Måste och måste...

Alla (nästintill) har alltid sagt att jag måste skaffa körkort. Från gymnasiet så har det tjatats om att jag behöver och måste ha körkort. Jag körde med min lilla mamma i sex år. Jag kuggade teoriprovet två gånger efter studenten, mycket pga att jag var mitt i flytten till Oslo. Sen rann det liksom ut i sanden. Jag bodde 2,5 år i Oslo och sen flyttade jag direkt till Stockholm där jag bodde i 2 år. Måste ha körkort finns inte där. Man tar sig överallt väldigt lätt med kollektivtrafiken, pendlar hur långt som helst, mycket billigare än att tanka och betala p-biljett hela tiden. Så jag har aldrig känt något måste att ta körkort. Såklart har det hängt över mig, speciellt nu de senaste två åren. Men jag har aldrig riktigt känt att jag måste skaffa körkort. Jag har bott centralt sen jag flyttade tillbaka hit. Jag vet hur man åker buss. Och har en bra cykel.
Men sen vi flyttat hit till utkanten av stan (vi bor i sista området, längst ut mot skogen som försvinner ut och blir landet istället för stad) så har jag känt mer och mer att jag behöver skaffa körkort. Men jag har åkt mycket buss med barnvagnen, tagit promenader till affären med hunden som ändå måste ut och gå och jag har fortfarande min braiga cykel.
Nu sen vi fick dagisplats så långt bort så har jag för första gången känt att jag måste ta körkort. Jag vill inte sitta i den här situationen igen där jag måste resa med buss så länge per dag så man kan likna det vid att bo i tex Stockholm. Det vägrar jag. Så nu ska jag ta körkort. Och jag har gett mig själv sommaren till att skaffa det.

I måndags hade jag mitt livs första körlektion på körskola. Det gick bra. Mycket bra. Jakob frågade mig i två dagar innan om jag var nervös och det var jag ju inte. Men sen när jag tog körskoleläraren i hand så blev jag skitnervös. Men det gick bra. Han tyckte jag var duktig. Han gav mig körvägar och moment som egentligen hör till tredje lektionen. Han sa att min plan om att ha körkort innan sommaren är över inte skulle vara några problem som helst för mig. Han lät mig tom backa in i en parkeringsruta med sin chef på bra köraöveravstånd och en dyyyr Mercedes bredvid min parkeringsruta.
Så nu har jag körlektion 2 om en dryg vecka. Tills dess ska jag ha tränat på att inte bli så stressad vid korsningar, inte gasa när jag svänger och mest bara köra mig varm i kläderna igen. Jag har bokat Riskettan (nackdelen med att ha väntat med körkortet: de har hittat på massa nya regler och kurser som krävs, sen jag drog igång med körandet-96) och hoppas på att kunna öva en massa teori och köra runt min bror och sambo (de som är mina handledare) hela sommaren.
Att köra bil är jäkligt skojigt!