De senaste två dygnen

Åh herregud. Vilka dygn det varit.

Tage ligger sedan idag lunch inlagd hos veterinären. Han fick fler krampanfall och de kom tätare. I går innan jag skulle lägga mig så fick han ett anfall och även i morse blev jag väckt av att han låg bredvid mig och började tugga fradga och spänna sig. Fick hoppa ur sängen och be till Gud att Valdemar inte skulle vakna av det. Det gjorde han, men som tur var så höll det bara i sig i ca en minut och Valdemar hann därmed inte in till vårt sovrum. Eftersom det är lugn och ro som gäller efter anfallen så tog jag med Valdemar ner på nedervåningen och satte på en film och gav honom välling. Tage kom efter en stund efter och blängde på oss och gick sen och luktade in sig på allt. Tror det är för att han tappar sig själv och vet inte vart han befinner sig och genom att använda sitt bästa sinne så kan han hjälpa sig själv att komma på fötter igen.
Vi satt alla i soffan och bara tog det lugnt och då, två timmar sen sist, kom ytterligare ett anfall och jag fick rycka upp Valdemar ur soffan och placera honom på köksön. Tage fick någon konstig knäpp och innan anfallet hade dragit igång ordentligt så hann han rusa runt på nedervåningen och slänga sig i panik i spegeldörrarna och sen upp för trappen och anfallet kom på golvet i övre hallen. Två anfall på så kort tid gjorde honom väldigt desorienterad och hade svårt att finna tillbaka till sig själv och känna sig trygg. Det hela blev faktiskt obehagligt och jag ringde veterinären och bad dom skynda på mitt samtal om provsvaren och hur vi skulle gå vidare.
Undertiden jag väntade så lämnade jag Valdemar på dagis och gick sen hem till en skällande (Tage skäller aldrig. Han skäller så sällan att när han väl gör det så blir han själv förvånad och undrar vad som hände) och orolig hund. Veterinären ringde mig och berättade att alla prover såg bra ut och att man därför kunde utesluta alla sjukdomar och dom kallar det därför att han fått epilepsi.
Men eftersom jag fann hela situationen med en förvirrad och desorienterad hund i kombination med en livlig tvååring väldigt oroväckande så beslutade vi oss för att Tage borde läggas in, i alla fall över helgen. Mycket skönt faktiskt. Tråkigt att behöva lämna honom där, men väldigt tråkigt om något skulle gå fel och Valdemar skulle hamna i mellan.

Just i dag så vet vi inget mer än att veterinären ska ge honom långtidsverkande mot krampanfallen och vi ska avvakta över helgen och se hur han mår. Jag frågade mycket om alternativ, hur man bör tänka, hur medicineringen påverkar, vad den gör för Tage osv. Och så självklart: "Vad tror du är felet?" och "Vad skulle du göra i vår sits?" Första frågans svar löd: "Om jag skulle gissa så skulle jag gissa på tumör i hjärnan" och andra frågan: "Det är många som väljer att ta bort sin hund när det blir såhär".
Medicineringen kan inte ge några garantier för att Tage inte skulle få fler anfall och att han inte skulle slippa beteendet efter eventuella anfall. Men det kan handla om flera anfall eller bara ett per år. Utan medicinering kan exakt samma sak hända.
Som sagt: just idag vet vi inget mer... Jag kan bara känna att man vet aldrig om det kommer fler anfall och i så fall när de skulle komma. 1 minut och några timmars obehag ca en gång om året kan vi leva med. Jag och Jakob. Vi klarar av att sitta i mörker, utan ljud och bara ta det lugnt efter anfall, för vovvens skull. Valdemar klarar det inte. Han är svår att hålla lugn. Ibland nästintill omöjlig. Och säg att det är 364 bra dagar då han är Tage. 364 såna där fina dagar med världens snällaste vovve. Så kan det ändå bli den 365:e som det smäller på och det skulle aldrig gå att förlåta sig själv om Valdemar hamnar i skottzonen den 365:e dagen och skadas. Tage är en hund och en hund efter ett sånt där anfall kan man inte lita på, han blir förvirrad och det kan bli fel, så himla fel, om en liten tvååring som inte förstår allvaret går fram till en sån hund och tex tar i den, försöker busa med den eller liknande.
Vi håller Tage så kär, han är vår älskling, men väger det mellan Tage och Valdemar så är Tage fortfarande "bara" hunden.

Imorgon kommer Jakob hem från jobbresa (ja, jag har varit ensam med det här) och då ska vi prata igenom det här ordentligt. Och Jakob får prata med veterinären på måndag så han får göra sig en bild av situationen. Mer kan jag inte bestämma nu. Jag vill minnas min fina vovve och inte en best. Och så vill jag inte att Tage ska på något sätt må dåligt och lida. Vad som händer får måndagen utvisa.

God natt!