Helgen

Så var det måndag igen efter en lugn helg, men ändå händelserik.
I fredags kom vår kompis Markus och sov över. Han och hans Linda har flyttat tillbaka till sitt Göteborg,men han hade några tentor och seminarier kvar på universitetet som han kom tillbaka för. Vi käkade sushi,drack vin och åt popcorn till Lets Dance. Valdemar tyckte det var helt fantastiskt och sprang runt soffbordet och dök ner i popcornskålen. Han lyckades även nöjt sno åt sig sin första chokladbit...med likör i. Spelade ingen som helst roll tyckte han. Gott!

På lördagen tog jag med mig mina småkillar (dvs hund och son) och åkte till min bror och hjälpte honom att hänga upp tavlor i hans nyrenoverade lägenhet. Sen stack han och jobbade hockey och Valdemar sov middag i soffan,så jag hann packa upp,plocka iordning och städa hela lägenheten. Min syster fick höra detta och suckade och tyckte att han får för mycket hjälp och aldrig gör något själv. Men jag blev bara glad att han blev så jätteglad eftersom min älskade bror gör allt för mig! Han hjälper mig otroligt mycket,han kör mig ofta,handlar och hjälper mig med hunden. Sällan han säger nej till mig och då känns det bra att få göra något tillbaka.
Vi satte oss på en 30 minuter försenad buss från min bror och åkte mot stan, fick med en annan passagerare hjälpa en mamma och hennes tvillingvagn av bussen (fint med snälla passagerare som hjälper till när dom ser att det behövs, dom är väldigt ovanliga!) och fick knappt komma på bussen igen pga av den bara skulle till torget sen skulle alla bussar ställas in. Det pågick ett underkylt regn och hela Karlstad var isbana och Karlstadbuss ansåg att det var riskfullt att fortsätta köra linjerna. Så jag fick snällt invänta pojkvän på väg mot teater för att få bilnyckeln, för att ringa min fina bror (igen: han säger aldrig nej) och han fick köra hem oss. Vid det här laget var jag så jävla sur (tappade humöret när busschauffören inte berättade för sina passagerare att busslinjerna skulle ställas in, utan jag fick veta när jag gick fram och frågade varför bussen bara skulle gå till torget och sen skvallrade jag till resten av bussen) att jag bestämde mig för att nyttiga livet skulle ha paus och gick förbi godisbutiken och köpte en stor påse lösgodis. När min bror väl hämtade upp oss så var han hungrig och jag va inte sen på en BigMc.
På söndag tog hela lilla familjen en halkig promenad till Konsum och köpte brunchmat, gick vi hem och lagade mat och såg ett avsnitt av HippHipp.Sen stack Jakob och jobbade och jag och Valdemar tog en sväng till min bror för en sista omgång av tavelupphängning. Hann med lite hyllor och lampkrokar också. Kul att vara hemma hos någon annan och fixa. får bestämma så mycket hos min bror också. Han litar på min goda smak. Kvällen rundades av med ett glas rött och Alfiespizza.

Idag har vi varit på dagis. Valdemar var väldigt mycket mer mammig än han var i fredags. Antar att det beror på att det varit helg och han varit borta från dagis i två dagar och att det kan hur som helst bli såna dagar ibland. Fröken Elin tyckte att det vore bra om jag var med vid sångsamlingen och fruktstunden. Och vid lunchen satt alla föräldrar med och åt mat. Min höll dock på att somna vid den 30 minuter försenade måltiden och vi fick bryta mitt i och bege oss hemåt istället. Han somande direkt i vagnen och sov hela vägen hem, en promenad med hunden och medans jag städade inför vårt fikabesök.
Min gamla klasskompis från mellan och högstadiet kom med sin dotter Emma som fyller två år i mars. Emma är ju äldre än Valdemar och definitivt inne i en annan fas. Hon trilskades en hel del, trotsade sin mamma och ville gärna slita sakerna ur Valdemars händer och sa "min" om det mesta. Jag tycker det är jobbigt att se sånt  hända mitt barn (har hänt på dagis nu ett par gånger) och får bita mig i tungan för att inte vara för hård mot det andra barnet. Dom är ju trots allt barn och Valdemar måste också lära sig att tåla lite. Duktig är han faktiskt som inte säger något utan han letar snällt upp något annat att leka med. Och charmig är hon den där Emma, trots "terrible twos". Och vi sa naturligtvis ifrån till Emma när hon gjorde så mot Valdemar eftersom hon också måste lära sig.

Nu sover familjen och jag sitter med en öl, blinkar, gäspar och försöker sy ett par tofflor till min fina kompis Ninas son som fyller en månad på onsdag då vi ska hälsa på honom för första gången. Men orken och inspirationen är slut så jag fixar inte ens att bestämma vilka tyger jag ska sy i. Går och lägger mig.

Published with Blogger-droid v1.6.5