Tvåan

Klart man vill ha en sån här igen. Här i v 34.

Ser att ytterligare en kompis ska ha nummer två inom några månader.
När jag var gravid så kändes det som alla var det (det var ju babyboom och är det väl fortfarande?) och det är kul. Nu verkar det som att många som var gravida samtidigt som mig är det igen.

Jag har så dubbla känslor för det där med ett till barn. Ett till barn nu alltså.
Vill gärna uppleva att vara gravid, föda barn, det där första ögonblicket och alla dessa underbara stunder som man har med sitt barn. Just nu är jag jättesugen och jätteosugen.
Vad som gör mig sugen är det jag tidigare nämnde och så var jag själv så himla länge innan jag fick syskon och det var fruktansvärt tråkigt. Jag vill att Valdemar ska ha ett syskon. Jag skulle också vilja uppleva graviditeten  lite mindre ensam, att vi gör det mycket mer tillsammans nästa gång.
Vad som gör mig osugen är att jag känner att jag vill bli klar i skolan och jobba innan en eventuell bebis och föräldraledighet. Även så att vi har möjligheten att dela mer rättvist på föräldraledigheten, 50/50 är ju det ultimata och som vi båda önskar. Fördelen med att jag fick syskon så sent var att jag kunde vara med så mycket och sköta om mina syskon och jag minns deras uppväxt. Jag skulle vilja att Valdemar får ett syskon när han förstår mer vad som händer i magen och kan vara med och fixa med bebisen.
Men största anledningen till att jag skulle vilja vänta lite längre med en till bebis är att jag vill ägna Valdemar all min uppmärksamhet lite till. Jag vill hinna med att bara fokusera på honom, inte behöva dela den tiden med ett till barn. Jag vill att han ska vara lite mer självgående och som sagt kan ha mer förståelse för vad som händer när man får ett syskon.
Så drömmer jag om vår familjs framtid.