Knattetimmen i öronen

Sitter på bussen till jobbet. Ska jobba en liten lunch och sen hem till mina hjärtan.

Redan igår morse så bestämde vi att Jakob ska vara hemma med sjuklingen och det kändes bra. Han hade det lättare att ta ledigt från sina jobbgrejer än vad jag hade, så det var hur enkelt som helst att bestämma det.

Men igår när Valdemar var riktigt dålig så kändes det inte alls kul att behöva lämna honom. Och då handlar det inte om att jag inte tror att han inte har det bra med sin pappa, utan att jag helt enkelt inte vill lämna honom när han är sjuk. Jag vill vara med honom, mysa i soffan och ta hand om. Att stå på jobbet känns som det minst väsentliga just då. Men så är han så väldigt mycket bättre idag så att jobba känns helt okey.

Så nu har jag Knattetimmen i öronen på väg till jobbet. Det första "problemet" dom tar upp är samma sak jag haft jobbigt med, fast ur en pappas synvinkel. Ser fram emot fortsättningen när jag åker hem i eftermiddag.

Ha en bra dag!