Tjocka släkten

Jag kommer från en stor släkt. Mamma hade tre systrar och de har alla fått minst två barn (mina kusiner då såklart), som nu i sin tur börjar producera egna kids. När vi var mindre så åkte alla fyra familjerna ofta på semester ihop och många fina barndomsminnen består bla av bilsemestrar (kan se det fina i det nu, då var det bara knökfull bil genom Europa med betydligt mycket yngre bråkiga småsyskon som ville göra mitt liv surt) i Europa, hushyrning i Danmark, Pingviner och enarmade banditer under färjeresor och charter till Mallorca.
Tyvärr så träffas vi inte alls mycket längre och det är väldigt tråkigt. Mycket av sammanhållningen i släkten försvann när min mamma försvann och det har ärrat oss alla väldigt mycket. Det känns som att glädjen på något sätt rann av oss i kombination med att alla växer upp, får "egna släkter" i och med att mostrarna får barnbarn och tiden räcker sällan till för någon av oss. Bara det att vi bestämt ett nytt datum för att ses, ett datum så långt fram så att alla kan se till att vara lediga och ha möjligheten att komma till kusinträffen, visar ju på hur dåliga vi är på att få till det. Andra helgen i maj, 2012 ska vi ses allihopa.

Igår var en sån dag då vi äntligen fick ihop det, inte alla - långt ifrån, men i alla fall några stycken, kanske hälften. Vi var i min mosters sjöstuga i Glaskogen, en timme från Karlstad. Den ligger idylliskt vid en sjö med bara skogen som granne. Eller ja, man kan se ett hustak på andra sidan sjön, när solen ligger på och plåten på taket glittrar till, annars är det helt tomt. Väldigt vackert!

Det är en fantastisk känsla när man inser att man precis vant sig vid att man själv är så stor så man inte behöver sitta vid barnbordet, men att en av de där lintottarna vid barnbordet det är ens egen. Lycka!