger plockat upp miniatyr Foppatofflor och sagt: -Ååååh...

Tulpaner

 

Min fina svärmor kom hit för att hämta min son som hon ska passa tills imorgon.
Som tack så fick jag en bukett tulpaner. Bra deal tycker jag :)

När katten är borta...

Så passar jag på att äta lite godare personalmat: scampi med aioli. Chefen är på BB med frugan och kommer nog inte än på ett tag :)

Lugn dag

Är på jobbet. Har jobbat sedan 11 och ska jobba till 20,då min bror hämtar mig och skjutsar mig hem och ska förhöra mig på mina tentafrågor inför morgondagens omtenta.
På jobbet är det jättelugnt och har varit hela lunchen. Tråkigt. Det mesta känns just nu jävligt tungt här i livet men det finns inte alltid tid att sitta ner och grubbla,men lugna dagar på jobbet leder ofta till väldigt mycket grubbel. Kanske åker jag hem idag med bra lösningar till ett gladare liv,kanske inte.
Jag hatar att känna mig tjatig och klagande. Ibland känns det som det också är det enda jag gör: klagar och gnäller över hur svåra saker är. Fast samtidigt så vill jag heller inte sitta inne med hur jag känner och just nu är en riktig downperiod. Usch! Längtar tills jag sjunger "Olalala" igen...precis som jag alltid gör när jag känner mig lycklig.
Just nu tänker jag i alla fall försöka plugga på dom där tentafrågorna. Sorry lilla chefen som får betala lön till mig för att jag pluggar på arbetstid. Hoppas han kan förlåta mig. Eller jag hoppas snarare på att han inte kommer hit och ser det, utan åker till BB och fixar fram sin dotter (är vad jag tror gömmer sig där inne) som är 11 dagar sen.

Tillfälligt avbrott

Jag återkommer när jag har mer tid. Nu ska jag leende plugga till en tenta.

Hej!

Så blev det sådär igen

En lördagskväll ensam hemma istället.
Nu väntar jag på att världens grinigaste unge ska lägga sig så jag också kan göra det. Känns inte ens kul att sitta uppe i lugn och ro och se på tv eller nåt sånt. Åh va trist, jävla skit, såg fram emot sällskap.

Fina ord

Jag fick ett mail från en av mina svärmödrar*

Älskade Anna!

Var aldrig rädd för att säga hur du mår! Om det är typiskt kvinnligt eller vad det är, det här att man tycker att man aldrig räcker till och att man aldrig gör tillräckligt mycket. Jag vet inte men så länge man gör så gott man kan då har man i alla fall försökt och i ditt fall så gör du mer än nog!!

Att ha småbarn, jobba extra, läsa på universitetet, ha en hund som ska ut, ett hus som ska skötas och dessutom ofta vara ensam om allt ansvar......Du hör väl själv!

Jag tycker du är helt otrolig och du har all rätt att vara trött. Du ska absolut inte ha dåligt samvete vad gäller ekonomin, ni har väl tagit gemensamt beslut ang. din utbildning. Sträck på dig och var stolt över allt du orkar och tänk inte på det du inte orkar. Det kommer en dag när du är klar med utbildningen och allt känns lättare.

Vi hörs på söndag om inte förr.

 

Puss o kram från Eva-Maria

 

 

Så himla fint av henne och jag blev så glad av hennes fina ord. 

*Jakobs föräldrar är skilda sedan 7 år tillbaka och har båda träffat nya som de lever med. Jag brukar säga att jag har två svärmödrar eftersom jag står både Jakobs mamma och hans pappas nya fru väldigt nära. Dom är båda väldigt viktiga för mig. Eftersom jag själv inte har någon mamma i livet och en pappa som aldrig riktigt varit delaktig och närvarande, så blir Jakobs föräldrar väldigt viktiga för mig.

Middag hos svärmor

Vi tar bussen till Jakobs mamma och det betyder att det kommer drickas lite rödvin till maten. Jag kan ju i och för sig alltid dricka vin eftersom jag inte har körkort,men ikväll kan även Jakob dricka vin.
Plus med att åka till Jakobs mamma på middag är att hon är utbildad kock dvs det är garanterat god mat och att världens vackraste vovve alltid är välkommen och därmed har vi ingen direkt tid att passa.

Pyssla om

Igår kväll när min fina sambo kom hem efter jobb hela dagen så var han trött och hungrig.
Han tog en dusch och jag gräddade våfflor åt honom. Han satt i soffan framför tvn och åt våfflor med grädde och blåbärssylt och sen somnade han som en stock under en filt med huvudet på en kudde på Tages rumpa.
Himla gulligt! Och det känns så himla bra att ibland få ta hand om honom. Oftast känns det som han bara tar hand om mig.
Jakob är en väldigt omtänksam person och är väldigt bra på att överraska och glädja en med såna där små gulliga saker som man inte väntar sig och som alltid är saker som man verkligen blir riktigt, riktigt glad för och alldeles varm i hjärtat av. Eller så handlar det bara om att det är mannen i mitt liv som gör de där små fina sakerna... Hur som helst så är det väldigt härligt att få pyssla och ta hand om honom tillbaka, även om det bara är såna där små saker som att grädda våfflor och servera dom ända fram till soffan.

Jag lånade receptet från UnderbaraClaras blogg (jag lånade samtidigt våffelbilden också) och det var super gott. Nästa gång ska jag nog prova att byta ut 1 dl mjöl till grahamsmjöl. Jag gillar dom lite grövre.

Förövrigt så har jag och Clara inte alls samma stil vad det gäller inredning, men hon lägger upp så otroligt vackra bilder på sin blogg. Man blir glad av dom för det är så mycket ljus och härliga färger. Hon har verkligen känslan för det där.