Fina grannar

Igår när jag precis hade ställt fram våfflorna på bordet så trillade lilla klätterapan från ryggstödet på soffan (vi har soffan mitt i rummet och alltså inte mot någon vägg) och föll med bakhuvudet rakt ner på flaket på åkbilen. Plockade upp ett hysteriskt gråtande litet pyre och lyckades trösta och lugna ner honom. Då ser jag hur det rinner blod från hans huvud och att både jag och han har blod på händerna och kläderna.

Jag blir helt panikslagen och vet inte vad jag ska ta mig till. Ska jag ringa min svärmor (Jakob hade samma eftermiddag åkt på jobb i Södertälje)? Ska jag ringa 1177? Hur jag än vrider och vänder på honom så får jag inte titta på såret och då är det ju svårt att ringa 1177 och förklara läget,när allt jag vet är att det blöder.
Det slutar med att jag med barnet i högsta hugg springer in till grannen. Hinner bara bjuda in mig själv så inser jag att dom såklart håller på och nattar sina barn (bara min son som lägger sig så sent). Försöker förklara vad jag vill men får liksom inte till det på ett begripligt sätt och Daniel frågar mig vad det är jag vill ha hjälp med och tillslut bara brister det och jag börjar gråta. Då kommer hans Linda ner med äldsta dottern och frågar vad som står på. Och dom hjälper mig att se över såret, tvätta det och konstaterar att det inte behövs sys.

Valdemar lugnade ner sig ganska snabbt och väl inne hos oss igen så slängde han sig mot våfflorna och tryckte i sig en stor portion.
De gulliga grannarna skickade med mig sårtvätt och kompresser och idag när jag mötte dom så frågade dom hur det var med Valdemar och sa ännu en gång att jag alltid är välkommen om jag behöver hjälp på något sätt.
Och jag, jag kände mig som en helt hysterisk morsa...


En sak som jag såg fram emot med att flytta till ett villaområde var att jag hade någon slags föreställning om att man skulle sitta på varandras (grannarnas alltså) trappor och dricka kaffe medan ens ungar lekte ihop. Så har det inte blivit ännu pga att vi renoverade hela sommaren och knappt såg någon granne. Men nu i sommar hoppas jag på ändring på det. Det har flyttat hit en hel del i vår ålder och på vår gata är det Daniel och Linda som är i vår ålder och har en dotter på 5 år och en dotter på 9 mån. Så vi skulle ju kunna hänga en hel del känns det som. Hoppas det blir så. Kaffe i solen på vår trapp medan Valdemar och Ellie leker i sandlådan utanför oss.