Jakob

Min sambo. Min fina man.

Man blir ibland så överrumplad av hur man känner. Trots att vi levt ihop i över 7 år så kan jag fortfarande drunkna i de där otroligt vackra ögonen, hjärtat hoppar fortfarande över ett slag när jag ser honom, jag älskar fortfarande saker hos honom som jag absolut inte klarar av hos andra och jag kan erkänna att jag inombords på riktigt ibland skrattar åt hans torra vitsar trots att jag gör till och överdriver mitt skratt när han drar dom. Jag känner honom utan och innan men ändå kan jag slås av saker hos honom som gör mig väldigt stolt, glad och känner mig lyckligt lottad som får vara hans. Jag vet såklart dessa saker men ibland är det som att jag ser dom på nytt.
Jakob är en väldigt ambitiös människa och det märker man så fort man träffar honom. Han brinner för sitt jobb och lägger ner sin själ i sitt företag. Han gör alltid sitt bästa och ger sig inte förens han är nöjd med sitt uppdrag och han går alltid in helhjärtat i det han gör. Jag kan ibland tycka att han är tråkig som inte kan rucka på en simpel kontorstid (som han enbart bestämt med sig själv) för en sovmorgon med mig. Men har han bestämt sig så har han och då åker han till kontoret och betar av sin todolista. Han har en enorm självdisciplin. Och han jobbar väldigt, väldigt mycket.
Senaste veckan har jag tänkt och sett honom ur ett nygammalt perspektiv. Sett att det inte bara är med jobbet som han är sådär helhjärtad och ambitiös med ett driv som få, utan även med vårt hem och vårt välbefinnande. Han har slitigt som ett djur. På sin första riktiga semester. Han har aldrig haft såhär mycket semester förut och nu "slösar" han bort den på panelriv, målning, massa resor till tippen, hämta och lämna släp som han fyller med brädor och gamla fönster och andra husfixarsaker. Och han ger sig inte. Han sätter sig sällan för att vila. Jag står bredvid (jag är jättehöjdrädd, så jag vågar inte fixar så mycket med huset som är 6 m högt) och känner mig otillräcklig, som att jag inte gör något och bara känner mig lat och slö. Skäms lite.
Jag fattar inte hur han orkar. Jag vill att han ska ta det lite lugnare. Hinna njuta av sin semester. Vila. Göra inget alls. Men det verkar inte vara hans melodi den här sommaren. Eller någon sommar.
Han är helt otrolig.