fredag 4 mars 2011

Eremiten Anna

Känns som att jag aldrig träffar någon eller pratar med någon - med undantag för min sambo (som jag inte sett så värst mycket av senaste dagarna, det pågår nämligen premiärvecka och han har fullt upp) och dagisfröknarna.
Men jag saknar att ta en fika med kompisar, prata i telefon med min familj och träffa dom.
Faktiskt så pratade jag med min fina lillasyster härom dagen och idag kommer hon hem. Wiiiiiii!! Jag längtar efter henne. Väldigt mycket!
Min bror har varit lite skum senaste dagarna och jag kan misstänka att han känner sig tagen för givet (jag kan inse att vi inte hört på ett tag och då ringa honom helt apropå och undra vart han tagit vägen). Det är inte riktigt min mening, men han är väldigt duktig på att ringa - jag är det inte. Jag undviker att ringa folk så länge Valdemar är vaken (gud va knäppt inser jag nu när jag läser) just för att han är så på och man får inte prata ifred och det slutar alltid med att den man pratar med tror att den stör eftersom Valle gråter eller tjatar i bakgrunden. Och det känns så himla trist att ringa folk om man ändå inte kan prata. Sen när kvällen kommer och Valdemar sover (vilket han nu gör klockrent och därmed har vi fått ett nytt liv och en glad familj) då pluggar jag, äter mat eller bara stupar i säng. Har inte ork till mer (precis som det skulle vara jobbigt att prata i telefon) och det gör att jag inte har någon direkt kontakt med någon känns det som.

Så här har det varit nästan sen Valdemar kom till världen. Det tar tid att ha barn. Det tar ork att ha barn. Men framförallt så får man ett annat liv och måste prioritera om. Och just nu i detta tokpluggandet så måste jag prioritera att få godkänt i kurser, att få pengar från Csn, att strukturera upp min dag och disponera min tid rätt. Fika får vänta, telefonsamtal får jag bättra mig på (och komma ihåg headsetet så man kan snacka när man rastar hunden eller går till och från dagis) och så får jag på något sätt försöka döva mitt dåliga samvete så länge. Måste även komma ihåg att köpa mer Cola Light och Lakrisal...
Förlåt mig Asaragus. Förlåt mig Brille. Och framför allt förlåt mig Kusin Sosia som jag skjutit upp att träffa en sådär trehundra gånger. Puss på er så länge!


Men ändå...äta bör man annars dör man. Försöker planera in middagar så vi hinner äta ihop när vi kommer från dagis och innan Valdemar lackar ur totalt av trötthet. Igår skulle jag slänga ihop en tacopaj men så visade det sig att köttfärsen inte var ätbar. Så jag ringde den snälla brorsan och den snälla bonusfarsan och bums va dom hos mig med ny köttfärs och semlor till efterrätt. Två flugor i en smäll! Kändes bra!
Och imorgon kommer fina lillasystern hem och då ska jag och Valdemar baka chokladsemlor och ta ledigt och umgås med min familj. Min fina älskade familj!



Valdemar blev helt plötsligt förälskad i Per, min bonusfarsa. Han ville hela tiden sitta i Pers knä och så skulle dom leka med hans leksaker och läsa böcker (Valdemar älskar även böcker just nu) och sen fick Per mata honom med tacopaj. Min Per är kapten i det militära och har förvånat mig gång på gång senaste 15 mån med att vara så otroligt barnkär - mot att normalt sett vara en ganska bullrig och  man med ett väldigt militäriskt sätt. Jag gillar nya Per som fan.

6 kommentarer:

  1. Känner så väl igen mig i just de där med telefonsamtal. Vi planerar in träffar men då är de till 99% med barnen. Leksand, lekplatsträff, middagar vid 17-tiden så barnen hinner leka, fika landar vid. mellanmålet. Våra barn styr, men jag gillar det men visst saknar jag alla spontanfikor/middagar ute på fik/restaurang. Man gick ut & behövde inte planera så mkt som de krävs nu med barnppassning:-) Du kan väl flytta hit;-)

