Igår satt jag med en kompis och diskuterade namn. Han verkade inte jätteförtjust i att gamla namn kommit tillbaka. Mycket verkade bero på att hans syskon valt namn till sina barn från människor som alltid funnits med i deras familj. Tex Astrid som nu är hans systerson, men som under hans uppväxt var farfars syster som alltid varit familjen väldigt nära.
Jag berättade att jag har två namn jag tänkt på om jag får en dotter, det ena efter min mormor och det andra efter min mamma, och så hinner jag bara säga mammas namn så inser jag att det kanske vore jättedumt att välja det. Vi har nu alltså en Valdemar, han kommer ju antagligen alltid kallas Valle. Valle Ba**e. Och min mamma hette Brita (uttalas Britta). Valle Ba**e och Brita Fi**a. Klingar ju bra ihop i alla fall.
Men Britta är ju jättefint!! Tyvärr gör inte min sambo det, men vi istället har enats om andra semigamla namn. Hälsar Frida Sl**a ;-)
SvaraRaderaDet är absolut jättefint. Tänkte mest bara att det kanske är dumt att döpa två barn till namn som rimmar på kön. Å andra sidan så kan barn alltid komma på alla möjliga smeknamn av vad som helst.
SvaraRaderaHar en reservplan som sagt :)