Imorgon ska jag ringa veterinären och hoppas på att få komma in och få Tage undersökt. Han har ätit väldigt dåligt sedan i söndags, och inte alls på nästan två dagar. Han är dålig i magen, trött, seg, vissen, har spytt och i kväll ringde Jakob mig på jobbet och berättade att han tycker att han ser ut att ha väldigt svullna testiklar. Jag är bra på att bli hypokondrisk även för andra och har ju sedan igår morse sett massa "fel" hos Tage, men när Jakob (som är mer lugn och sansad med sånt) reagerar så är det lite allvarligare.
Han är lite känslig i magen och ofta så sticker Valdemar till honom något annat att äta eller tappar på golvet. Sånt kan Tages mage reagera på. Han har ätit gräs när vi varit ute och gått och det tyder på att han är dålig, behöver vila magen och ta det lugnt. Så han får då väldigt blött ris att äta för att styra upp det hela. Så vi har liksom låtit honom vara, det är normalt för vår hund att ha det så här ibland.
Men nu har han varit riktigt vissen sedan igår. Han vill helst gå upp i vårt sovrum och lägga sig, trots att ingen annan är där, han bryr sig inte när hans polare Sebbe kommer för att ta honom på en promenad och han totalvägrar äta, men dricker vatten. Varningssignaler.
Jag googlade runt lite nu efter jobbet och hittar att prostata och testikelproblem (som tydligen inte är ovanligt för hundar över 5 år) kan ge symptom i form av matvägran, slöhet och även problem med bakbenen (som vi fått tid hos ortoped för nästa tisdag).
Jag kan vara världens bästa på att ta ut saker i förskott, både ont och gott, så nu känner jag mig väldigt orolig och får ångest över vad de ska säga hos veterinären. Nackdelen med att ha djur är att de inte lever ens i närheten av lika länge som vi människor. Och man blir ju så himla fäst vid dom. Han är ju vår älskling, lilla Tage.
Lilla vovven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar