Hemma igen

Nu är vi hemma efter en sväng till veterinären. Det har undersökt, lysts, klämts och dragits i honom utan några ledtrådar om vad han kan drabbats av. Enligt veterinären så kan man med blodprov utesluta flera sjukdomar så nu väntar vi på svar. Det lät som att om man inte hittar något så låter man det vara som det är och lever med det. Har hunden fler än ett anfall per månad så ska man medicinera mot detta och Tage har sedan igår kl 23 haft två anfall och kommer då få medicin i förbyggande syfte, såvida de inte hittar något i proverna som kan förklara anfallen. Tills dess så har vi fått med oss Stesolid som ska ges om han får kramper längre än 5 min. Hittills har de varit runt 1 minut.
Jag har vaknat med ett ryck flera gånger i natt och kollat ner på lilla vovven som har madrassen vid vår fotsida på sängen. Där har han legat utan att andas och mitt hjärta har hoppat över ett slag. Under den tiden har lilla vovven hunnit ta ett andetag och jag har kunnat somna om. Kl 6 vaknar jag av en host och tittar ner på lilla vovven som då kämpar i starten på ett anfall, han kravlar ut på sovrumsmattan och där trappar anfallet ner. Morgonens anfall kändes som ett lättare än det som var i natt, eller så var jag bara mer medveten om vad som hände och hur jag skulle agera. 10 minuter efter anfallet vaknar Valdemar och kommer in till oss och snattrar. Snabbt ner med honom i soffan, slänga på Få slut på tjat-skivan (Pingu-dvdn alltså) och serverade honom ett glas vatten och en flaska välling. Vovven får ju lite kortslutning i hjärnan och rumsrenheten verkade försvinna så idag tvättas det täcken och madrasser och det slängs två mattor som han hunnit kissa ner.
Usch stackarn!
Nu är han lite rastlös och orolig, men verkar funnit lite ro under mitt skrivbord med huvudet på symaskinspedalen.