Alkoholberoendet

Jag jobbar ju lunch då och då och har uppmärksammat en ny stamgäst. Mina arbetskamrater säger att han är hos oss nästan varje lunch. Varje gång så går det till på samma sätt: hans kollega (en mycket yngre kille) går först, de beställer, mannen betalar (han driver ett företag där den unga killen är anställd), mannen tar ett glas isvatten, betalar båda luncherna med kort och drar sedan fram kontanter och beställer en 50 cl starköl. De går till sitt bord och mannen smyger hela tiden med ölen. Han verkar väldigt skamsen över den där ölen som han tar varje lunch. Idag tog han det lite längre. Han kom fram till oss i kassan och beställde, väldigt harklandande, en 4:a whiskey och ursäktade sig tre gånger med att han hade ont i halsen och därför ville ha en whiskey.

Jag tycker så himla synd om honom. Han har ju så uppenbart ett problem, som han själv verkar vara medveten om och ändå inte kan avstå från alkohol. Han skäms och han smusslar.

Min mamma växte upp med en sån där; min morfar var en skötsam alkoholist. Men trots beskrivningen skötsam framför sjukdomen så har han gjort att min mamma mådde så otroligt dåligt under sin uppväxt. Och det är så himla tråkigt att min morfars ouppklarade uppväxt och annorlunda familjeförhållande fick honom att grubbla och må dåligt, för att sedan ta till alkohol som bedövning, skulle förstöra min mammas barndom. Jag är glad att hon kunde hoppa ur den onda cirkeln. Alkohol har förstört så många liv.