Nyårslöften

Jag funderar ganska mycket nuförtiden på hur jag lever mitt liv, funderar på hur jag skulle vilja ändra saker, sätt och inställningar. Så jag tänker införa nyårslöften. Men kanske inte så mycket stora förändringar, utan mer lite småsaker som jag tror kommer göra livet bättre.

Saker jag tänkt hittills:
- Köpa ekologiskt, rättvisemärkt och kravmärkt. Vi är väldigt dåliga på det i vår familj och borde verkligen läsa på om det och försöka handla så mycket sånt det går.
- Jag vill ta hand om mig bättre. Där ingår att äta bättre. Nu äter vi väldigt sällan skräpmat, utan lagar ju från grunden nästan varje dag, men tänker på allt man stoppar i sig. Jag kan lätt smälla i mig godis och skräp när Valdemar har lagt sig. Borde bli bättre på att ta en frukt istället och se till att det finns nötter och sånt hemma istället. Dricka vatten istället för de där onödiga Cola light-glasen jag allt för ofta dricker. Träna-motionera regelbundet. Mycket för att jag vill gå ner de där jäkla gravidkilona som hänger kvar, men också för att jag vill må bra och känna mig sund. Allt det här hänger ju ihop - träning och kost.
- Jag vill hänga med i skolan, jobba ikapp skiten jag släpar efter med. Det kommer ge mig så himla mycket bättre självförtroende som kommer peppa mig ännu mer och jag kommer bli ännu bättre. Om jag kommer ikapp i skolan så kommer jag kunna jobba betydligt mycket mindre (jag får i dagsläget inga som helst studiepengar) och därmed ha mer tid för skolan, kunna anlita barnvakterna för barnpass om jag tex vill gå ut en kväll eller date med mannen, och inte bara för att jag ska jobba som det i dagsläget är. Jag kommer få mer tid och bättre självförtroende till att fixa mitt efterlängtade körkort. Jag skulle vilja ha det innan sommaren. Ett körkort skulle förenkla mitt liv så himla mycket. När jag tänker "förenkla mitt liv", så tänker jag att vinna tid och därmed få mer tid till roliga saker som förgyller vår vardag.
- Jag vill leka mer med min son. Mer ordentligt leka. Känns som att allt flyter ihop med allt som måste göras varje dag. Jag vill sitta ner och bygga med lego, lägga pussel, måla, läsa sagor, brumma med bilar, bädda ner dockan och laga mat i hans rum. Vara med mer i leken helt enkelt och ha tid att göra det i lugn och ro.
- Jag är överhuvudtaget en riktig slarvmaja, men har styrt upp väldigt mycket redan, men jag vill bli bättre. Jag vill ha ordning och reda på allt; tex hemmet, mat, tider, pengar och skolan.
- Jag vill ha bättre kontakt med mina vänner. Idag är allt sånt väldigt lite prioriterat. Jag hoppas dom förstår mig.
- Jag vill hänga med på vad som händer i Sverige och världen. Det känns som jag inte läst en tidning eller kollat på nyheterna på 2 år. Känns som min hjärna är som sirap fortfarande och som att jag lever avskärmad från stor del av världen. 

Som man ser så lever jag i lite av en ond cirkel och mycket av dessa punkter kommer lösa sig när jag styrt upp med skolan. Hoppas på att få mycket tid till detta nu i mellandagarna och i januari. För jag vill, jag vill jag vill! Men det är ändå så svårt att få till det.
Jakob dyker säkert upp i tankarna hos dom som läser detta. Vad gör han? Kan inte han vara hemma mer? Jo, men så länge jag inte får pengar för pluggandet så är det Jakob som drar största ekonomiska lasset i familjen. När jag styr upp skoaln och därmed pengarna så behöver han inte jobba lika mycket och istället vara hemma med oss mer = mer tid till familj för oss alla. Och det kommer påverka "förenkla mitt liv"-punkterna såklart - för oss alla tre. Jag jobbar i dagsläget mer än jag egentligen vill, men jag är lite för stolt för att dra ner på timmarna, för då sitter jag där helt beroende av Jakob och det är jobbigt nog som det är. Trots att jag vet att han mer än gärna lägger mer för att jag ska styra upp skolan snabbare. (Och jag kan be om mer hjälp från mina svärföräldrar med barnpassning, fast jag hatar att be om hjälp och jag vill inte vara ifrån Valdemar mer än jag redan är.) Det är så himla svårt. Att vara ekonomiskt beroende av någon är bland de värsta situationer man kan hamna i. Trots att det är kärlek i det så är det väldigt jobbigt. Det är knappast en självförtroendehöjare.

När jag läser igenom vad jag skrivit så ser jag att det visst är stora förändringar som måste ske, fast ändå är det små förändringar som alla hänger ihop till stora förändringar. Ja, ni fattar....