Smaken är som baken

Hemma hos oss så gillar vi ganska stilrent, men har även blandat in röda accentfärger och kan ha lite "roligare" detaljer. J är mer skoj än jag. Jag vill ha symmetri och helst inte att det ska synas att någon bor här och J suckar ofta åt mig.

Mattan till nyrenoverade trappen va svår att bestämma färg till, det tyckte iallafall jag. J visste redan från början vad han ville ha och jag var svårövertalad. Tillslut tog jag mitt förnuft tillfånga och insåg att man kan ju faktiskt byta ut den mot en annan färg när man tröttnat.Och det är jag glad att jag gjorde, för den är superfin!
Han fick även bestämma att trappan skulle målas högblank svart och inte vit och även det är ju en fullträff. Duktiga han och braiga jag som låter honom få vara bäst på att bestämma saker hemma hos oss. Jag är nämligen, vad det gäller inredning iallafall, den som vet bäst och har bäst smak. Sådetså.


Som ni ser så är vi såna där oaktsamma och oansvarsfulla föräldrar som struntar i den där fula furuspaljén.

Sovrummets stil skulle jag nog beskriva som maskulint men ändå mysigt. Hm...det är alltså maskulint med svart skinnfåtölj, stålben, stålknoppar och svarta garderober. Och mysigheten kommer ifrån en petrolblå fondvägg med silverkrusiduller och ett hjorthuvud i krom på, mycket brunt, gardiner, en stor korg med massa kuddar och filtar och en tygklädd stor sänggavel. Vi har ett väldigt stort sovrum, ett av de två kraven som J hade och fick uppfyllda om vi skulle byta bostad.
Hjorten bodde över vår öppna spis i vår gamla lägenhet. Den är kitschig fast ändå stilren på något sätt. Den gör sig väldigt bra ganska ensam på en vägg.








Jag skrev en gång en status på Facebook om att jag hade köpt amplar och genast fick jag kommentarer om att det bara är tanter som har amplar och att det är fult. Och jag kontrade med att visst kan det vara fult, men även fint. Alla saker kan ju bli fina på rätt ställe. Dock passar inte furu någonstans så vitt jag vet.
Mina amplar är stilrena, vita och enkla med sina "Plättar på tråd" eller vad dom nu heter och passar alldeles ypperligt i köksfönstret där vi inte har lust att ha gardiner. Och jag har alltid hittills ryst vid tanken på amplar...


Men som sagt: smaken är som baken....(här måste man själv klicka vidare till alla bilder) Enjoy!