    SvaraRadera
  2. Jag ser nu att det ser ut som att jag menar att jag vill umgås med kompisar barnfri och så är det inte helt och hållet.
    Klart det är skönt att göra saker på egen hand ibland, men att ha med Valdemar är också mysigt, men då "kräver" det ofta att de man ska träffa har barn. Det blir väldigt oftast enklare så tyvärr.
    Så klart funkar det egentligen alldeles utmärkt att umgås med folk utan barn, men det måste då passas in med sovtider, mattider, nattider osv. Ganska mycket numera att hålla reda på. Tex att åka hem till min familj funkar hur bra som helst och dom tycker såklart att det är jättekul att träffa Valdemar. Men det funkar inte att varje dag åka dit och tex käka middag, för det blir oftast sent och då ruckar man på hans sovrutin för natten som äntligen fungerar klockrent. Nä, då sitter jag hellre ensam hemma på kvällarna och häckar och så sover vi båda gott på natten. När han var mindre och oregelbunden i tider så var det enklare.
    I kombo med att hålla koll på Valdemars tider och tänka på att vovven ska gå på promenader och inte vara hemma själv för länge, så kan det ofta bli så att jag hellre stannar hemma...tyvärr.
    Det jag i inlägget syftade på var mer det att jag inte ens har tid att träffa folk MED barn. Dagis på vardagar 10-16, restid hem är ca 40 min, ev handla på vägen hem (eller sno studietid under dagen för att handla) och väl hemma så är Valdemar trött och grinig. Då ska det lagas middag, badas, drickas välling och hoppa i säng. Så sitter man själv uppe och vaken med disk, tvätt och pluggande.
    Hur fasen ska man hinna umgås? Det blir då på helgerna. Som nu i helgen då vi ska träffa mina syskon och deras pappa. Ska bli skönt! Äta god mat och tre andra människor som vill vara med och sköta Valle.
    Hur gör du med middag på em/kvällen Sandra? Ska ju ätas två lagade mål mat per dag och då måste ju det ena vara efter dagis och då är han så himla sliten och sur :) Och då ska man ställa sig och laga mat med en liten plutt som står och drar en i byxbenet.
    Jag får liksom inte ihop livspusslet och det är just nu väldigt påfrestande!
    Skulle faktiskt gärna bo nere i Malmö! Min dröm är iaf att som pensionär bo i en vacker Skånelänga på ett Vallmofält.

    SvaraRadera
  3. Hej Anna! Hittade hit via en länk på facebook och hoppas det är ok att jag smygläser om ditt liv :) Håller helt med ditt inlägg då jag just nu tycker det är enormt jobbigt att få ihop hela livet, med dagis och skola. Socialt liv står väl längst ner på listan. Hoppas allt är bra annars!

    SvaraRadera
  4. Arvids mamma Charlotte antar jag? :)
    Det blir inte direkt smygläsa mitt liv om jag lägger upp det såhär för allmänheten ;) Välkommen!
    Har du några tips att byta angående att få ihop det?
    Annars mår vi bra (räknar inte in magsjukor och snoriga näsor eftersom ju det tydligen är helt normalt). Hur mår ni?

    SvaraRadera
  5. Ja, det stämmer bra det! Än så länge har jag inga tips men jag ska jobba på det. Det känns som vi haft sjukstuga hela vintern så jag ser mest fram emot lite rutiner. Men just nu mår vi bra och hoppas det håller i sig några dagar :)

    SvaraRadera
  6. Vi börjar få bra rutiner med sovandet och annat. Äntligen! Att sova en hel natt är ju väldigt lyxigt. Nu började han hosta ordentligt idag och hoppas inte det håller i sig för han vaknar till av det.
    Idag hoppade vi ifrån rutinerna och åkte till min styvfar och käkade mat och chokladsemlor. Himla mysigt! Och gott! Valdemar la sig i hyfsad tid i vagnen men vaknade eter en timme och va jätteledsen så jag fick ta bussen hem. Härligt att åka buss strax innan 23 med alla fjortisfyllon (spydde rakt ut), vanlig fylla, skrikigt och jobbigt. Valdemar sov som en stock hela resan och somnade om i min famn på väg upp för trappen till hans rum.

    Charlotte: vad och vilka tider äter Arvid när ni är hemma? Vilka tider går han på dagis? Du läser sjuksköterska va? Det är väl en välbetald utbildning som får många föreläsningar och liknande? Du är mycket i skolan, eller pluggar du hemma?
    Jag får ca 4-5 timmar hemma per dag plus att jag kan sitta efter Valdemar gått och lagt sig, men då brukar mina ögon gå i kors.

    SvaraRadera