Solen skiner och vi har spenderat lite drygt en timme i lekparken. Valdemar gick dit själv och sen har han åkt rutschkana, grävt i sanden, ritat med gatkritor och ridit elefant. På vägen hem var han lite trött och det gick segt och tillslut fick jag bära lilla plutten hem.
Idag är en sån där dag som vi inte har något speciellt inplanerat, utan ska vara hemma. Min skolgrej blev inställd, så jag ska istället sitta i solen och dricka kaffe och läsa bok när plutten sover middag.
Såna där dagar är nästan bäst tycker jag och man hinner känna efter lite extra. Känslan jag gick hem från lekparken med är just det där att slappa dagar med älskade lilla plutten är de bästa som finns. Tänk att det är så härligt att packa banan, kaffe, hink och spade och ta en liten promenad till lekparken och hänga där och se på när plutten utforskar världen. Och man blir inte bara varm av solens strålar, man blir även varm inombords av att se den där underbara människan som man älskar så in i norden.
En sån liten grej som en utflykt 150 m hemifrån med världens bästa sällskap gör att man känner sig som världens rikaste och lyckligaste människa. Finns inte längre något som kan mäta sig med det.
 |
| Min modiga lilla kille åkte faktiskt från den höga rutschkanan. Och nu ser det ut så här:  |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar