Vad säger kossan?

Kossan och Stockfallets Sheriff

I lördags var jag och Valdemar på I2 Mârten (marknad på fältet vid stans nedlagda regemente. Valdemar går på dagis i regementets gamla lokaler) med min lillebror. Det var himla mysigt och vädret var strålande. Vi diskuterade om det är så att mârten blivit mindre (både till storlek och besökare) eller om det bara är så att man inte varit i den åldern längre så man har känt ett måste att gå dit. När man var mindre så tjatade man ju dit föräldrarna för att få åka karusell och köpa godis och annat skit dom säljer. Sen när man var för stor för det så var man där och söp och fjortis hade sig. Sen har det varit ett uppehåll och varken jag eller min bror har varit där på flera år. Men nu var det så fint väder, det är kul att hitta på något och så tänkte jag att Valdemar kanske skulle tycka det var skoj. Han kanske ville åka någon karusell eller så.
Vi gick mârten ner och på vägen tillbaka mot karusellerna så köpte jag en heliumballong åt Valdemar. Fanns massa tidigare att köpa, men det var Barbie och såna grejer och det vet han inte vad det är men kossa, det vet han vad det är så det är lite roligare tänkte jag. Pekade ut vilken ballong jag ville köpa och försäljaren tog ner den, band den i snöre och ville sen ha 80 kr för den. 80 kr!!? Herregud.
Ja ja, nu hade han ju tagit ner den och så, var ju bara att betala kände jag. Band den i vagnen och Valdemar bara slängde ett öga på den sen såg han inte den resten av tiden. Jäkla unge! :) Min bror däremot såg den. Resten av tiden på mârten så flaxade den runt i min bror ansikte och han var ganska trött på den.
Det blev inga karuseller. Han skulle aldrig ha uppskattat att åka runt ensam i ett litet tåg och det kändes inte som ett sånt där man själv skulle få plats att sitta med i. Såg jag bestämde mig för att njuta denna gång av att han inte tjatade om att få åka. Precis som jag skulle gjort med ballongen. Men, men...

Nu gillar han i alla fall sin ballong och varje morgon så säger han: Mooooo när han ser den.