Jakobs mamma har sovit här sedan i måndags.
Hon har lagat mat, tagit hand om Valdemar, plockat undan, vikt tvätt, fått mig till att lägga mig i tid och sådär (jag har jobbat två av de tre kvällarna). Tillsammans har vi druckit vin, ätit mat och renoverat hennes stol som hon ropat i på auktion. Det är en gammal 50-tals stol med trappsteg som man kan dra ut. Vi målar den vit och byter plastmattan på fotstegen.
Jag tycker väldigt mycket om Jakobs mamma (som jag säkert uttryckt både här och där tidigare), hon är en viktig människa i mitt liv och det har absolut inte varit några problem alls att hon bott här.
Så igår när jag kom hem från jobbet så möttes jag av (förutom städat hus och vikt tvätt) det här:
Så gulligt! Klart man blev jätteglad. Men hon hade verkligen inte behövt ge mig blommor för att hon fått bo hos oss, det har bara varit trevligt.
Så i morse så vinkade vi av henne när hon gick till jobbet. Jag lämnade Valdemar på dagis och gick hem för att träna och sen äta frukost. Jag hatar när smöret är hårt och förstör mackan, så jag brukar alltid ställa fram det lite så det mjuknar (idag är mackan förövrigt ett bröd som jag också fick av min svärmor igår, med fikon och massa fröer i). Så när jag kommer hem från dagis och öppnar kylskåpet för att ta ut smöret så möts jag av det här:
Men ååååh! Ännu mer presenter. Jag blir lite generad. Hon skämmer bort mig. Hon gör alltid så, skämmer bort oss. Öppnar den vackra burken och ser att mina tränings- och frukostplaner är sabbade. Kan ej motstå detta:
Det blev en cappuccino och sjuttioelva macarons till frukost. Får träna ikväll istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar