Anna i radhuset

Jag fick lite pengar av min lilla pappa till att köpa något fint i födelsedagspresent till mig själv.
Det fick bli en...ja, va säger man? Onepiece fast inte det märket. Jumpsuit? Jag vet inte. Det är en sån här ful i alla fall.
Jätteful, men jätte skön!
Jakob köpte förra året en väldigt lik den här, fast märket Onepiece. När rören frös och vi hade 8 grader inomhus, då frös han knappt. Oavsett om rören fryser i vinter eller inte (med nya fönster och tilläggsisolering så borde de, peppar peppar, inte göra det) så blir det ju alltid lite kallt inomhus och då är det himla skönt att krypa i den här.
Har provat den hela kvällen och är supernöjd.

När jag ändå var vid Stadium så passade jag på att gå in på Lagerhaus och kika efter de där ljuslyktorna som jag sett någonstans och helt förälskat mig i. Tycker dom är helt underbara, trots att jag är en riktig fågelhatare.







Jag tycker jättemycket om att gå runt och kolla på Lagerhaus. Det är kanske inte ens hälften man skulle vilja ha, ganska mycket krafs och plojgrejer känns det som, men det är en sån där butik man blir glad av. Och ljuslyktorna fanns som tur va inne. Hittade även ett tyg som jag ska sy en sittpuff till Valdemar av. Hoppas tyget ska räcka till en till min kusins dotter Emilia också.











Nu ska jag fixa i ordning lite innan jag går upp och provduschar badrummet med det nya fönstret. Snickaren har idag gjort det absolut sista som finns att göra inomhus och imorgon kommer han och gör det sista utomhus. Nej, jag kommer inte sakna honom på torsdag. Den här veckan utan honom har varit så skön. Jag gillar att kunna kliva upp ur sängen när som helst, iklädd vad som helst utan att behöva oroa sig för att en främmande karl (han är i och för sig inte värst främmande längre med tanke på att han spenderat hela sommaren med oss) kanske är i badrummet, kanske utanför sovrumsfönstret, kanske möter honom i trappan, kanske...helt enkelt att slippa undra, det första man gör när man slår upp ögonen: Vart är snickaren?