Nu är det något slags jubileum och det firar man i dagarna två. Under gårdagen hade dom tex hundkurs, ponnyridning, grillning, skytte av något slag, middag med stjärnkocken Björn Stålberg och sen konsert med SOS (?) och Elvis (?).
Vissa verkar vara väldigt engagerade och när vi var ute och gick morgonpromenaden igår så var det fullt med folk på planen som ligger bara ett stenkast från oss. Valdemar blev överlycklig och sprang iväg mot hästarna och ropade: - Häzzzzzt! Men vågade dock inte klappa någon, utan stod bara på avstånd och såg väldigt lycklig ut.
Nu är han lovad stallutflykt med moster Sara som vill föra det där lite hästbitna arvet vidare. Själv la jag ner hästeriet i början på högstadiet tyvärr och nu är jag för mesig för att ta upp det igen (jag blir mer och mer feg för varje år som går och tänker väldigt mycket på hur farliga saker faktiskt kan vara och att jag har en liten kille som jag är livrädd för att försvinna ifrån). Dock vågade jag klappa hästen, och det utan minsta osäkerhet. Man måste ju visa Valdemar att det är okey, att det inte är något att vara rädd för och att mulen är mjuk och gosig. Bara att hoppas på att han aldrig kommer vilja klappa en fågel. Hu!
I kväll när jag kom hem från jobbet och gick med vovven så hade barnskratten och pratet bytts mot detta:
Tänk att det finns folk som säger att man inte har ett liv efter att man fått barn. Herregud. Vad menar dom?! De här människorna verkar ju ha super trevligt. Party all night long? Undrar lite hur de såg ut som var i tältet. Var det dom som höjer medelåldern i området som var där? Känns knappast som det var den nya generationen vuxna från området i alla fall. Men det kanske var jättetrevligt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar